Valrörelsens Obama är…

”Agera för förändring” lyder socialdemokraternas lama
Obama-imitation, och bristen på budskap blir bara ännu tydligare bredvid
moderatbanderollen om att ”Du gör skillnad”. Ja, det vill till när någon
skillnad mellan valens huvudkombattanter inte står att finna. Och, nä, ingen av
dem har någon Obama-kvalitet.

Det har däremot Piratpartiet. Plötsligt drömmer alla om
förändring: libertarianen Henrik Alexandersson,
socialliberalen Isobel Hadley-Kamptz, liberalen Lars Gustafsson
och människor av alla möjliga och omöjliga politiska schatteringar. Alla ser de
sin egen dröm i den Piratpartistiska spegeln, och det är väsentligen en vacker dröm om
frihet på nätet och att integritet och rättssäkerhet ska tygla
övervakningsstaten.

En illusion! skriker kritikerna. Nu cirkulerar moderaterna
exempelvis uppgiften att Piratpartiets andrakandidat Amelia Andersdotter vill skänka en
del av sitt arvode till Attac (och Ordfront och Amnesty om man ska vara
noggrann). Visst är det en påminnelse om att vardagen kommer att bli gråare och
enigheten till viss del är illusorisk. Men vad är politiskt ledarskap om inte
att ena disparata grupper och få dem att se till en storslagen vision snarare
än det som skiljer? Så agerade Ronald Reagan när han erbjöd ett tält för såväl
libertarianer som kristen höger på basis av att de var trötta på vänstern och
ville bli lämnade ifred, och så agerade Barack Obama när han mobiliserade
partilösa och charmade en värld.

Om Piratpartiet illustrerar någonting så är det att väljarna
själva i än högre grad tagit makten över drömmen. Den här gången är det ingen ledare
som vacker och vältalig ens ger intryck av att leda strömmen, det är en spontan
rörelse som alla är fria att kapa för sina egna syften. Det är egentligen
vackrare än en aldrig så fager nuna.

Och det sker inte med någon naiv
förhoppning om total självbekräftelse. Även på borgerligt håll ser nog många
helt enkelt hellre en Attac-sympatisör som driver integritetsfrågor än en
moderat som vill dra åt nätet i namn av nolltolerans mot knarket. Så ser det nya politiska landskapet ut. Visst försöker Piratpartiet vara en
”mädchen für alles” (precis som Obama), men det kontrasterar rätt bra
mot de andra partiernas förbudsbenägna puritaner.