Upprepad förolämpning

Maud Olofsson har hamnat i blåsväder igen efter att för
skattemedel gett sig ut på jakt i radio 
efter ”ambassadörer” för kvinnligt företagande. Den där jakten har pågått ett
tag nu. Redan 2007 efterlystes ambassadörer, och redan då påpekade Neos
Peter Wennblad ett tankefel bakom hela upplägget:

Och vad får de kvinnliga företagarna för denna arbetsinsats?

Svar: inget.

”Arbetet sker på volontärbasis”, skriver
näringsdepartementet, men utlovar ändå luftiga belöningar i form av
”nätverk” och ”personlig utveckling”.

Som näringsminister borde Maud Olofsson borde veta följande.
Ett livskraftigt företagande handlar i grunden om en enda sak: att sälja.
Säljer du inte, finns du inte. Nog kan ”inspiration” och
”påverkan” vara hur trevligt som helst, men genererar det inga intäkter,
direkt eller indirekt – sorry.

Och formuleringen att ”ambassadörsuppdraget ska heller
inte gå ut över din dagliga verksamhet i företaget” är närmast en
förolämpning. För huvuddelen av småföretagarna utgör nämligen den ”dagliga
verksamheten” i stort sett all vaken tid – nästan hälften jobbar tio
timmar per dag, eller mer.

Även Sakine Madon har gjort en liknande reflektion
kring varför just kvinnliga företagare förväntas ställa upp när staten kallar.
Det är närmast ett sundhetstecken att den fluffiga kampanjen inte verkar ha
genererat något större gensvar hittills.