Recension

Galen i humlor

David Goulson

av Linda Skugge

Humlor på topplistan? Det var väl på tiden. Det som först var vampyrtrend som blev fifty shades-snusk har nu blivit naturvurm. Dave Goulsons humlor åker på segertåg i land efter land där de blir stjärnor.

Goulson når inte upp till vare sig Fredrik Sjöberg eller Helen Macdonald-nivåer men det är en fin bok om pojken som som nioåring önskade sig och fick ett dissektionsset för att han var så intresserad av djur. Han skötte om alla tänkbara sorters djur som han gärna dessutom stoppade upp eller lade i burkar med formaldehyd. Han ägnade många nätter åt att locka till sig fjärilar med en brygd av bland annat mörk öl, sirap, farinsocker och rom samt mammas lampa med ultraviolett ljus (som därefter först brände sönder fjärilarna och sedan gick sönder). Pojken växte upp och blev en professor i biologi som ofta klär sig i en humledräkt för vuxna på diverse naturmässor för att öka intresset för humlor. Han har lyckats väldigt bra.

Goulsons stiftelse Bumblebee conservation trust har över åttatusen medlemmar i Storbritannien och den har varit inblandad i att skapa tvåtusen hektar blomrika miljöer för humlor.

Rädda en humla i dag så kanske vi kan rädda världen i morgon, skriver Goulson. Det gjorde mig så inspirerad att jag började messa till folk med trädgårdar om de har blommor som humlor gillar. Trädgårdsodling som miljövård alltså.

Köp inte de där trista ”halvfabrikaten” som Begonia och Flitig Lisa. Det räddar ingen humla. Nej, Lavendel, Lupiner och Stockrosor ska det vara. Akleja, Blåeld och Vallört. Själv har jag inglasade pensionärsbalkonger, men min pappa har så klart redan tänkt på humlorna. Han har Rysk martorn.