En bättre värld

av Andreas Ericson

2012 föll barnadödligheten i världen till samma nivå som USA hade 1945. Världen är alltså i dag en lika säker plats för nyfödda barn som världens rikaste land var för 69 år sedan.

Bland barnen som föddes i USA det året kan nämnas Goldie Hawn, Steve Martin och Priscilla Presley. Och John Fogerty.

Okej. Ingen av dem är purunga. Men de är heller inte uråldriga. Det går att blicka tillbaka till deras barndom utan att drabbas av svindel. De lever fortfarande mitt ibland oss och gör filmer, spelar in skivor och drar skämt. Och de föddes alltså i ett land där barnadödligheten var lika hög som för den genomsnittliga nya människan på jorden i dag.

Utveckling och olika mått på framgång går att diskutera länge. Om man vill kan man ge den pessimistiska vänstern en och annan poäng. En extra tv-apparat kanske inte måste räknas som ett så stort framsteg. Kanske kan man nicka svagt medhåll när någon tycker att en ny bil inte gör livet så värst mycket rikare.

Men barnadödlighet behöver inte diskuteras. Det finns inget att förhandla med. En värld där färre barn dör före sin femårsdag är en bättre värld. Så är det bara.

I Sverige har barnadödligheten halverats sedan 1993. Inte heller något svindlande tidsavstånd Det är samma år som Nile City gick på tv och Oasis fick skivkontrakt. Jag gick i nian. Det var ingen dålig värld. Men dubbelt så många svenska barn dog före sin femårsdag jämfört med i dag.

Jag är född 1977. Då dog fyra gånger så många barn som i dag. Men Sverige 1977 uppfattar vi inte heller som ett dåligt samhälle.

Så letar jag i statistikdokumentet efter ett land som i dag 2014 har samma barnadödlighet som det Sverige jag föddes i. Till slut hittar jag ett land som stämmer nästan på decimalen.

Förvånat läser jag: Sri Lanka.