Folkpartiets mörka historia

Folkpartisten Carl B Hamiltons replik
om Systembolaget nedan är en påminnelse om att om det är något svenskt parti
som inte gjort upp med sitt förflutna så är det just folkpartiet.

Under större delen av 1900-talet hade detta parti kontrollen
över alkoholfrågan. Läkaren och folkpartisten Ivan Bratt tilläts och
uppmuntrades att etablera ett integritetskränkande ransoneringssystem skyddat
av en byråkratisk kontrollapparat, komplett med spioner och hembesök. Systemet
etablerades genom vänskapskorruption, utpressning och genom att köra över
demokratiskt fattade beslut om att i Stockholm ersätta Bratt och hans kumpaner.
Det upprätthölls via godtycklig maktutövning vid sidan om lagen och med
utomlegala befogenheter för att jaga konkurrenter. I Västerbotten etablerades
en ordning för straffrihet för privata spioner som begick hemfridsbrott i
jakten på illegalt drickande, och landshövdingen hade till och med en bötesfond
för spioner som dömdes i högre instans. Ändamålet helgade varje medel, och vi
ska vara glada att ändamålet i det här fallet var att kontrollera folks
drickande, inte deras åsikter (även om en positiv uppfattning om
motbokssystemet på sina håll var en förutsättning för att beviljas motbok).

Att Hamilton fortsätter denna historia genom att från sin
position som monopolets aktör komma med ogrundade anklagelser mot näringsidkare
och ad hominem mot meningsmotståndare är talande för den maktens arrogans som
präglat svensk alkoholpolitik. Folkpartiets ställning som demokratiskt parti är
allvarligt solkad så länge man inte gjort upp med sin alkoholpolitiska
historia.

För en rejäl bakgrund, se min artikel i kulturmagasinet
Voltaire Att dricka i DDR-Sverige.