”Allt började med att jag ville hjälpa mina systrar”

Våren är långt borta i Egypten, och dissidenten Karim Amer är långt därifrån. Men från sin nya hemstad Bergen i Norge kan han ändå se framtiden an med viss optimism. Fristaden ger honom chansen att börja om på nytt, och det är också genom utbildning och interaktion som Egypten kan bli bättre.

av Mattias Svensson

– Det var ett skådespel. Majoriteten tilläts kontrollera minoriteterna. Det är inte demokrati. Utan frihet och rättigheter finns inget skydd för minoriteten att leva som de önskar. Nu blev det i stället fritt fram för extremister att attackera minoriteter med annan tro, säger Karim Amer om utvecklingen efter den arabiska våren. Foto: Amr Nabil / AP / TT

– Det var ett skådespel. Majoriteten tilläts kontrollera minoriteterna. Det är inte demokrati. Utan frihet och rättigheter finns inget skydd för minoriteten att leva som de önskar. Nu blev det i stället fritt fram för extremister att attackera minoriteter med annan tro, säger Karim Amer om utvecklingen efter den arabiska våren.
Foto: Amr Nabil / AP / TT

Lite overkligt känns det. Karim Amer satt fyra år i egypiskt fängelse, dömd för att ha bloggat kritiskt om islam, och om president Mubarak. Fyra år av en ung människas liv, som till slut höll på att helt bryta ner honom. För att han bloggade om vad han tyckte och tänkte om de som hade makten, och deras tro. Karim Amer Kareem Amer ICORN Egypten Mubarak Muhammad Mursi  Adli Mansour fängelse bloggare Neo nr 6 2014 presentation

Det finns förstås många som Karim, alldeles för många. Men just hans öde har jag följt via vänner som engagerat sig i hans fall. Jag har stått utanför Egyptens ambassad en kall vinterdag och talat för hans frihet. Året dessförinnan letade jag förgäves efter samma demonstration i Washington under ett besök där.

Jag minns beskeden via sms hösten 2010 om hur han togs i förvar ytterligare några veckor när de fyra åren gått och han egentligen skulle ha släppts. Minns min rasande maktlöshet inför diktaturens arroganta maktuppvisning.

Och nu sitter han mittemot mig, på en kursgård på Barnens ö i ett sensommarvarmt Stockholm. En solskenshistoria som skyms av mycket mörker.

– Snälla, sluta prata om den arabiska våren, ber Karim Amer och fortsätter.

– Som jag sade när jag besökte Stockholm i november 2012 – i snöslask, kyla och mörker – om det pågår en arabisk vår, varför skulle jag då vara här?

Nej så mycket till arabisk vår blev det inte för Karim. Inte för Egypten heller.

Förändringarna efter att Mubarak avgått förde två diktatorer till makten, säger Karim ampert om Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi som valdes 2012 men avsattes i en militärkupp och följdes av juristen Adli Mansour. Att den förste presidenten var folkvald räcker inte för demokrati, menar Karim.

– Det var ett skådespel. Majoriteten tilläts kontrollera minoriteterna. Det är inte demokrati. Utan frihet och rättigheter finns inget skydd för minoriteten att leva som de önskar. Nu blev det i stället fritt fram för extremister att attackera minoriteter med annan tro.

– Under folkomröstningen om konstitutionen kallades det faktiskt just så. A battle of boxes, ett krig via vallokalerna. Det spred sig snabbt därifrån.

Egyptierna har fått en grym påminnelse om att demokrati är mer än majoritetsstyre, och att en aldrig så folkvald ledare kan använda statens makt till att förfölja oppositionella, inskränka människors fri- och rättigheter och konsolidera sin makt.

Karim Amer Kareem Amer ICORN Egypten Mubarak Muhammad Mursi  Adli Mansour fängelse bloggare Neo nr 6 2014

Karim hörde till de första att drabbas. Redan samma år som den arabiska våren bröt ut lämnade han Egypten. Nu kan han inte återvända på grund av fysiska hot mot hans liv och väntande nya åtal för  åsikterna han har.

Hjälpen kom via ICORN, ett internationellt nätverk av städer som erbjuder skydd åt förföljda författare. Sverige är ett av de största mottagarländerna, men Karim har fått fristad i vårt grannland Norge, i Bergen.

– Bergen känns som ett hem för mig. Jag är väldigt tacksam för möjligheten att bo där, säger Karim. Han läser nu norska på en introduktionskurs för invandrare och tänker därefter ta upp sina studier igen. Kanske kan han äntligen få den karriär och livsbana som avbröts med fängelsetiden.

Det är också utbildning han sätter hoppet till för att få en bättre utveckling i Egypten.

– För att få en demokratisering till stånd krävs ett annat sätt att tänka. Högre utbildning i dag är alldeles för auktoritetsbunden. Att tänka kritiskt och ifrågasätta ger inga poäng.

Utbildningen kan ändå vara värdefull genom att ge möjligheter att söka annan information, menar Karim.

– Jag är optimist. De unga som växer upp nu har tillgång till betydligt fler och friare informationskällor via internet.

– Regimen har faktiskt inte gjort mycket för att stänga ner eller censurera nätet. Visst, de flesta söker mest underhållning och distraktion, men möjligheten finns att söka kunskap också, och allt fler använder den.

Kanske kan Egypten därmed få en ny generation frispråkiga bloggare eller andra aktörer i sociala medier. Det var ju så Karim började en gång, med att på sin blogg rapportera saker han såg eller tyckte var fel i samhället, mellan låtval och filmtips.

– Allt började med att jag ville hjälpa mina systrar. Jag är uppvuxen i en mycket traditionellt muslimsk familj där pappa förväntas bestämma allt. En vansinnig idé och särskilt olycklig för flickor. Plötsligt bara slutar de gå i skolan, trots att de själva vill läsa vidare. Det är orättvist.

Karim Amer Kareem Amer ICORN Egypten Mubarak Muhammad Mursi  Adli Mansour fängelse bloggare Neo nr 6 2014 bakgrund

Publiceringsdatum: 2015-01-29
Artikeln publicerad i Neo #6 – 2014

Lämna en kommentar