Att kacka i eget bo

Som jag tidigare har skrivit i Aftonbladets proffstyckarblogg, har Socialdemokraterna tagit det negativa kampanjandet till för Sverige hittills oprövade nivåer. Men som jag också har skrivit tycker jag inte att detta är något egentligt problem. På samma sätt som jag emellanåt härsknar till och läser lusen av någon här i bloggen måste politiker och partier få markera mot sina rivaler.

Negativt kampanjande ställer dock högre krav på avsändaren än vad affischer med budskap av typen ”Tillsammans hand i hand bygger vi det ekologiska föregångslandet Sverige för våra barns och alla söta delfiners skull”. Och mot den bakgrunden är jag rätt säker på att den senaste personattacken från Socialdemokraterna kommer att baktända.

Fredrik och Filippa Reinfeldts privatekonomi är vederbörligen genomlyst av landets journalister. Att de tjänar bra är ingen nyhet, och därmed har de naturligtvis också tjänat på skattesänkningarna. Socialdemokraternas smutskastning innehåller därmed inget som helst av nyhetsvärde.

Men vad värre är: ingenting tyder på att Socialdemokraterna tjänar på att prata om skatter, och varje försök från deras sida att peka på förhållanden i motståndarnas privata ekonomiska kommer förr eller senare resultera i att även Mona Sahlins ekonomi blir föremål för diskussion.

Och upp med handen, alla som tror att den hårt pressade S-ledaren med fler skandaler än förtroendeprocent i ryggen tjänar på det.

Socialdemokraternas enda chans att vinna valet är att få medelklassen att rösta på dem, och det enda skarpa medelklassförslag de har är sänkningen av förskolans maxtaxa. De borde alltså pumpa på med den frågan, och undvika att bjuda upp Reinfeldt och Borg till skattedans. För att inte tala om att bjuda in till en diskussion om partiledarnas privatekonomiska angelägenheter.

Men de gör tvärtom. Jag börjar undra om de ens vill vinna detta.