Upprepad förolämpning

Maud Olofsson har hamnat i blåsväder igen efter att för
skattemedel gett sig ut på jakt i radio 
efter ”ambassadörer” för kvinnligt företagande. Den där jakten har pågått ett
tag nu. Redan 2007 efterlystes ambassadörer, och redan då påpekade Neos
Peter Wennblad ett tankefel bakom hela upplägget:

Och vad får de kvinnliga företagarna för denna arbetsinsats?

Svar: inget.

”Arbetet sker på volontärbasis”, skriver
näringsdepartementet, men utlovar ändå luftiga belöningar i form av
”nätverk” och ”personlig utveckling”.

Som näringsminister borde Maud Olofsson borde veta följande.
Ett livskraftigt företagande handlar i grunden om en enda sak: att sälja.
Säljer du inte, finns du inte. Nog kan ”inspiration” och
”påverkan” vara hur trevligt som helst, men genererar det inga intäkter,
direkt eller indirekt – sorry.

Och formuleringen att ”ambassadörsuppdraget ska heller
inte gå ut över din dagliga verksamhet i företaget” är närmast en
förolämpning. För huvuddelen av småföretagarna utgör nämligen den ”dagliga
verksamheten” i stort sett all vaken tid – nästan hälften jobbar tio
timmar per dag, eller mer.

Även Sakine Madon har gjort en liknande reflektion
kring varför just kvinnliga företagare förväntas ställa upp när staten kallar.
Det är närmast ett sundhetstecken att den fluffiga kampanjen inte verkar ha
genererat något större gensvar hittills.

Lästips i mellandagarna

Moderate riksdagskandidaten Johnny Munkhammar avslöjar på politikerbloggen att Systembolagets stort uppslagna kampanjer som förespeglar stora skadeökningar till följd av liberalare alkoholpolitik i stort sett saknar grund. Källan till de drastiska scenarierna är en insändare från några inom sitt fält rätt kontroversiella forskare. Att Statens folkhälsoinstitut producerat det undermåliga underlaget åt Systembolaget aktualiserar nedläggningskravet för denna moraliserande myndighet.

Och när regeringen inte satsar miljarder på jobbcoacher av tveksam kvalitet, så bränner de pengar på kommunala byråkrater, visar Timbro idag.

Storbråk hos kristdemokraterna i Stockholm

I nya numret av Neo har jag i artikeln Så ska det låta analyserat agendan hos dem som vill förändra kristdemokraterna, men landade i slutsatsen att förändringen förmodligen blir ett ytligt fenomen. Partiledaren Göran Hägglund som i somras ville förbjuda förbuden i medialt populära utspel mot kultureliten, hade redan inför förra valet medialt populära utspel, som då handlade om förbud mot bland annat ungdomars delatagande i dokusåpor. Däremot finns många djupt engagerade kristdemokrater som på allvar vill förändra partiet, och det i andra riktningar än vad som vanligtvis tillskrivs dem.

Idag kommer stöd för min tes att kristdemokraternas förnyelsearbete gått i stå. Kristdemokraternas nomineringskommitté i Stockholms län har internt presenterat resultatet av provvalet och sina egna nomineringar. Där framgår att man flyttar ner utmanaren i landstingsvalet Erik Sjöstedt från hans fjärdeplats i provvalet till tionde plats på landstingslistan. (Notera även hur de första nio kandidaterna presenteras på hemsidan, och det är svårt att inte se det som en allvarlig markering mot nykomlingen som öppet utmanat sittande ledaren Stig Nyman.)

En ung kristdemokrat kommenterar listnomineringarna så här:

Bland toppnamnen (1-9) till landstinget finns inte en enda person som
är under 40 vid valet, detta trots att exempelvis Erik Sjöstedt kom på
fjärde plats i länets provval.

Till riksdagsvalsedeln är det
också tomt på unga kandidater med nya idéer. Den första som är under 30
på listan är undertecknad som föreslås på plats 14.
Nomineringskommittén har avstått från att redovisa ålder på
valsedlarna. Det är förståeligt…

Framförallt så är det en
grupp människor med en relativt smal politisk inrikting som står i topp
på båda listorna. Förnyelsefrånvänt och gammalt luktar det.

Listorna är inte fastställda, det görs på kristdemokraternas nomineringsstämma nästa år. Det lär bli en stormig tillställning, och inte utan ideologiska förtecken. Kanske kan det rentav via medial uppmärksamhet komma att ses som ett test på partiets förändringsvilja.