Säkerhetshål
av Katarina Tracz
Kommentar till intervjun med Mikael Odenberg i Neo nr 3 2014. 
Man skapar nya svarta hål.” Så beskriver Mikael Odenberg den politiska hanteringen av försvarsbudgeten i förra numret av Neo. Den tidigare försvarsministerns ordval är slående. I den regionala säkerhetspolitiska debatten beskrivs Sverige nämligen allt oftare i liknande ordalag.
Begreppet ”säkerhetshål” myntades av Estlands president Toomas Hendrik Ilves under en säkerhetspolitisk konferens i Tallinn i april i år. Termen sätter fingret på en växande regional frustration kring Sveriges militära förmåga. Eller kanske snarare brist på militär förmåga.
Sedan Sovjetunionens kollaps 1991 har det man brukar kalla ”hård säkerhet” – det vill säga säkerhet som byggd på militär kapacitet – prioriterats ned i stora delar av Europa. I den våg av optimism som följde Berlinmurens fall tycks beslutsfattare ha varit övertygade om att internationella normer, snarare än militär styrka, är avgörande för att förebygga konflikter. Mot den bakgrunden har händelserna i Ukraina varit ett uppvaknande. Rysslands uppenbart aggressiva beteende har gjort att intresset för hård säkerhet fått en renässans, inte minst i vårt närområde. 
Den nya situationen gör att flera länder i Östersjöområdet nu ser över sin militära förmåga. I det sammanhanget blir Sveriges svaghet ett bredare regionalt problem. I en intervju i Svenska Dagbladet i maj betonade den estniske presidenten att ”det ligger i många demokratiska länders nationella intresse att det säkerhetshål som vi nu har pluggas igen”. Det svenska försvarsproblemet har alltså blivit en aktuell fråga också för politiker i andra länder.
Samtidigt sker en militär upptrappning i Östersjöområdet. I mitten av juni deltog Sverige i den USA-ledda militärövningen Baltops. Övningen genomförs årligen, men i år storsatsade Nato och flera västländer på sitt deltagande. Parallellt kontrade Ryssland, som på grund av Ukrainakrisen utestängts ur Baltops, med att genomföra en egen omfattande militärövning i området. Sveriges regering markerade att samarbeten av Baltops slag är viktiga genom att låta såväl utrikes- som försvarsministern besöka övningen.
Det är glädjande att Sverige satsar på att delta i USA- och Natoledda militärsammanhang. Engagemanget i Baltops är en tydlig markering av vilken sida vi står på. Men utan ett svenskt Natomedlemskap förblir denna typ av ställningstaganden verkningslösa. När det kommer till kritan saknar Nato, det goda samarbetet till trots, försvarsförpliktelser gentemot Sverige. Det borde oroa långt fler än Mikael Odenberg.
