Recension:

De sju vuxensynderna

Karl Eder

av Linda Skugge

I gymnasiet sa en lärare till Karl Eder att han skrev ”förbaskat bra”. Det gav honom en stolthet i bröstet som fortfarande påverkar hans liv. Och det gör han, han skriver förbaskat bra. De sju vuxensynderna är inget annat än ett förbaskat bra epos om fantastiska barn och förskräckliga föräldrar.

En stor andel vuxna människor klarar inte av att se till att ha en konsekvent vardag med rutiner och struktur, vilket innebär att deras barn naturligtvis får svårigheter i skolan och hemma. I stället för att felsöka hos de vuxna ska de stackars barnen utredas för allehanda diagnoser.

De olika exempel Eder skriver om är hårresande. Det är föräldrar som inte kan förstå varför barnet inte vill fortsätta med fotboll nu när de ”investerat” så mycket i den. Det är föräldrar som inte verkar förstå att deras livsval med flera skilsmässor, nya barn och flyttar påverkar barnen. Det är föräldrar som på allvar inte har förstått att barn blir monster om de belönas med en ”grej” varje gång de skriker på Ica Maxi. Det är föräldrar som säger att deras svåra barn är ”särbegåvade”. Men som Eder skriver så leder hög intelligens sällan till problem.

Föräldrar måste sluta trakassera lärarna, skriver Sakine Madon i en ledare i Expressen. I en rapport från Arbetsmiljöverket beror lärarnas höga arbetsbelastning delvis på att de får extremt mycket mejl från föräldrar.

Det är inte barnen det är fel på utan föräldrarna.

Karl Eder De sju vuxensynderna  (Natur&kultur, 2015 )