Det handlar inte om tysthetsnormen
Flera medier har följt upp mina artiklar i SvD om biblioteken, vilket jag hoppas ska innebära att något görs åt eländet med stök och bråk (Se t ex DN:s Erik Helmersson, PJ Anders Linder i Axess, Expressen Ledare, DN:s Jenny Lind, Josefin Holmström i SvD Kultur, SR Studio Ett). Samtidigt har debatten delvis glidit över i en diskussion om vad biblioteken överhuvudtaget ska vara – om de ska vara tysta som förr med bibliotekarien som auktoritet, eller om de ska vara livliga mötesplatser.
Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening twittrar om att utmana ”tysthetsnormen”. Göran Greider ironiserar redan över bibliotekshögern, som om vi var ute efter något suspekt. Katti Hoflin, chefsbibliotekarie i Stockholm, har svarat mig med: ”Gå en mil i en annans skor först. Sedan kan du uttala dig. Biblioteken i Stockholm jobbar ihop med många aktörer för att varje medborgare ska hitta fötterna. (Om en tappat bort dem en stund i sitt liv. Det kan alla göra.)”
Mina artiklar om biblioteken har aldrig handlat om någon tysthetsnorm, eller om medborgare som känner sig vilsna i livet. Jag lade märke till att många artiklar i lokalpress under många års tid sammantaget visade på ett nationellt problem: Många bibliotek i Sverige har likartade problem med ungdomsgäng och andra stökiga besökare. Incidentrapporterna i Stockholm bekräftar dessutom problemets allvar: Innerstadsbiblioteken har problem med hemlöshet, stölder, missbrukare och enstaka psykiskt sjuka, biblioteken i och i anslutning till utanförskapsområden har särskilda problem med stökiga gäng.
Det handlar alltså inte om huruvida bibliotekarier ska kunna hyscha besökare som pratar för högt. Det handlar om våld, hot och allmän social oro som drabbar bibliotekspersonal och besökare.
Alla borde kunna enas om att den sortens stök på bibliotek är oacceptabelt. Även vänstern.
För att visa vad detta handlar om:
Bibliotek har fått stänga, ändra öppettider eller ta hjälp av väktare på grund återkommande problem med stökiga besökare i Hjällbo, Vårby, Vårgårda, Österängen,
Råslätt, Öxnehaga, Västerås,
Rosengård, Bellevuegården,
Höör, Eslöv, Arlöv, Broby, Söderhamn,
Hässleholm, Norrköping, Landskrona,
Ängelholm, Bredäng,
Kista, Rinkeby, Högdalen och Hässelby Villastad.
Klicka gärna på länkarna för att få en bild av problemet.
För att ytterligare förtydliga vad detta handlar om:
Landskrona: ”En väktare skadades i samband med ett bråk med ett tonårsgäng på stadsbiblioteket häromkvällen. Det är inte första gången ungdomar kommer för att störa, sedan i somras har väktare i princip stående post vid biblioteket på kvällstid.”
Vårgårda: ”Personal som känner sig hotad och sjukskrivs, polis och vaktbolag som får rycka ut. Det är konsekvenserna av att stökiga ungdomar hänger på Vårgårda bibliotek istället för på fritidsgården.”
Eller för att ta ytterligare några incidenter – som jag inte publicerat tidigare – från en biblioteksenhet i Stockholm som rymmer några svårt segregerade förorter (48 incidenter rapporterade inom denna enhet bara under våren, 105 totalt de senaste två och ett halvt åren). Detta är inte de värsta incidenterna, men kan kanske ger en bild av situationen i stort.
”En grupp på 10 barn i åldern 11-12 år är högljudda och stör övriga besökare. Håller ut coca cola och fågelfrön över vägg samt golv och flyttar runt möbler. Lyssnar inte på tillsägelse.”
”Två ungdomar sitter vid bilderböckerna och är högljudda och otrevliga. Efter tillsägelse blir det inte bättre och vid andra tillsägelsen blir en av dem väldigt otrevlig och skriker ’Håll käften’. Små barn med sina vuxna som läser högt ser väldigt besvärade ut.”
”Män i 25 årsåldern som inte vill betala en ’struntsumma’ som 8 kr med kort. Relativt hotfull stämning.”
”En ung manlig besökare i biblioteket varnade fyra andra att de inte skulle ta ’sexiga bilder’ i biblioteket trots att de bara tog en vanlig bild av en vanligt klädd ung kvinna i gruppen. Han var obehaglig och hotfull mot dem och när han såg mig/en personal med personal skylt på sig tog han några steg tillbaka och sade till kvinnan att hon inte skulle svara honom, han pratar inte med kvinnor. Alla fyra var tysta med böjda huvud, de berättade senare att det kändes mycket obehagligt, tur att personalen hade närmat och visat sig.”
”Ett gäng unga killar (ca 14 år) sitter på barnavdelningen och för oväsen i form av höga röster och att de spelar musik från sina mobiler. Reagerar inte på tillsägelse. Flyttar till ’hångelhörnan’ och fortsätter att väsnas. Samtliga fem-sex personer spelar hög musik från sina mobiler, testar ringsignaler, etc och reagerar fortfarande inte på tillsägelse när jag ber dem att ha mobilerna på ljudlöst alt använda hörlurar. Sedan börjar en av personerna att kasta kuddar på de andra samt spotta på väggen och på en av de andra killarna. Väktare tillkallas och pratar med killarna. De lämnar sedan biblioteket. Då har redan flera andra besökare lämnat barnavdelningen då det inte är så trevligt att vistas där.”
”Stor grupp ungdomar samlades kring en mindre grupp, där några uppträdde mycket aggresivt. Det hela började utanför biblioteksbyggnaden och böljade fram och tillbaka tills en mängd ungdomar var samlade i biblioteksfoajén. Vi låste dörren och släppte ut folk genom nödutgången på biblioteket.”
”Idag 13/2, kom de in igen, högljudda och störiga – efter mycket argumenterande (ca. 1 timme) gick de ut. Tidigare på dagen hade några (ej detta gäng) varit inne i sagorummet, kastat omkring böcker och helt demolerat en fin klossleksak som förskolebarnen haft nöje av.”
”Spring och slagsmål mellan två femton-sextonåriga pojkar på barnavdelningen. Gott om barn i nio- till tolvårsåldern alldeles intill. Tillsagda att sluta bråka, annars var de tvunga att lämna biblioteket. Samma pojkar plus en till börjar då skaka ett bord med publika datorer med risk för åverkan. Tillsagda att sluta med den handlingen, fortsätter ändå och skyller på varandra. Tillsagda en gång till utan resultat. Informerade om att vakt skulle tillkallas, personal lämnar platsen och går till telefonen, då lämnar de tre pojkarna biblioteket med kommentaren ’ring inte vakten, vi går härifrån’. Det hela var väldigt provocerande med testande av gränser, med maktspråk. En av pojkarna välkänd sedan tidigare.”
[…] Fler reaktioner finns att läsa här. […]
[…] debattörer har uppmärksammat detta. Under sommaren 2015 adresserade däremot Paulina Neuding i flera artiklar ett växande samhällsproblem med ungdomsgäng som tar bibliotek i besittning och där […]
Och där försvann all respekt för Katti Hoflin.
Som nybliven student i Stockholm år 2000 fick jag flytta fem gånger under mitt första läsår. Jag var inneboende hos främmande personer vid ett par tillfällen, bodde hos en kompis, kompis, kompis (nej, jag har inte skrivit fel) som i sin tur hyrde i andra hand, bodde hos en kompis vars syster bodde utomlands i några veckor för att till sist få tag på ett litet studentrum via SSSB:s ”sistaminutenförmedling”. Vad försöker jag säga med detta? Jo, att i en tid då många flyttar runt, bor trångt och liknande så fungerar biblioteken som en fristad där man har möjlighet att sitta ner och plugga i lugn och ro. För mig fanns inga andra alternativ. Jag tycker att det är viktigt att värna om den s.k. tysthetsnormen som råder (eller bör råda) på biblioteken.
Ondska tillåts segra över godhet på ett sätt vi inte sett i Sverige i modern tid.
Det handlar som sagt om vilket Sverige vi vill ha.
[…] Libraries having to close earlier due to misbehaviour […]
Mysigt
[…] som vill “ifrågasätta tysthetsnormen som råder på bibilioteket”). Paulina Neuding även har följt upp sin granskning i Magasinet Neo och länkar vidare till flera olika […]
Det nya Sverige leder till kompromisser. Så är det bara.
Biblioteken byggdes inte för att vara lekstuga åt mindre mogna personer utan är en plats där man kan vila sig fr. allt stoj och larm. I Sverige är många (proffstyckare + politiker) så ängsliga att bli kallade gammalmodiga och reaktionära så vissa skiter nästan på sig om de inte känner att de är såååå moderna och trendiga. Det är väl också samma personer som tycker att det är OK att föra ett himla liv i kyrkan. I dagens stressade samhälle måste det få finnas små oaser där man kan hämta nya krafter. Var det inte René Decartes som skrev: jag tänker, alltså finns jag. I dagens Sverige blir det nog: jag hörs och syns, alltså finns jag.
Precis som Paulina säger så drabbar buslivet på biblioteken de som inte har någon annan plats att gå till för att läsa, förbättra sin språkkunskaper och plugga.
Bra att det talas klarspråk om att det är ett dominerande invandrarproblem, till mindre del tillsammans med hemlöshet och narkomani.
Sweden Yes!
CHE ??!!!??!!!???
[…] ”Det handlar inte om tysthetsnormen”. Paulina Neuding skriver i samhällsmagasinet Neo om eländet med stök och bråk på biblioteken. Läs här. […]
Flyttade nyligen till Kista och deras nya bibliotek är byggt för minimal studiero. Jag och fästmö har skrämt iväg män som ofredat kvinnor där mer än en gång. Tyvärr finns det ingen plats att studera på då hemlösa sover där och ljudnivån är för hög så jag tar mig till stadsbiblioteket dagligen i stället.
Även biblioteket i Älvsjö hade problem med ett invandrar-grabb-gäng som kom in varje dag och störde, bråkade med personal och besökare. Efter mycket om och men löste man det så att lokalpolisen öppnade ett kontor i samma lokal…
Du har helt rätt Paulina. De som inte begrep din första artikel, borde begripa nu. Det lugna biblioteket borde vara en självklarhet, och det behövs inte minst i förorter med vilsen ungdom.
Stark dokumentation av detta nu vanliga problem. Och just, det är inte ett krav på en alldominant tysthetsnorm dina artiklar rör. På den flilal där jag är kund kommer jag ibland i kort livligt samtal med bibliotekarien, det känns ok men ser man nån som tittar får man tänka till.
Som någon skrev, Hoflin, Lindberg, Greider m.fl förespråkar ett mått av normlöshet gälla på bibblan. Men det är också ett slags norm. Vore skoj se, om gänget hamnade på en öde ö, om de då klarade tillvaron med normlöshet som ledstjärna.
Bisak väl, men behoven av närvaro av väktare, polis, m.fl inblandade tjänstemän/funktionärer är ju inte gratis, de kostar, även så att tid tas från deras andra uppgifter. (Utanför ämnet: I stad jag känner till har man nyligen anställt cirkulerande värdar för att motverka den stora nedskräpningen, skattemedel får åtgå då befolkningens inställning här tydligen inte går påverka; en anpassning till ökande normlöshet i detta stycke)
Bra att detta äntligen tas upp i media, annars har man ju varit snabb med att stämpla alla upplevelser av detta slag som ”myter” och ”vandringssägner”. Men, man går tyvärr fortfarande som katten kring het gröt och talar om ”ungdomsgäng” etc. Detta är till 99% ett invandringsproblem, och innan man medger detta så kommer inte att få bukt med det.
(Och sedan är det ju beklämmande att läsa rapporterna ovan där personalen hotar med att tillkalla vakter om man inte slutar slåss och vandaliserar, efter en timmes diskussion etc. Givetvis skall vakter tillkallas direkt när man upptäcker minsta tendens till stök eller när kända element dyker upp! Den som slåss och förstör skall ut, gripas och portas, och inte tillåtas vara kvar ”bara man lugnar sig en smula”.)
Vår kristna kultur (hela Europas historia vilar ju på kristen grund) respekteras inte. Vår historia respekteras inte. Det finns museer som plockat bort ord som kyrka, teligion och tro från visningarna. Vår flagga respekteras inte. Vi kan inte ha skolavslutningar i kyrkan och inte sjunga Den blostertid nu kommer. Nationalsången är också tveksam.
Visst, vi börjar bli ett allt mer mångkulturellt land. Men blunda ett ögonblick och föreställ dig USA, Ryssland, Kina eller vilket land som helst. Skulle de backa från sin egen flagga eller nationalsång? Icke!