Porträtt: Isabella Löwengrip

”Allt jag rör vid blir till guld”

Hon är en av Sveriges mest lästa bloggare och författare. Hon älskas av tonåringar men avskys av recensenter.

av Johan Wennström

Alla har en åsikt om Isabella Löwengrip. När jag går för att intervjua henne blir kolleger på kontoret uppspelta och efteråt undrar någon på Facebook  nyfiket om jag fick se hennes lilla hund. En annan person lovar att slänga det här numret av Neo. Vad tycker hon själv om allt hallå? 

Du skriver i din nya bok att ”om man sticker ut i det svenska samhället måste man våga stå upp för den man är och försvara de drömmar man har”. Vad menar du med det? 

– Det är svårt att ha en dröm i Sverige. Vi är väldigt inrutade i ”så här ska det gå till i ens liv”. Det finns  sällan utrymme för att vara kreativ och tänka: ”Vad vill jag göra?” Man måste kläcka sig ur den här jantelagsbubblan och vara kreativ.

– Sedan när man väl kommer på drömmen måste man slåss för den. Den största utmaningen är att våga själv och försvara sin idé mot alla som kommer att säga nej.

 Per Schlingmann säger att jantelagen inte existerar (”Svenska jantelagens makt är bara en myt”, Expressen 10 juni). 

– Jag är ett bevis på att jantelagen existerar. Annars skulle det inte vara ett sådant himla liv kring allt jag gör hela tiden. Sedan jag var 16 år gammal har jag suttit i medierna och varit något slags slagpåse för folk som säger att det jag gör är fel. Det har aldrig varit okej att en blond, ung tjej startar företag och tjänar pengar.

 I medierna brukar det slentrianmässigt deklareras att ”en duktig flicka” är någonting väldigt fel. 

– Jag är en duktig flicka, och jag ser inte något negativt med det. Jag har alltid haft ett eget driv.

– När jag var yngre kunde jag skämmas för att jag var så duktig. Jag var ingen tjej som stod på bardisken och dansade och festade. Jag hade styrelsemöte när jag var 16 så jag kunde inte vara bakis. Men jag kunde inte förklara det för mina kompisar heller! Det är tufft att vara duktig, man får stå upp för det. Det är lättare att vara bråkig.

 Kanske är det också provocerande med det här positiva, det goda, det produktiva anslaget hos dig? 

– Alla företag och projekt jag driver handlar i grund och botten om att inspirera unga kvinnor. Allting handlar om att utvecklas och ändå ska det inte vara okej. Men jag är stolt över att vara positiv, glad och kommersiell. Det finns mycket med det här med att man ska vara så smal, och mörk och … man tjänar inte pengar på det heller!

 Anses det fult att prestera i Sverige? 

– Man ska prestera på rätt sätt. Man ska ha en akademisk utbildning och helst två examina. Presterar man som entreprenör gills det inte på samma sätt. Jag får fortfarande frågor om när jag ska börja plugga och göra något riktigt av mitt liv, trots att jag har jobbat väldigt länge. När man går sin egen väg presterar man fel. Men så har jag ju varit en framgångssaga också. Nästan allt jag rör vid blir till guld, och det gör folk arga.

 Vad tycker du om kulturskribenter som beskriver dig som en symbol för en negativ samhällsutveckling? Jobblinjens era, entreprenörssamhället … 

– Vakna upp i verkligheten! Vi lever i ett samhälle med 25 procents ungdomsarbetslöshet. Väldigt många unga människor mår dåligt i Sverige. Det behövs någon, och flera personer, som säger ”Det löser sig!”, ”Stå upp för dig själv!”.

– Kulturskribenterna försöker ta bort livsglädjen i människor. Ta inte bort unga människors energi och lust att våga testa saker och ting! Det är oftast vad människor på kultursidorna själva har tappat längs vägen.

– På kultursidorna har man inte någon medkänsla eller solidaritet med andra människor. Jag tycker att egoism är ett bra ord, för om man ska kunna vara en bra medmänniska måste man börja med att tycka om sig själv. Låt människor bli lyckliga så kommer vi också att vara snälla mot varandra.

 Hur hanterar du den typen av elaka kommentarer?

– Jag tycker mest att det är intressant. Sedan kan jag bli lite smickrad också. Man kallar det för ”Blondinbella-generationen” och allt det där. Jag är bara en tjej som har gått min egen väg och lever världens roligaste liv. Att det rör upp så mycket känslor är fascinerande, men jag har aldrig blivit sårad.

– Det är naturligt att bli ledsen men för mig är det en del av min verksamhet. Jag behöver ha vågor runtomkring mig för att vara aktuell.

 Hur är det att vika ut sig på omslaget till Egoboost Magazine (maj 2012) och bokstavligen blotta sig när man redan får så mycket kritik? 

– Det visar bara att jag är en stark person. Sedan var ju inte syftet att jag skulle visa mig naken utan syftet var att väcka frågan: ”Titta i tidningshyllan, hur många tjejer där har min kropp?”.

 Du har varit rätt öppen med att du har haft kontakt med psykiatrin i perioder. Varför har du valt att vara det?

– Det är viktigt att visa att man inte behöver klara av allting själv. Visst, jag kan driva företag och ha tusen grejer i luften men jag klarar det inte själv. Jag har anställda och jag går till en psykolog. Det gör mig till en mer stabil person. Jag tror att det är väldigt sunt av mig, och av andra människor, att gå och prata med någon.

  KBT-behandling, eller?

– Ja.

Ångest, oro och depression ökar kraftigt bland unga. Vad tror du att det beror på?

– Det är krocken mellan att ha en enorm press på unga samtidigt som de inte får sticka ut och lyckas. Jag pratar mycket med unga tjejer. Jag får över 250 mejl om dagen och ungefär 50 skickar jag till Bris för att det är så pass allvarligt, de mår så dåligt … Jag försöker starta ett nytt Bris, ett privat.

– I de mejlen handlar det ofta om att det är för mycket prestation. Det man bör fundera över är om man presterar för sin egen skull eller på grund av någon annan. Kämpar man för sin egen dröm blir det inte samma krav längre. Viktigt.

 Hur hanterar du att du är en förebild? 

– Jag står upp för mig själv varje dag, mot varenda tidningsartikel där de sågar mig. Jag är stolt över mig själv ändå. Jag tycker att jag är duktig och bra. Tjejer behöver höra på tjejer som faktiskt tycker om sig själva då många tjejer inte gör det. Och killar.

– Jag klagar aldrig på mig själv. Jag tänker inte en enda dum tanke om mig själv någonsin. Det finns inte tid till det.

Isabella Löwengrip om …

Var står du politiskt?

– Jag är moderat. Jag gick med i Muf när jag var 13. Skolfrågorna var väl det som jag brann väldigt mycket för då. I dag brinner jag för företagare och då tycker jag egentligen att Centerpartiet är väldigt starkt också.

Åldersgränser på alkohol?

– Det är väl jättebra med åldersgräns på alkohol, det är fortfarande en drog. Men vi borde inte ha något systembolag. Det är bara krångligt och dyrt.

Nästa bok?

– Kommer om ett år. Den heter Svart bälte i privatekonomi och jag skriver tillsammans med Pingis Hadenius (tidningsmakare). Vi skriver en bok för kvinnor om att bli bättre på ekonomi. För mig är det viktigt att få unga tjejer att förstå hur häftigt det är med räntor.

Egen favoritbok?  

– Jag läser så mycket, det är jättesvårt att välja. Just nu läser jag Zlatans bok. Jag tycker att han är fantastiskt cool. Jag älskar starka människor som är duktiga på det de gör.

Läs recensionen av Isabella Löwengrips Isabellas hemligheter.

Artikeln publicerad i Neo #4 - 2012

Lämna en kommentar