Replik om Systembolagets begränsade vinutbud
I Neo nr 4 – 2009 skrev Per Karlsson artikeln
Fler skruvar och mindre korkat om myten om det svenska Systembolagets unikt stora vinutbud. Men alla Neos läsare var inte nöjda. Nedan följer en replik från folkpartiets
riksdagsledamot Carl B Hamilton, tillika ledamot i
Systembolagets styrelse.
Trevlig läsning:
Neo är en sofistikerad tidskrift. Per Karlsson, ”vinkännare
och skribent”, är undantaget som bekräftar regeln med ”Fler skruvar och mindre
korkat” (nr 4, 2009).
Författarens tes är att Systembolaget har ett dåligt utbud,
och att det är bättre i länder utan monopol, och att bland annat därför är
monopolet dåligt.
Man kan tycka det är folks ensak om de vill supa skallen av
sig, vara likgiltig inför ungdomars möjlighet att skaffa vin och sprit,
brottslighet och alkoholistfamiljers öde, om ofödda barn i mammas mage skadas,
etc. och Karlsson har måhända inga folkhälsoambitioner till skillnad mot
Systembolagets uppdragsgivare.
När man – som Karlsson – jämför Systembolaget med stora vin-
och sprithandlare i Paris, Köpenhamn och London är det därför närmast trivialt
att börja med att påpeka att dessa har vinstmaximering som mål medan
Systembolaget inte har detta enkla mål, utan istället har ett dilemma att styra
mot: att ge bästa service till nyktra vuxna utan att för den skull uppmuntra
alkoholkonsumtion. Upprätthållandet av åldersgränserna är centralt.
På hemsidan kan man läsa att målet är ”att skapa god
dryckeskultur, där alla kan njuta av Systembolagets drycker utan att skada sig
själva eller andra.” Knappast en programförklaring som passar Paris, London
eller Köpenhamns vinhandlare! Inte heller att – som Systembolaget – ”sälja
alkoholdrycker med ansvar”, men däremot vill säkert även konkurrensutsatta
vinhandlare ”överträffa kundens förväntningar genom att ständigt utveckla
sortiment, kunnande och service.”
Karlsson fokuserar lustigt nog enbart på antal produkter i
affären och inte ens prisaspekten på viner finner han värd att nämna och inte
heller något om mångas behov av kvalitetsindikatorer. ”I Sverige finns bara en
enda aktör som säljer vin och sprit och då är det ju ganska självklart att dess
butiker har många sorter. Men det är ju inte alls det som är relevant. Det
intressanta är hur många olika produkter den svenska konsumenten har tillgång
till totalt, inte bara i en enda butikskedja.”
På Systembolaget finns ett hyggligt standardsortiment, ett
större kompletterande beställningssortiment och därtill ett sortiment av
tillfälliga produkter, över hela landet och inte bara i huvudstaden. Dessutom
kan den som vet namnet på en dryck och producent eller butik i utlandet,
privatimportera genom Systembolaget, med hjälp av en blankett på bolagets webb.
Sortimentet är alltså helt obegränsat för den som vill vänta några veckor (se webbplatsen).
Däremot är det inte lagligt att göra som Australian Wine Club annonserar (nr 4,
s 47) att leverera import ”till din dörr, helt lagligt” eftersom
ålderskontrollen då inte kan upprätthållas av monopolsäljaren, Systembolaget.
Den välrenommerade brittiska oberoende vinskribenten Janice
Robinson (Financial Times och ett flertal vinböcker) har karaktäriserat
Systembolagets utbud som bredare än hos någon detaljist i Storbritannien, men
betydligt smalare än det totala brittiska utbudet i alla affärer. Men genom den
globala privatimportmöjligheten finns faktiskt även det utbudet att tillgå för
den envise.
Den som vill debattera svensk alkoholpolitik seriöst har
just nu ett gott tillfälle. En alkoholpolitisk utredning lades fram i vintras.
Remisstiden gick ut i juni. Påverkanstid löper. Proposition och riksdagsbeslut
före valet 2010.
Carl B Hamilton, riksdagsman för folkpartiet liberalerna
(Per Karlsson svarar på denna replik här)
