Ajabajajournalistik

”Vid en frukost med DI Weekend kommer han dock på sig själv
med att ta en bit ananas i stället för närodlad frukt.”

”Här kopplar prinsessan Madeleine av som folk. Och bryter
mot familjekoden. Med en cigarett i mungipan.”

 

Samma dag, två medier. I DI Weekend noterar man
klimataposteln Pär Holmgrens faiblesse för saftig ananas. Aftonbladet kör stora
hyckelnumret när de i stora artikeln basunerar ut
att prinsessan rökt på en uteservering när hon förfestat inför en konsert, för
att sedan i en liten artikel förklara att
det borde hon ju få göra ifred. Jaha, men varför gör ni en nyhet av det då? Att
feströka någon cig ibland är helt ofarligt, till skillnad ifrån den
hälsofarliga dagligrökningen, och att äventyra sin egen hälsa är för övrigt
inte heller något anmärkningsvärt. Till råga på allt gråter Lena Mellin
krokodiltårar över den ofria kungafamiljen som är ”fångna i en gyllene
kungabur” på sidan därpå.

I båda fallen finns naturligtvis ett hyckleri att notera.
Kungafamiljen har kommunicerat att ingen röker, eftersom detta inte är
politiskt korrekt, och Pär Holmgren moraliserar över andras matvanor. Men vi
har ändå gått rätt långt i indignerad livsstilsmoralism när journalister
bevakar frukostbrickor och uteserveringar i jakt på något att banna. Det ger
måhända billiga poänger för stunden, men är samtidigt att spela med i
moralisternas försök att göra minsta vana till andras angelägenhet. Lägg av.

Dick Erixons hatseans mot bagatellbrott

Dick Erixon tar till brösttonerna och en nyspråklig
terminologi när han skriver om papperslösa och rätt till vård och skolgång. Enligt Dick är man tydligen ”kriminell” om man vistas i Sverige utan
vederbörligt tillstånd. Felfelfel, det är ett bagatellartat brott i sig att
vistas i landet, och det drabbar ingen. Vanligtvis drar vi nytta av billig
arbetskraft, som kanske snarare blir för billig under hotet om ett samtal till
vederbörlig myndighet.

Erixon fortsätter: ”Istället för illegala invandrare kallas
de “papperslösa”, för att ta udden av vad det handlar om: total brist på
respekt av det svenska samhällets regler.” Nej, det är inte att visa en ”total
brist för samhällets regler” att vistas utan uppehållstillstånd i Sverige,
knappast heller att försörja sig svart. Att våldta, stjäla, misshandla eller
mörda, det är att bryta mot samhällets fundamentala regler, men som ett flertal
studier konstaterat behöver knappast illegala invandrare vara
överrepresenterade i den statistiken. Som vanligt gäller i en rättsstat straff på individuell basis och ett
antagande om oskyldighet till motsatsen bevisats.

Och hur skulle det vara möjligt att undvika att betala skatt
i Sverige? Köper de som vistas illegalt i landet mat och kläder momsfritt?
Tankar de utan bensinskatt? Knappast. De står utanför bidrags- och transfereringssystemen, men nog
får farbror staten in tillräckligt för att inte knussla med basala mänskliga
förnödenheter som skolgång och vård. Det är tjänster som skulle vara mycket
bättre privata, men nuvarande kollektiva ordning motiveras i högtidstalen med
någon form av solidaritet. Ska den då inte gälla några av de mest utsatta?

(Erixon har skrivit en replik som dock i sak inte tillför särskilt mycket. Idén att alla skulle få jobba svart tycker jag såklart är sympatisk, och vi skiljer oss i sak genom att Dick tycker att alla som brutit mot lagen ska kallas kriminella (även jag som värnpliktsvägrare?). I alla tider och på alla platser har människor brutit upp för att söka en bättre tillvaro någon annan stans. Det finns inget kriminellt i detta, även om det kanske inte är lagligt.

Erixon klarade heller inte av att separera denna terminologidiskussion från frågan om skattefinansierad vård och skolgång. Det finns tusentals användningar av skattemedel jag för min del är mer upprörd över. Det finns heller inte för något annat brott någon sanktion som handlar om att uteslutas från sjukvård eller skolgång. Men visa mig att papperslösas vårdkonsumtion eller att barn får en basal skolgång är ett stort problem, ett svart hål som äter resurser så visst, då kan vi diskutera i mogna termer. Gratisluncher finns inte. Någon anledning att yla om anarki, kriminalitet och samhällets förfall finns inte heller.)

Skrattet fastnar i halsen

 

 

Filmen ovan är rolig, pricksäker och relevant, ja åtminstone för Jan Myrdal, Aftonbladets kultursida och kanske någon ytterligare folkmordsförsvarande kommunist. Och medlöperiet med diktaturer förkommer även idag, eller hur Johan Staël von Holstein. Fast det är ju tryggare att driva med det enda 68-skägg som inte gjort avbön för gamla försyndelser. Det gör nu myndigheten Forum för levande historia som reklam inför en utställning, Middag med Pol Pot som även den verkar intressant.

Men det är samtidigt inte så lite obehagligt att en myndighet med mångmiljonbudget inte bara bildar opinion, utan polemiserar mot en namngiven författare. Man må tycka vad man vill om Jan Myrdal, men när staten i en propagandafilm utmålar honom som folkfiende och mordmedlöpare, då är det ett grovt övertramp i det fria samtalet, nästan lite, ja, Jan Myrdalskt. Och det sätter fingret på något man måste hålla i minnet även när man gillar budskapet och skrattar med, ja särskilt då: Staten och myndigheter ska inte bilda opinion.

Lägg ner Forum för Levande historia.