Recension:

Digital revolution

Magnus Mellin

av Linda Skugge

Linda Skugge Magnus Mellin Digital revolution Neo nr 3 2014

Hur ska företagen göra när produkten dör? När målgrupperna vare sig går att identifiera eller går att lita på? Om detta handlar Magnus Mellins bok Digital ®evolution.

I boken beskriver han den nya innebörden av ett Kodak moment, ett gammelföretags ovilja till förändring. Företagen som ignorerade företagsrevolutionen och gick i konkurs. Till dessa hör Kodak själva. Instagram såldes till Google för häpnadsväckande en miljard dollar. Medan Kodak skulle ”fundera”.

Sen kan man ju som Mellin undra hur ett företag utan intäkter, utan affärsmodell och som erbjöd samma funktionalitet som redan finns i alla mobiler kunde värderas till en miljard dollar.

”Man måste fundera på vad ett förlag gör. Ett förlag ska inte ge ut en massa böcker, utan rätt böcker och av ett skäl.” Så säger Bonnierchefen Håkan Rudels till Dagens Nyheter i en artikel om att de stora förlagen nu 2014 äntligen börjar spana på egenutgivning.

På Amazons tio-i-topplista från januari i år var alla titlar egenutgivna. Senare i år kommer Amazons egenutgivningsplattform Createspace att lanseras i Sverige, något som förlagen inte borde vara rädda för i dag utan för fem år sen.

Jag kommer aldrig glömma debatten 2009 om bokens framtid i Natur&Kulturs fina lokaler där jag var inbjuden som talare. Jag sa till publiken som bestod av hela bokbranschen att om ett par år så kommer hälften av er vara utan jobb och ni kommer inte att kunna sitta i så här stora dyra lokaler. Allt kommer att förändras och detta borde ni ha tänkt på – i går! Luften blev så tjock att den gick att skära med kniv och ingen pratade med mig på minglet efteråt. Tyvärr fick jag rätt.

Magnus Mellin skriver lite dräpande om att först väljer gammelföretagen inom medier, skiv- och bokbransch att inte förnya sig, och de förstår inte vilken typ av kompetens de bör ta in, sen skyller de på ”piratkopiering”.

Sätt Digital ®evolution i händerna för cheferna inom de kommande dödsdoms-branscherna till exempel bankerna (varför skapades inte iZettle av bankerna?) och de lär garanterat få sitt magsår förvärrat. Här kan de lättförståeligt få ännu mer ångest över uttryck som big data, pay-as-you-go, open source, freemium, crowdsourcing, crowdfunding, prosumers …

De kan läsa intressanta intervjuer med företagen som lyckats, så som Flippin’ burgers, och Wrapp som 2013 fick in 100 miljoner i riskkapital.

Själv tänker jag kolla upp Marlena Batist, mini-entreprenör, som intervjuas i boken. Marlena Batist inspirerar mig mycket när hon berättar om hur hon ser på (arbets)livet: hon tänker ut vilket liv hon vill leva och sen räknar hon på vad det livet kostar och så startar hon ett företag som finansierar det.

Medan Bonniers Håkan Rudels ”funderar” över vilken typ av Kodak-moment han ska stå bakom så funderar jag över vilket liv jag vill leva, och sen hur jag ska finansiera det.

Artikeln publicerad i Neo #3 – 2014

Lämna en kommentar