Mattias Svensson - 16 september, 2010
”Är det rimligt att politisk propaganda och långsiktigt opinionsarbete ska bedrivas så helt utan balans och offentlig insyn?”
Den föregivet retoriska frågan ställer idag ett antal företrädare för socialdemokratiska Arena på DN Debatt. Jag har saknat två ingredienser i valrörelsen, dels en tidning som försöker skapa intrycket att ”nu vänder opinionen”(komplett ljug såklart, men ändå) och dels det socialdemokratiska ritualgnället på ”näringslivets opinionsbildning”. Nu kan vi pricka av båda två och anse valrörelsen komplett.
Men det självklara svaret på den retoriska frågan är: Ja, det är självklart att opinionsbildning i samhället och kring samhällsfrågor ska ske privat och utan insyn och överprövning av det offentliga. Att frågan alls ställs reser motfrågan: Förespråkar Arena statlig kontroll över och insyn i opinionsbildningen? Från butlers och clowner gick vi idag till en plädering för det ograverat totalitära samhället där all åsiktsbildning underkastas statlig överprövning. Hej 1984.
Fast vi kanske mer ska överse med Arenasfärens krav på åsiktskontroll som ett mått på socialdemokratins desperation än betrakta det som ett seriöst förslag. Tondöv, slagen och idélös har socialdemokratin kört in i väggen. Allt de har kvar är sin högljudda bitterhet.
Mattias Svensson - 15 september, 2010
Sammanfattningsvis kan man säga att det ser väldigt ljust ut för Alliansen medan de rödgröna inte har mycket att glädjas åt. Att Alliansen tar hem valet och bildar en ny regering är vi nu så övertygade om att vi endast erbjuder 1,05 i odds. Övriga spelbolag i Sverige har gjort samma bedömning.
Spelbolagen är nu så säkra på valutgången att Alliansregering efter valet knappt ger pengarna tillbaka. Den hugade spekulant som tror att socialdemokratin förmår upprepa eller överträffa 2006 års katastrofsiffror får 50 gånger pengarna.
Mattias Svensson - 14 september, 2010
Jag har tidigare klagat på ”retorikexperternas” intåg i det offentliga samtalet. Politiska floskler bli inte mer talande för att de tuggas om. Tvärtom är det förnedrande att alls behöva ta del av deras ytliga analyser om vem som var lugn och vem som var ironisk. Tyvärr verkar detta vara en del av en allmän bimbofiering av politiken. Fler tycks i alla fall tro att analys är att lite löst tycka om vad som sägs, som om deras känslorespons på kommunikation vore av något som helst allmänt intresse.
Idag ser jag att detta trötta idisslande tagit sig in på tidningarnas ledarsidor. Claes Arvidsson – som i vanliga fall passerar under radarn för att han skriver så mördande tråkigt – ger sig till att tycka lite om Fredrik Segerfeldts essä om verklighetens folk. (En lovande presentation av den texten på Newsmill här.)
Efter att ha resonerat kring begreppen politik, marknad och civilsamhälle landar Segerfeldt i slutsatsen ”ett samhälle med långt mindre statlig inblandning i människors liv”. Lämna människor i fred, manar Segerfeldt. Det är en retorik som inte lyfter, lika lite som att framställa politik i sig som tvång.
Snälla lille Claes. Detta är politikens robusta grundkurs och ABC. Politisk makt utövas medelst lagar, som upprätthålls genom att backas upp med statens monopol på att utöva legalt våld: försvar, polis och rättsväsende. Om du inte lyder, blir du tvingad att lyda. Detta är inte retorik att tycka kring, utan grundläggande fakta för att alls kunna föra en upplyst diskussion kring politik. Man kan tycka att detta tvång är legitimt eller inte, och med fördel diskutera detta med argument för eller emot. Sak samma med statens inblandning och lämplighet för att lösa allehanda problem.
Men informationsinnehållet i att Claes Arvidsson när han lyssnade till dessa politikens grundfakta inte tyckte att ”retoriken bar” är bara ett trött avslöjande av skribentens ovilja eller oförmåga att meddela något intressant. Att se detta i text på ledarplats är ett slags oanständig öppenhet om denna oförmåga, en intellektuell motsvarighet till att äta ihop med någon som inte bryr sig om att dölja sin matsmältningsprocess utan högljutt smackar på med vidöppen mun. Inte direkt vad man vill uppleva till frukost.
