Mattias Svensson - 23 oktober, 2008
Knappt har bankerna lovats statlig absolution från sina skulder och dåliga affärer förrän populistiska politiker utnyttjar detta (redan enorma) kryphål undan marknadsekonomins principer för att göra fler undantag. På sin turné i Göteborg kräver nu socialdemokraterna och miljöpartiet att privatpersoner som dragit på sig skulder de inte kan betala, i sin tur ska slippa betalningskrav från bankerna.
De som trodde att statens enorma bankgarantier skulle skapa stabilitet i ekonomin glömde den politiska logiken. Den bubblan sprack alltså på bara två dagar (planen sträcker sig femton år). Nu är populistracet igång och betalningsoviljan sprider sig lika snabbt och oemotståndligt som frestelsen för politikerna att lova omsorger de inte själva behöver ta ansvar för. Varför skulle privatpersoner behöva betala sina lån om bankerna hålls skuldfria?
Katten på råttan, råttan på repet… och snart är lånekarusellen igång igen, om möjligt mer politiskt påhejad än förra gången.
Mattias Svensson - 22 oktober, 2008
Lite ironiskt är det. Under hela tiden när fastighetsbubblan blåsts upp i Sverige lade staten på en fastighetsskatt på dessa stigande värden, med resultat att allt fler fick lämna hus och hem. Precis lagom till finanskraschen som försvårar rörlighet på bostadsmarknaden genom minskad likviditeten, har fastighetsskatten gjorts om till en flyttskatt – som gör att rörligheten minskar ännu mer.
Vare sig det varit statlig intäktsmaximering på medborgarnas bekostnad eller ren inkompetens bakom den närmast perfekt tajmade försämringen av bostadsmarknadens funktionssätt, så borde det mana till viss eftertanke rörande statens förmåga att motverka kriser och stabilisera ekonomin. Utöver att stärka sensmoralen i att fastighetsskatten borde ha avskaffats som utlovat, istället för att flyttas.
Mattias Svensson - 17 oktober, 2008
Apropå spekulation läser jag att en faktor som fördjupade efterkrigskrisen 1920-21 var att dåvarande riksbankschefen Viktor Moll trodde på tysk seger i första världskriget och placerat den svenska valutareserven i tyska statsobligationer och reichmark, tillgångar som inte var särskilt mycket värda efter Versaillesfreden.
Nämnt apropå de som tror att spekulation är en ren marknadsföreteelse, eller att staten hanterar pengar mer ansvarsfullt och moraliskt.
(Källa: N-E Sandberg (red) ”Vad kan vi lära av kraschen?” (SNS, 2005)
