How soon is now?

Richard King

av Linda Skugge

Linda Skugge recension Neo nr 5 2013 Richard King How soon is now?  – the madmen and mavericks who made independent music 1975-2005

Är ni det minsta intresserade av popmusik så ska ni läsa How soon is now? 600 sidor idel ljuvligheter med fokus på skivbolaget Factory och New Order, skivaffären och distributören Rough Trade och Creation records.

Här får man fantastiska anekdoter som att fruarna fick gå in och rädda Factory eftersom Tony Wilson och gänget inte klarade av att driva ett företag.

Rough Trade spelade Throbbing Gristle för att skingra folk när butiken blev för full.

New Orders undergroundstatus jämförs med Depeche Modes Dave Gahan och hans ”little hair” i Smash hits och att New Order till skillnad mot Depeche Mode skötte sitt ”self harm in private”. Elizabeth Fraser i Cocteau Twins började med det där låtsasspråket efter en väldigt elak recension som gick hårt åt hennes banala texter. Dessutom hade hon Siouxsie-tatueringar som hon sedan lasrade bort.

Vill ni nörda loss ännu mer föreslår jag Peter Hooks How not to run a club om Hacienda som gick back på varenda öl och om hur New Order fick betala för varje singel av Blue Monday som såldes. En fantastisk hur-man-inte-ska-driva-företag-bok. Shadowplayers – the rise and fall of Factory records av James Nice. Och Bill Drummonds bok 45 med det morbida skämtet om att han borde döda Echo and the Bunnymens Ian McCulloch eftersom det gick så fantastiskt bra för Joy Division/New Order efter att Ian Curtis tog livet av sig.

Artikeln publicerad i Neo #5 – 2013

Lämna en kommentar