Svenskarna och deras husdjur

Missa för guds skull inte Lars Åbergs lysande uppgörelse med det eviga tyckasyndom:andet i svensk migrationsdebatt.

”Mycket skrivs och sägs om Sverige­demokraterna och deras för­hållande till invandringen. Väl så intressant är de etablerade partiernas syn på migration och människor som flyttar till Sverige. Genom att förfasa sig över SD kan man framställa sig själv som god även om man i andra former ger uttryck för fördomsfullhet och aktivt reproducerar konstruerade grupptillhörigheter.

[…]

Fortfarande kan man höra folk tala om ”våra invandrare” som om de vore husdjur eller fåglar man matade i parken. Godhetsperspektivet genomsyrar integrationspolitiken och skänker tillfredsställelse till dem som hjälper och vill vara vänliga. Ännu har ingen summerat kostnaderna för alla verksamheter, aktiviteter och projekt som startats för att ge stöd, men det måste nu finnas så mycket samlad erfarenhet av olika försök att få folk självförsörjande och inlemmade i samhället att det går att säga vilka orsakerna är till att så många fortfarande lever på bidrag.”

Såväl vänster som högern har skäl att rodna när de läser Åbergs artikel. Men det som slår mig är inte i första hand att missriktade välfärdssatsningar har satts in till både höga och onödiga kostnader. Viktigare är det faktum att missriktade satsningar har blivit ett sätt att certifiera det egna engagemanget för välfärden.

Sällan har uttrycket ”vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter” känts så träffande.  Läs hela!