Reflektion
Illavarslande
av Magnus Ranstorp
Reflektion om Per Gudmundsons reportage En av nio kan ta kriget med sig hem i Neo nr 4 2014.
Per Gudmundson ger en mycket detaljerad bild av de svenskar som blir Syrienkrigare och ansluter sig till ISIS samt al-Qaida-affilierade rivalen Jabhat al-Nusra. Två grupper som terrorstämplats av FN:s säkerhetsråd och den så kallade 1267-kommittén. 
Säkerhetspolisens officiella siffra ligger stabilt på cirka 80 verifierade fall av svenska medborgare, men rekryteringen avtar inte och det finns ett stort mörkertal. Poliskällor uppskattar att den verkliga siffran är mer än dubbelt så stor. Då har man även inkluderat unga tjejer som reser ner för att gifta sig med martyrer, shaheeds, och vara med i den praktiska uppbyggnaden av Islamiska Staten (IS). Göteborg tycks vara centrum för rekryteringen där några förmedlar kontakter och hjälper till logistikmässigt. Det kan vara en delförklaring till att så många stupade Syrienkrigare kommer från Angered/Bergsjön.
Vad som skiljer denna konflikt från andra jihadkonflikter är att den ingår i ett historiskt, religiöst eskatologiskt sammanhang, Bilad al-Sham. Syrien/Irak-konflikten ingår i en domedagsprofetia som nu går i uppfyllelse. Det är här slagen mellan Issa och Djallal, den falske Messias ska stå. Vem skulle inte vilja vara på profetens sida och hans yttersta spjutspets när domedagen kommer?
Rekryteringen underlättas av en utbredd vi-och-dom-känsla som förstärkts efter 2001. En ny generation ungdomar har vuxit upp med en identitet som muslimer som för vissa definierats enbart i termer av 11 september, kriget mot terrorism och Guantánamo. Med andra ord att ’Islam är under attack från Väst.’ Detta försvårar möjligheterna att förebygga Syrienkrigare genom myndigheters och civilsamhällets insatser. Utvecklingen i stora delar av Mellanöstern och Nordafrika avspeglar sig också i vårt samhälle. 
Utöver Göteborg och Örebro har de flesta kommuner liten eller ingen kunskap om hur man förebygger Syrienkrigare och stödjer familjer, eller om hur man rehabiliterar återvändande. Sverige saknar avhopparverksamhet. Säpo, som borde vara sista instans, är oftast det enda verktyg vi har. Fler kommuner måste ta sitt ansvar. Även om de allra flesta som återvänder inte utgör någon säkerhetsrisk, så är sannolikheten stor att någon eller några får för sig att slå till på europeisk mark. Alla säkerhetstjänster varnar för just Syrienkrigare. Trots detta är det tragiskt nog bara Per Gudmundson, undertecknad och en handfull till som lyfter frågan i det svenska offentliga rummet och försöker skapa kunskap om ett växande fenomen.
Finns det något i teologin eller empirin som säger att millinateristiskt troende Armagedon-förespråkare blir mindre troende på Armageddon-förespråkare vid en återkomst till Sverige?
Ett ”ja” skulle kräva en rad källhänvisningar. Ett ”nej” visar snarare att Per Gudmundson har rätt i sina antaganden om såväl SÄPO som återvändande jihadister.