Gå på fotboll

av Mattias Svensson

Med rätta sågades det illa genomtänkta förslaget om medborgartjänst som ett antal socialdemokratiska organisationer lanserade på DN debatt (22/4). Att tvinga unga människor till diffus tjänstgöring är kränkande, kostsamt och ineffektivt. Men det tål att funderas på vilka arenor ett modernt samhälle har för möten mellan människor med olika liv och bakgrund, grunden för tillit och sammanhållning.

En sådan arena är fotbollsläktaren. Medan kvällstidningarna gärna uppmärksammar huliganism och ordningsproblem har forskningen noterat andra sidor av supporterskapet.

En ofta citerad studie av Mark Levine och Claire Cassidy (2006) lät utföra experiment där fotbollssupportrar till ett engelskt lag fick bevittna en arrangerad olycka där en främling gjorde sig illa. De noterade att supportrarna hjälpte främlingen i betydligt större utsträckning när hen bar samma lagtröja. Den upplevda gemensamma lagidentiteten övervann andra barriärer.

Än intressantare. Efter ett samtal som rört det positiva med supporterskap var de lika benägna att hjälpa en främling med ett rivaliserande lags tröja. Gemenskapen går att utsträcka.

Andra studier har noterat hur fotbollsklackar blandar bakgrunder och skapar möten mellan kategorier som annars sällan umgås. Där möts advokater och gatsopare och även om det är en manlig miljö rymmer den allt fler kvinnor.

Det är förstås en ömtålig balans. Dagens höga biljettpriser i England har sannolikt påverkat klacksammansättningen. Men i Sverige är fotboll fortfarande relativt billigt, och vad jag kan bedöma är blandningen fortfarande omfattande. Varje helg möts människor av olika klass, tro, etnicitet och politisk uppfattning och pratar, dricker öl, sjunger och ser på fotboll. En spontan ordning som inte har planerats av någon, och inte behöver tvingas på någon.