Inledning:

Helt okej nederlag

Politikens svåraste uppgift är att förlora bra.

av Andreas Ericson

Jag tycker vi hade kul på Neos valvaka. Inte ens när prognosen visade regeringsskifte och succéval för Sverigedemokraterna blev stämningen så mycket sämre. Den lilla delen av svensk borgerlighet som hade samlats med oss på KB:s gästvåning verkade vara väl förberedda på den smäll som väntade och vi tog den med fattning.

Så här efteråt har jag tänkt att vi gjorde rätt som inte deppade. Valresultatet var helt okej. Allianspartierna hade fastnat. Reformtakten avstannade kraftigt redan efter segern 2010. Nu behövs nya idéer och nya människor. Och ska man förlora ett val – vilket de flesta demokratiska partier nog ändå får räkna med att göra ibland – var det här ett bra läge. Det svåra är nämligen inte att föra rätt politik när man vunnit val, utan att lyckas se till så att ens motståndare också gör det när man förlorar. Och det finns mycket som talar för att svensk borgerlighet faktiskt skapat ett sådant läge.

Stefan Löfvens inledning med skattehöjningar, utebliven infrastruktur och stopp för friskolor träffar förvisso vattenytan med magen före. Men det är förpostfäktningar. Socialdemokraterna vet att de inte kommit till makten genom någon stark vänstervind, utan genom en lätt bris. Skattehöjningar och minskad valfrihet är mer impopulära än någonsin. Det finns goda möjligheter för en smart borgerlighet att få Löfven att undvika skadliga vänsterkantringar. Det är bara att hoppas att man tar den chansen.  Men hur smart är borgerligheten? Det funderar Hans Bergström över i det här numret när han skriver om hur Fredrik Reinfeldt kunde – borde? – gjort för att bereda en bra övergång till en socialdemokratisk regering.

En annan fråga som kommer kräva tankeskärpa är integrationspolitiken. För förhoppningsvis kommer man fortfarande att ha en sådan, vad än Stefan Löfven säger. Ivar Arpi har grävt i den byråkrati som ska ta hand om 80 000 asylsökande bara i år. Förhoppningsvis kommer de som stannar att känna sig välkomna, få jobb och kunna försörja sig – men till det fordras reformer.

En av dem som ska försöka ordna sådana är Maria Weimer – nyvald riksdagsledamot för Folkpartiet. Vi bad henne skriva om första veckorna på Helgeandsholmen.

När den ena kommer får den andre gå. Mats Johansson sammanfattar åtta riksdagsår i en lång essä. Hans avslutningsord tar jag med mig – om Alliansen och Nya Moderaterna: ”Skulle Alliansen upplösas som sammanhållande kitt färdas partiet 40 år bakåt i tidsmaskinen.”

Kloka ord. Håll ihop. Tänk nytt. Och deppa inte.