Om judehatet i Expressen

Antisemitismen i Malmö ställer en fråga på sin spets som inte bara är avgörande för Sverige, utan för en stor del av Europa: Hur slår vi vakt om liberala värderingar i mötet med en stor invandring från en ickeliberal, eller snarare antiliberal del av världen? I dag konstaterar jag på Expressen debatt att Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) har gett sitt svar på den frågan.

Om kvoteringen på Newsmill

I dag skriver jag om Moderaternas kvoteringsförslag på Newsmill och påminner om att kvinnor är i majoritet bland Sveriges högskolestudenter, trots kvotering.  

Ralph Naders prokapitalistiska antites

Culturally, Nader is tone-deaf, even illiterate, a
quality that makes reading his book like watching an accident; you
know it’s going to be awful, and it remains awful, but you
helplessly watch anyway.

Joseph Mailander recenserar konsumentaktivisten och vänsterpolitikern Ralph Naders bok Only the super-rich can save us för Reason Magazine. Den ska tydligen vara ett slags halvlitterärt svar på Ayn Rands kapitalistiska roman Atlas Shrugged som för närvarande säljer rekordmycket. Storyn är att ett antal superrika kapitalister agerar för att tillåta fackföreningar på Wal-Mart eller spela in sånger med ansvarsfulla budskap om döende isbjörnar, ‘If It Takes Forever, I Will
Wait For You, but the Polar Bears Won’t.’

Känslan av att vara för evigt kommer att döma av recensionen att drabba många läsare under Naders 733 sidor. Mailander skriver om sin upplevelse med boken: ”you’re thinking that these hours you spend together will be
insufferable and horrifying but also something worth telling your
friends about enduring.” Jo, det är en läsvärd recension.

Och man får trots allt ge Nader en poäng för sin egensinnighet. (Efter Boris Benulics vältaliga presentation är jag inte förvånad.) Hans budskap att kapitalister kan göra världen bättre genom välgörenhet och miljöengagemang, och gör det redan idag, är knappast det budskap som svenska kultursidor lär ha hoppats på från en gammal vänsteraktivist i finanskrisens spår. Nader har förstått så mycket som att det är på moralens område, inte nödvändigtvis politikens eller ekonomins, som han vill vara Rands antites.

Dock verkar hans bok även ha blivit en antites till Rand i rent litterärt avseende. Jag skulle i alla fall kräva betalt för att läsa den. Kultursidesredaktörer kan se det som ett erbjudande om en recension.