Vem vill forska om en främlingsfientlig myt?

I går presenterade forskaren Gabriel Heller Sahlgren vid London School of Economics en ny studie som visar att 29 % av Sveriges ras i Pisa drivs av invandringen. Heller Sahlgren skriver:

”Mellan 2009 och 2012 föll resultaten som kraftigast och andelen skolbarn med utländsk bakgrund ökade som mest. Under den perioden försvinner 43 procent av det genomsnittliga resultatfallet – 62 procent i naturvetenskap, 45 procent i läsförståelse och 29 procent i matematik – när man justerar urvalet för att ta hänsyn till den förändrade elevsammansättningen. Detta är anmärkningsvärda resultat.”

Resultaten är intressanta i sig, men reser också nya frågor om hur den förra regeringen förhöll sig till frågor som rör debatten kring integration och invandring. Heller Sahlgren har nämligen studerat en fråga som nyligen officiellt har avfärdats som främlingsfientlig myt av Sveriges regering. På integrationsminister Erik Ullenhags toleranssida listades som myt nr 19:

”Allt fler invandrare är orsaken till att skolresultaten sjunker.”

Om man tog regeringens toleranssida och det som stod där på allvar skulle slutsatsen vara att ingen anständig människa ställer de frågor som Heller Sahlgren har undersökt i sin forskning. Om sambandet mellan invandring och skolresultat är en myt är saken utredd och ingen vidare forskning behövs.

Så här förklarade Erik Ullenhag det hela på DN Debatt när sidan lanserades:

Förra helgen hölls Salemmarschen, som är de högerextremas stora öppna manifestation i Sverige. Många av marschdeltagarna har, i likhet med terroristen från Utøya, hämtat inspiration och fått sitt hat bekräftat på olika nätforum. Samtidigt är vi som står för öppenhet och tolerans alltför tysta i debatten på nätet.

 Debatten mot främlingsfientligheten och fördomarna måste alltid tas. De goda krafternas tystnad riskerar leda till att fördomarna får allt starkare fäste. Den hemsida som lanseras i dag är ett led i regeringens arbete mot främlingsfientlighet och det är ett sätt att bemöta de myter som sprids på nätet.

Migrationsforskaren Andreas Johansson Heinö och jag kritiserade initiativet i en gemensam artikel på DN Debatt 2011, vilket vi i vår tur fick hård kritik för. På Eskilstuna-Kurirens ledarsida skrev politiske chefredaktören, Alex Voronov:

Såväl den som argumenterar för tolerans på fikarasten som sökaren efter fördjupning har nytta av sajten. Johansson Heinö och Neuding bör i sin tur bringa ordning i sina prioriteringar i debatten. Vem är huvudfienden, de främlingsfientliga eller deras motståndare?

Få debattörer har så tydligt gjort klart att argument inte ska bedömas efter sanningshalt, utan efter – prioriteringar.

Några år senare har alltså några fler av regeringens listade påståenden visat sig vara felaktiga. Jag ställde frågor om detta när jag senast intervjuade Erik Ullenhag, och återigen på Twitter i går, med anledning av Heller Sahlgrens artikel på DN Debatt.

Alla kan göra misstag. Men när jag uppmärksammade att sambandet mellan invandring och fallande skolresultat avfärdats som myt, valde Erik Ullenhag att ifrågasätta att en sådan myt överhuvudtaget listats på regeringens hemsida:

Toleranssidan har plockats bort av den nya regeringen, men flera personer på Twitter hjälpte till att hitta den i cache:

 

 

Erik Ullenhag svarade bland annat med att sprida tweets där debattören Demirbag Sten insinuerar att det trots allt är främlingsfientligt att komma fram till de forskningsresultat som Heller Sahlgren presenterat.

Det finns några lärdomar att dra av den här historien. En gäller Folkpartiet, vilket jag låter partiet reda ut självt. En annan är journalistisk. De kolleger som rapporterade om toleranssidan då, borde naturligtvis följa upp när sidan har visat sig innehålla felaktigheter. Det borde intressera journalister när ministrar far med osanning, och dessutom stigmatiserar dem som likt Heller Sahlgren trots detta försöker ta reda på fakta.

En annan fråga gäller den fria forskningen och medierapporteringen. Vad gör det med journalisters och forskares benägenhet att ta reda på fakta när regeringen har slagit fast att vissa frågor bara ställs av människor som inte har anständiga värderingar? Vem vill forska om något som avfärdats som en främlingsfientlig myt?

Det handlar inte om tysthetsnormen

Flera medier har följt upp mina artiklar i SvD om biblioteken,  vilket jag hoppas ska innebära att något görs åt eländet med stök och bråk (Se t ex DN:s Erik Helmersson, PJ Anders Linder i Axess, Expressen Ledare, DN:s Jenny Lind, Josefin Holmström i SvD Kultur, SR Studio Ett). Samtidigt har debatten delvis glidit över i en diskussion om vad biblioteken överhuvudtaget ska vara – om de ska vara tysta som förr med bibliotekarien som auktoritet, eller om de ska vara livliga mötesplatser.

Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening twittrar om att utmana ”tysthetsnormen”.  Göran Greider ironiserar redan över bibliotekshögern, som om vi var ute efter något suspekt. Katti Hoflin, chefsbibliotekarie i Stockholm, har svarat mig med: ”Gå en mil i en annans skor först. Sedan kan du uttala dig. Biblioteken i Stockholm jobbar ihop med många aktörer för att varje medborgare ska hitta fötterna. (Om en tappat bort dem en stund i sitt liv. Det kan alla göra.)”

Mina artiklar om biblioteken har aldrig handlat om någon tysthetsnorm, eller om medborgare som känner sig vilsna i livet. Jag lade märke till att många artiklar i lokalpress under många års tid sammantaget visade på ett nationellt problem: Många bibliotek i Sverige har likartade problem med ungdomsgäng och andra stökiga besökare. Incidentrapporterna i Stockholm bekräftar dessutom problemets allvar: Innerstadsbiblioteken har problem med hemlöshet, stölder, missbrukare och enstaka psykiskt sjuka, biblioteken i och i anslutning till utanförskapsområden har särskilda problem med stökiga gäng.

Det handlar alltså inte om huruvida bibliotekarier ska kunna hyscha besökare som pratar för högt. Det handlar om våld, hot och allmän social oro som drabbar bibliotekspersonal och besökare.

Alla borde kunna enas om att den sortens stök på bibliotek är oacceptabelt. Även vänstern.

För att visa vad detta handlar om:

Bibliotek har fått stänga, ändra öppettider eller ta hjälp av väktare på grund återkommande problem med stökiga besökare i Hjällbo, Vårby, Vårgårda, Österängen,
Råslätt, Öxnehaga, Västerås,
Rosengård, Bellevuegården, 
Höör, Eslöv, Arlöv, Broby, Söderhamn,
Hässleholm, Norrköping, Landskrona,
Ängelholm, Bredäng,
Kista, Rinkeby, Högdalen och Hässelby Villastad.

Klicka gärna på länkarna för att få en bild av problemet.

För att ytterligare förtydliga vad detta handlar om:

Landskrona: ”En väktare skadades i samband med ett bråk med ett tonårsgäng på stadsbiblioteket häromkvällen. Det är inte första gången ungdomar kommer för att störa, sedan i somras har väktare i princip stående post vid biblioteket på kvällstid.”

Vårgårda: ”Personal som känner sig hotad och sjukskrivs, polis och vaktbolag som får rycka ut. Det är konsekvenserna av att stökiga ungdomar hänger på Vårgårda bibliotek istället för på fritidsgården.”

Eller för att ta ytterligare några incidenter – som jag inte publicerat tidigare – från en biblioteksenhet i Stockholm som rymmer några svårt segregerade förorter (48 incidenter rapporterade inom denna enhet bara under våren, 105 totalt de senaste två och ett halvt åren). Detta är inte de värsta incidenterna, men kan kanske ger en bild av situationen i stort.

”En grupp på 10 barn i åldern 11-12 år är högljudda och stör övriga besökare. Håller ut coca cola och fågelfrön över vägg samt golv och flyttar runt möbler. Lyssnar inte på tillsägelse.”

”Två ungdomar sitter vid bilderböckerna och är högljudda och otrevliga. Efter tillsägelse blir det inte bättre och vid andra tillsägelsen blir en av dem väldigt otrevlig och skriker ’Håll käften’. Små barn med sina vuxna som läser högt ser väldigt besvärade ut.”

”Män i 25 årsåldern som inte vill betala en ’struntsumma’ som 8 kr med kort. Relativt hotfull stämning.”

”En ung manlig besökare i biblioteket varnade fyra andra att de inte skulle ta ’sexiga bilder’ i biblioteket trots att de bara tog en vanlig bild av en vanligt klädd ung kvinna i gruppen. Han var obehaglig och hotfull mot dem och när han såg mig/en personal med personal skylt på sig tog han några steg tillbaka och sade till kvinnan att hon inte skulle svara honom, han pratar inte med kvinnor. Alla fyra var tysta med böjda huvud, de berättade senare att det kändes mycket obehagligt, tur att personalen hade närmat och visat sig.”

”Ett gäng unga killar (ca 14 år) sitter på barnavdelningen och för oväsen i form av höga röster och att de spelar musik från sina mobiler. Reagerar inte på tillsägelse. Flyttar till ’hångelhörnan’ och fortsätter att väsnas. Samtliga fem-sex personer spelar hög musik från sina mobiler, testar ringsignaler, etc och reagerar fortfarande inte på tillsägelse när jag ber dem att ha mobilerna på ljudlöst alt använda hörlurar. Sedan börjar en av personerna att kasta kuddar på de andra samt spotta på väggen och på en av de andra killarna. Väktare tillkallas och pratar med killarna. De lämnar sedan biblioteket. Då har redan flera andra besökare lämnat barnavdelningen då det inte är så trevligt att vistas där.”

”Stor grupp ungdomar samlades kring en mindre grupp, där några uppträdde mycket aggresivt. Det hela började utanför biblioteksbyggnaden och böljade fram och tillbaka tills en mängd ungdomar var samlade i biblioteksfoajén. Vi låste dörren och släppte ut folk genom nödutgången på biblioteket.”

”Idag 13/2, kom de in igen, högljudda och störiga – efter mycket argumenterande (ca. 1 timme) gick de ut. Tidigare på dagen hade några (ej detta gäng) varit inne i sagorummet, kastat omkring böcker och helt demolerat en fin klossleksak som förskolebarnen haft nöje av.”

”Spring och slagsmål mellan två femton-sextonåriga pojkar på barnavdelningen. Gott om barn i nio- till tolvårsåldern alldeles intill. Tillsagda att sluta bråka, annars var de tvunga att lämna biblioteket. Samma pojkar plus en till börjar då skaka ett bord med publika datorer med risk för åverkan. Tillsagda att sluta med den handlingen, fortsätter ändå och skyller på varandra. Tillsagda en gång till utan resultat. Informerade om att vakt skulle tillkallas, personal lämnar platsen och går till telefonen, då lämnar de tre pojkarna biblioteket med kommentaren ’ring inte vakten, vi går härifrån’. Det hela var väldigt provocerande med testande av gränser, med maktspråk. En av pojkarna välkänd sedan tidigare.”

 

Bibliotekarien: ”Jag framställs som en idiot”

Vilken vinkel väljer Sveriges Radio på frågan om bibliotek som får stänga på grund av stökiga gäng? (Bakgrund här, jag skrev om frågan i går i min kolumn i SvD och på SvD-bloggen)

Att det är synd om gängen. Efter en intervju med bibliotekarien Einar Ehn i Hässelby villastad valde P4 att tillskräva Ehn uppfattningen att de ungdomar och vuxna män som terroriserat personal och besökare på bibblan ”upplever ett utanförskap”.

Texten är nu ändrad, efter att Ehn mejlat och påpekat att han är felciterad. Mejlen till P4, som jag publicerar med hans tillstånd, talar för sig själva.

”Just de äldre ungdomarnas utanförskapskänsla blöder mitt hjärta ärligt talat inte så mycket för. Däremot de yngre barnen förtjänar en tryggare uppväxt, med vuxna förebilder som tar avstånd från kriminella. Det finns INGEN ursäkt att vandalisera bibliotek.”

Mejl 1

Hej N,

Jag kom till Radiohuset i onsdags för att jag ville berätta om vilka konkreta effekter utanförskapet får. Att vanliga människors tillgång till samhällstjänster kringskärs på grund av kriminalitet. Att barn umgås med sysslolösa 25-åringar, varav en del är kriminella. Att detta förtigs för att man ”inte vill svartmåla förorten”.

Jag framställs som en idiot som säger ”ungdomarna behöver lokaler”.

Mejl 2

Jag känner mig direkt felciterad. Jag har aldrig sagt att ”unga känner ett utanförskap”. Jag menar att utanförskapet ligger i att boende i området tillåts lida på ett sätt som människor i tex Hägersten inte behöver. Just de äldre ungdomarnas utanförskapskänsla blöder mitt hjärta ärligt talat inte så mycket för. Däremot de yngre barnen förtjänar en tryggare uppväxt, med vuxna förebilder som tar avstånd från kriminella. Det finns INGEN ursäkt att vandalisera bibliotek. Varken fattigdom, social utsatthet eller upplevt utanförskap.

Det kan du skriva, om du inte får ta bort hela inslaget. Sen kan du göra ett till inslag som behandlar de större frågorna med det material du redan har. Att säga ”ungdomarna känner ett utanförskap och behöver en lokal” är så banalt och intetsägande att jag skäms att behöva förknippas med det.

Mejl 3

På nästa APT kan ni ta upp följande: ”Varför anser vi att det är viktigare att förmedla att stökiga ungdomar och vuxna män behöver få lokaler än att mellanstadiebarn umgås med stökiga och i vissa fall kriminella unga män? Skulle vi gjort samma val om situationen uppstått på Kungsholmen?”.