Recension:

Aldrig räcka till

Kristina Sanberg: Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris Henrik Malm Lindberg: Drömmen om jämlikhet, Från jämlikhet till effektivitet

av Patrik Strömer

Det påstås ofta från borgerligt håll att avundsjukan är den starkaste svenska känslan. En politik grundad på avundsjuka skulle förklara varför socialdemokratin varit så inflytelserik under det demokratiska 1900-talet. Nog finns det element av åtminstone oförståelse för den som upplevs ha det lite bättre. Men de flesta inser också att kunskaper, ansvar, flit, förkovran och prioriteringar i livet spelar roll för utfallet, och att allt inte handlar om att födas in i privilegier. Bakom beslut om att höja skatten för de rika finns säkert avundsjuka, men en betydligt viktigare förklaring är nog känslan av otillräcklighet.

I Kristina Sandbergs romaner är det Maj som jobbar som servitris på ett café som driver handlingen framåt. Eller rättare sagt, hon betraktar och ältar det som sker omkring henne. I rappa inre monologer och ständigt flödande vardagshändelser, följer läsaren en sorts klassresa.

Maj blir gravid med sonen till en fabrikör i Örnsköldsvik, och raskt blir hon ett objekt för familjens anseende. Naturligtvis giftermål och en ständig ängslan över hur omgivningen ska betrakta och döma henne. Känslan av att aldrig höra till, egentligen inte ha förtjänat sin plats i samhället, i kombination med en inre vilja som aldrig tillåts komma ut, skapar spänning. Ja, Sandberg skriver inkännande och det sticker och kryper i en av alla iakttagelser.

Romansviten avslutas i övergången mellan femtiotal och sextiotal, och fångar tidsandan. Allt snurrar fortare, men ändå kommer inte framtiden tillräckligt fort och egna bekymmer finns ändå fortfarande alltid kvar. 

Henrik Malm Lindberg är ekonomhistoriker och forskar vid Ratio. I hans böcker är det två omvälvande processer som beskrivs enligt samma mönster. Först socialdemokratins politiska radikalisering under 1960-talet och sedan dess tillnyktring under 1980-talet. Enligt Malm Lindberg sker utvecklingen på liknande sätt: Ny kunskap ifrågasätter tidigare beteenden och praxis. Sedan påbörjas en förändring i organisationen som leder fram till ändrade mål, ny argumentation och en annorlunda politik.

I Drömmen om jämlikhet beskrivs ingående hur missnöjet med att Sverige fortfarande kunde uppfattas som ett klassamhälle leder till ökade krav på kraftiga politiska ingripanden. Otåligheten är stark och påtaglig. Bara nya lagar införs, skatterna höjs och besluten tar större hänsyn till utsatta grupper, så kommer allt att lösa sig.

Genom ny sociologisk forskning kunde människors situation beskrivas på ett annorlunda sätt, och den ideologiska offensiv som detta ledde till mötte inga motargument. Situationen påminner om dagens postmodernism. Många tar de intersektionella teorierna på allvar, medan de som tycker att de är omöjliga att tillämpa i politiska sammanhang antingen hummar eller är tysta.

Vi vet nu, i efterhand, att socialdemokratins radikalisering och fixering vid jämlikt utfall gav Sverige några förlorade årtionden. Till slut förlorade även Partiet.

De sex åren i opposition 1976-1982 ledde till en förnyelse av politiken, beskriven i Från jämlikhet till effektivitet. Viktiga insikter lade grunden: Skattetrycket kunde inte höjas hur mycket som helst, vinster är en förutsättning för industrins investeringar i konkurrenskraft och nya jobb, politiken behöver ge långsiktigt stabila spelregler.

När Folkhemmet övergavs, hade det aldrig funnits. Det var en kruka med trygghet vid regnbågens slut. Den insikten behöver inte vara nedslående. Inte för en hemmafru som fostrade 40-talsgenerationen, inte för en aktiv politiker i dag. Men ny kunskap är alltid fundament för förändring, oavsett om den kommer via romaner eller fackböcker.