Ugnspannkaka

Det hade kunnat bli ett Darwinpris när en 40-årig truckförare kom på idén att i ett obevakat ögonblick lägga sig själv på ett transportband för att åka genom en ugn på jobbet för att värma sig lite. Transportbandet klarade inte hans vikt och han fastnade i ugnen. Som tur var hade han tidigare föreslaget den briljanta idén för operatören (som givetvis sade nej) som anade oråd och slog av maskinen. En del lär sig läxor den hårda vägen.

Eller inte.

Entré Arbetsmiljöverket. För dessa byråkrater finns inte idioter som bryter mot alla regler och får skylla sig själva, inte ens 40-åriga män som försöker åka genom ugnar. Svenska Dagbladet rapporterar:

Arbetsmiljöverket kräver nu att operatören, som chockades av händelsen, erbjuds ett avlastningssamtal och att företaget ska genomföra en riskbedömning för arbetet och övervakningen vid företagets krymptunnlar.

Den oskadde 40-åringen ska alltså terapipratas av arbetsgivaren som om han vore ett småbarn (Uppdatering: Ibland går det lite fort att skriva, det var operatören, vilket ju är mer begripligt) och därtill ska företaget vidta en dyr utredning kring hur man hindrar idioter från att grilla sig själva. En sak visar i alla fall incidenten: I svenska myndigheters värld är allting alltid arbetsgivarens fel och ansvar att åtgärda.

(Tipstack till Jonathan)

Energiförmynderi

Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt. Kapitalet knackar på din dörr med hjälp av lagens långa arm och kräver att få komma med synpunkter på hur du lever ditt liv i hemmet, mer specifikt hur du ska undvika att konsumera energi. Inte sällen med filmkameran i högsta hugg. Hanne Kjöller skriver väl om detta energiförmynderi i dagens DN.

Det är även en tankegång jag tar upp på notissidan i senaste Neo. Akademiska paternalister som exempelvis Richard Thaler och Cass Sunstein har nämligen blivit alldeles till sig i trasorna över de möjligheter som öppnar sig för små ingrepp i vardagslivet. De vill att vi med information om grannens energikostnad ska mobba varandra till minskad konsumtion, liksom vi ska plågas av tickande taxametrar och blinkande lampor i hemmet när stat och kapital tycker att vi slösar på värmen eller är för mycket uppkopplade.

Ja, ransoneringens sköna nya värld har på sina håll tagit ytterligare ett kliv. I frågestunden från Thomas Friedmans föredrag vid London School of Economics kommer det fram att i vissa amerikanska delstater får företagen betalt av staten för att få kunderna att konsumera mindre energi. Friedman är okritiskt positiv till idén. För i helvete! Om en optimalt eländig plats skulle designas så är jag rätt säker på att det inkluderar företag som får betalt för att inte leverera sin vara. Och vi vet att vägen dit är stenlagd av goda intentioner.

Den ena handen vet vad den andra gör, del XXVII

Nyhet nr 1
Livsmedelsverket kritiserar svenska folket för att ha riktigt smör på smörgåsen, på tvärs med myndighetens kostråd. Här kan det bli tal om åtgärder för att få ännu fler att hålla till godo med lättprodukter.

Nyhet nr 2
Livsmedelsverket kritiserar företag för att inte ha riktigt smör i smördegen. De kan tvingas till detta.

Vilken tur att det finns en myndighet som har i uppdrag att både hålla ordning på folkets levnadsvanor och företagens affärer. Hur skulle det annars gå med smörkonsumtionen här i landet?