Intervju: Cecilia Malmström
”Grekland är en katastrof”
Vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström tar strid för idén om ett öppet EU. Men det är hon som vakar över Europas gränser.
av Paulina Neuding
Foto Eva Tedesjö
– Det är fruktansvärt. Fasansfullt. Människor lever som djur i bur.
Cecilia Malmström, som under vårt samtal hittills har talat starkt och snabbt, sänker rösten när jag frågar om flyktinglägren runt om i det krisande Sydeuropa.
Hur får de mat?
– De får mat av myndigheterna. I Grekland, där jag var senast före jul, får de inte tillräckligt med mat, och den är inte särskilt näringsrik. Men de får mat, och basala hygienartiklar. 
Cecilia Malmström är för dagen på plats i sitt kontor i Europakommissionens komplex i centrala Bryssel. Som kommissionär för inrikesfrågor är hon ansvarig för migration och säkerhet i Europa, två frågor som ofta går in i varandra. Just nu går större delen av arbetstiden åt till projektet att driva fram en gemensam asylpolitik för hela EU. En mängd regler finns redan på plats, och i år är det ett decennium sedan den mest genomgripande reformen trädde i kraft; regeln om ”första asylland” innebär att migranter ska få sina asylskäl prövade i det land där de först kom in i EU. Det innebär inte
sällan att människor skickas tillbaka till de läger som Cecilia Malmström beskriver som fasansfulla.
Vad gör EU åt situationen i lägren?
– Grekland är ett exceptionellt fall, men situationen är ganska dramatisk på Malta, Cypern, och i delar av Italien också.
– Grekland är en katastrof. Landet har inget flyktingmottagande, och det som fanns havererade helt för några år sedan. Det är därför vi försöker hjälpa till från EU:s sida, bland annat genom ett tillskott på 300 miljoner euro under de närmsta fem åren.
Hur tas det emot i ett Grekland som inte kan föda sin egen befolkning?
– Det är klart att det finns en känsla av ”Herregud, vi kan ju inte ens ta hand om våra egna, kräver ni att vi ska ta hand om alla dessa människor som bara väller in i landet?”
– Gyllene Gryning, ett direkt nazistiskt parti som spelar på den sortens känslor, fick sju procent i parlamentsvalet i Grekland och ligger på 13 procent i opinionen just nu. De bygger sin egen lilla verksamhet i Aten, där de stöttar ensamma familjer på dagarna och misshandlar invandrare på kvällarna.
Vet man att EU-pengarna används till lägren?
– Det har varit ett problem att pengarna absorberats – som det heter på EU-språk. Vi har dialoger med grekerna av typen ”Vi har inga skor till barnen i flyktinglägren” – ”Men vi skickade pengar till skor för två månader sedan?” – ”Jaha! Vart skickade ni dem?” – ”Till hälsodepartementet.” – ”Jaha, men vi är inrikesdepartementet.” Så ser det ut.
– De har så enorma problem! Unga flickor lämnar sina nyfödda barn hos kyrkan för att de inte kan ta hand om dem. Varje morgon kör kommunen i Aten ut 8 000 mål frukost, och det är inte till uteliggare utan till skolorna! Det kan vara det enda mål mat de får, de grekiska skolbarnen.
Vad gör EU mer än att skicka pengar?
– Hela Europa hjälper Grekland med pengar och assistans. Migrationsverket har folk som jobbar på plats …
Svenska Migrationsverket?
– Ja, man har experter på tillfällig basis i Grekland beroende på vilken typ av projekt som behöver stöd. Sedan finns det poliser och gränsvakter som hjälper till att bygga upp en fungerande gränskontroll. Kommissionen har folk på plats som hjälper till med ekonomin.
Hjälper det?
– Vi har sett några ljusningar under det senaste halvåret. Man har börjat höja standarden i lägren, även om de fortfarande inte är värdiga, och man har slagit igen de värsta.
– Grekerna har en ny minister som faktiskt engagerar sig i detta – den förra gjorde inte det – och som är ute och besöker lägren.
Hur är det med frivilliga hjälporganisationer?
– Grekland var länge väldigt skeptiskt mot dem, men det var ett krav från EU:s sida. Hjälporganisationerna skulle släppas in i lägren för att vi skulle hjälpa grekerna med finansieringen. Så nu har de släppt in Röda Korset, bland annat, som jobbar i lägren med rådgivning och olika former av stöd till barnen.
– FN:s flyktingorgan UNHCR hjälper grekerna att göra upp listor, helt enkelt. Hur identifierar man människor? Vilka är i behov av skydd? Kan man skicka tillbaka dem som inte har asylskäl under värdiga former? Hur ser man till att alla får en rättssäker process där man kan slå fast att ”du är skyddsbehövande”, ”du är det inte” och ”vad händer med dig?”
Skulle du uppmana exempelvis Neos läsare att skicka kläder och skor till de här lägren?
– Ja, men bara om man är helt säker på att det finns fungerande mottagning.
Skulle du säga att det finns det i Grekland just nu?
– Jag är faktiskt inte säker på att de skulle kunna klara av att administrera en stor sändning kläder från Sverige.
Det är inte bara Cecilia Malmström som vittnar om en skrämmande situation för Greklands migranter. Amnesty rapporterar om självmord och hungerstrejker bland asylsökande barn i lägren, och Europarådet för mänskliga rättigheter har uttalat skarp kritik mot EU-länder som återsänder flyktingar till Grekland under rådande förhållanden. Ett fåtal EU-länder, däribland Sverige, har på egen hand beslutat om att stoppa avvisningar till Grekland. Andra EU-länder fortsätter som tidigare, med hänvisning till Dublinförordningen.
Hur ser du på Dublin i ljuset av det? Att människor ska skickas tillbaka till miserabla förhållanden i Sydeuropa på grund av regeln om första asylland?
– Vi har försökt att förhandla om Dublin i flera år. Nu senast har jag försökt få igenom en permanent suspenderingsmekanism som ska utlösas i extrema situationer i ett mottagarland, alltså att andra EU-länder inte ska skicka tillbaka asylsökande dit. Men 25 länder motsatte sig det, så det gick inte att få igenom.
– Hela asylsystemet är under förhandling. Det är det som tar största delen av min arbetstid, att pusha igenom detta.
Och målet är att harmonisera hela asylpolitiken?
– Målet är att harmonisera för en gemensam, europeisk flyktingpolitik, ja.
Kan man göra det utan att Sverige tar emot mycket färre flyktingar än i dag?
– Ja, eftersom det rör sig om minimivillkor, precis som i dag. Enskilda länder kommer fortfarande att kunna ta emot fler flyktingar.
Med de stämningar som finns i Europa i dag – ser du en risk i att EU kräver att länder som tidigare varit ovilliga att hjälpa till tar ett större ansvar? Ta ett land som Polen, med en väldigt nationalistisk opinion.
– Polen har faktiskt varit ett av de länder som tagit mest ansvar nu. Polen har tagit kvotflyktingar, vilket man inte gjort tidigare.
Hur många då?
– Femtio.
Femtio individer?
– Ja, från noll.
– Såhär: 90 procent av dem som flyr till Europa kommer till tio EU-länder. Om vi kan se till att fler länder har kapaciteten att ta emot människor, med ett rättssäkert regelverk, så kan Europa som helhet ta emot fler människor.
Är du inte rädd för en backlash? Att vi får se fler partier som Gyllene Gryning? Mer EU-skepsis?
– Jag märker inte minst från ministrarna vi förhandlar med nu att många tycker att det är helt galet att sätta en svensk liberal som ansvarig för flyktingfrågor. ”Hon fattar ju ingenting”, liksom. Men nu har 27 medlemsländer enhälligt bestämt att vi ska ha ett gemensamt asylsystem. Min uppgift är då att försöka göra det till en realitet, och att försöka pressa standarden så högt jag någonsin kan.
– Jag är jättebekymrad över den ökande främlingsfientligheten i Europa i dag. Men jag sitter liksom inte och kalkylerar att om jag säger det ena eller det andra kommer den här opinionen att stärkas. Som ansvarig politiker måste jag ta fajten för de här värderingarna.
Cecilia Malmström tar fajten för öppenhet, och det är öppenhet som hon helst vill tala om. Samtidigt är hon den kommissionär som ansvarar för att hindra illegal migration över EU:s gränser. Hon är den som ytterst ansvarar för Frontex, EU:s myndighet för gränskontroll, som bland annat placerar människor i de sydeuropeiska lägren och verkställer avvisningar av dem som fått avslag på asylansökan.
Hur rättssäkert sköter Frontex sitt arbete?
– Vi har försökt att reformera Frontex sedan jag kom in i kommissionen. Ställa högre krav, se till att de som deltar i operationer ska ha grundläggande kunskaper i mänskliga rättigheter.
– Det är givetvis fruktansvärt att bli återsänd och Frontex har alltid med en oberoende representant från en hjälporganisation eller FN, som ser till att allt går rätt till. Jag tror att Frontex på det stora hela gör ett bra och professionellt jobb. Och varje gång vi får kännedom om någon form av missbruk reagerar vi väldigt hårt.
Men Frontex finns ju där för att upprätthålla det som brukar kallas Fästning Europa?
– Pratar man om Fästning Europa bygger det på att man är kritisk till att det finns gränser. Som liberal är man egentligen skeptisk till gränser och skulle önska att vi levde i en mer öppen värld, men gränserna finns där, och det är inte realistiskt att avskaffa dem i dag.
– Men det är så förbannat svårt att komma igenom de där gränserna. Det borde vara mycket lättare. EU borde inte vara så fullkomligt besatt av att hålla folk borta, utan underlätta för människor att komma hit.
Det verkar vara en enorm diskrepans mellan vad du skulle vilja göra och vad du får göra om dagarna. Du är ju ändå folkpartist, kollega med Erik Ullenhag.
– Jag tror jag driver i princip en folkpartistisk politik med de förutsättningar som finns. Folkpartiet vill ju inte lägga ner Frontex, utan inser att vi har gränser.
– Men jag är ju bara en person och det här är ett gigantiskt maskineri. Jag får inte igenom någonting om inte medlemsländerna vill.
Gränserna är en realitet att förhålla sig till, även för en liberal svensk EU-kommissionär. Hur kan man då minska lidandet bland migranter till Europa?
Många har lagt alla sina tillgångar för att ta sig hit, kanske lockats hit, bara för att sedan skickas hem igen, traumatiserade och utblottade, för att de saknar asylskäl. Vad gör ni för att förhindra detta?
– För EU handlar det dels om att försöka förbättra villkoren i de här människornas ursprungsländer, så att de upplever att de kan stanna och försörja sina familjer. För det ändamålet har EU handelspolitiken, utrikespolitiken, partnerskap, demokratistöd och så vidare. Vi jobbar strategiskt med att hjälpa Tunisien, Egypten, Libyen att byggas upp. Men människor försöker ändå ta sig till Europa.
Om vägarna in i EU är stängda och människor lever som djur i bur, som du säger, för att sedan skickas tillbaka igen – har vi då inte ett ansvar att försöka hindra dem från att luras att åka hit på falska premisser?
– Jo absolut! EU:s ambassader jobbar mycket med information.
Vilken typ av information då?
– Man försöker via radio och tv och andra medier i de här länderna att berätta vad som gäller. Att det inte är så att man får stanna utan vidare.
– Samtidigt försöker vi underlätta legal migration. Vi förhandlar just nu om att liberalisera reglerna för säsongsarbetskraft. Det kommer hundratusentals människor varje år och hamnar i fullkomlig rättslig limbo. De utnyttjas å det allra grövsta.
Hur går det?
– Att öppna för arbetskraftsinvandring är svårt just nu. EU-ländernas ministrar resonerar taktiskt, att det är helt omöjligt att prata om detta nu.
– Vi försöker med annat, till exempel har vi utvidgat studentutbytet Erasmus till att gälla studenter från Nordafrika för första gången. Jag ska åka till Tunisien i vår och besöka universiteten, vi hoppas på stort gensvar.
Den här informationen som går ut i radio – är det ett initiativ från EU eller enskilda länder?
– Det är enskilda länder.
Kan inte sådan information också förhindra lidande och faktiskt rädda liv?
– Alltså, jag var ute på Balkan med sådan information. När EU tog bort visumkravet för Balkan – vilket var jättebra – ledde det till att väldigt många romer sökte asyl. Och av de 25 000 romer som sökte asyl förra året så fick tolv stanna. Det är ju ingenting.
– Från EU:s sida har vi försökt att jobba med myndigheterna i Serbien, Makedonien och Montenegro. Vi säger då på tv att det är möjligt att åka och hälsa på i EU, men att detta inte är en biljett till uppehållstillstånd. Försöka förklara och läsa upp reglerna. Det har jag gjort några gånger.
När du sitter i tv i Balkanländerna och pratar om hur svårt det är för romer att få uppehållstillstånd i Europa och ”kom inte hit” – är det då inte stort avstånd mellan vad du skulle vilja och vad du får göra?
– Jag tycker väl inte att jag säger ”kom inte hit” utan snarare att det är viktig sak att känna till att visumfriheten inte är en biljett till asyl i Europa.
– Samtidigt säger jag i tv, men framförallt till våra kollegor i de här länderna, att ”ni ska fan göra situationen bättre för romerna!” För det är det som är grunden till allting; romerna har inte asylskäl men de lever under fruktansvärda villkor, det gör de ju!
Men ni informerar inte så i andra områden?
– Vi försöker, men det är inte enkelt att hitta någon samarbetspartner. Det är ganska instabilt i en del av de här länderna. Vi har väldigt många från Syrien, Afghanistan, Pakistan och Afrika söder om Sahara. Men de personerna är ju ofta flyktingar. De har asylskäl.
När vi pratade om Grekland, nämnde du att det sitter människor i lägren som inte är asylberättigade, som kommer att tvingas åka hem.
– Ja, det är jättesorgligt, jättesorgligt.
Men ni försöker inte informera dem om reglerna i förväg?
– Vi försöker med några länder, som sagt. Det handlar om eritreaner, afghaner, pakistanier … det är inte så lätt för mig att åka till de här länderna.
– Vi har börjat med ett projekt i Tunisien för att komma åt människosmugglarna. De sätter folk på knappt sjövärdiga båtar utan kompass eller flytväst och säger ”där ligger Syracusa”.
Hur många uppskattar du har dött på det sättet?
– Jag hör att det är ungefär tvåtusen per sommar.
Tvåtusen personer?
– Ja, som drunknar. Och det sker hela tiden räddningsoperationer i Medelhavet, vi försöker alltid rädda liv. Sedan får man försöka räkna: Hur många lyckades man inte rädda vid en given räddningsoperation? Hur många har dött på båten?
– De som drunknar i tysthet ute på Medelhavet har vi ingen koll på. Röda Korset gör uppskattningar genom att bygga på berättelser från anhöriga. Sedan dör folk på andra sätt också naturligtvis, inte bara till havs. Det är helt fruktansvärt.
Vad skulle man kunna göra för att förhindra det?
– Det är en kombination av att bekämpa smugglingsnätverken, och att göra det lättare att komma till Europa lagligt.
Migranterna tar ju farliga vägar för att undvika europeiska myndigheter. Gränskontrollorganet Frontex, som du är ansvarig för.
– Ja, jag har ingen lösning på det. Det är klart att det är svårt när man hör de här berättelserna, om anhöriga och vänner som inte klarar resan. Och sådana historier finns det i hela världen, du hör dem vid gränsen i Mexiko, människor som kvävs i containrar …
Borde inte EU ägna mer resurser åt sjöräddning till havs? För att människor ska slippa drunkna?
– Men man har ju det!
– Vi har search and rescue-operationer, dels från medlemsstaterna men också gemensamma EU-operationer. EU:s grannländer har satellitövervakningssystem, men de är ofta nationella så man jobbar för att koppla ihop dem för att finkalibrera och hitta mindre båtar.
För att rädda liv?
– Ja, för att rädda liv.
Inte för att stoppa dem?
– Jo, men det är både och. Man får enligt lag inte putta tillbaka båtar utan att försäkra sig om det inte är någon ombord som vill söka asyl. Men det är klart att det finns medlemsländer som bryter mot det. Då kan vi dra dem inför EU-domstolen. Men italienska, maltesiska kustbevakningen har också räddat väldigt många. Varje morgon får vi nya rapporter om människor som plockats upp.
– Just nu är det lite färre som ger sig ut på havet, för att det är så kallt och dåligt väder. Men man räddar många.
Typiskt politiker uttalande. Varför inte tar emot flyktingar här utan att vänta på en lagstiftning som kanske aldrig händer? Var inte Sverige ett av länderna som satt press på Italien och Spanien att använda krigsfartyg att hindra folk från Afrika från att nå Europa? jo det var Sverige. Tack Cecilia för ditt meningslöst förslag. Fortsätt bara att ge dig på Grekland. Ett fattig land med 11 millioner invånare med en beboelig mark yta kanske bara 50% av Sveriges.