Mattias Svensson - 2 februari, 2009
Imorgon kväll delar samhällsmagasinet Neo ut de årliga utmärkelserna Årets förändrare och Årets aktivist. Utmärkelserna syftar till att uppmärksamma och belöna personer som inte bara pratar om förändring, utan också åstadkommit det i praktiken. Utmärkelserna 2009 går till åklagare Barbro Jönsson och till skribenten Oscar Swartz.
Inför morgondagens prisceremoni har en ändring av programmet tillkommit. Av säkerhetsskäl kommer inte Barbro Jönsson själv att närvara vid ceremonin utan priset mottas istället av Mikael Hiljegren, inspektör vid Länskriminalpolisen med ansvar för personsäkerhetsarbetet i Stockholms län.
Oscar Swartz, som får priset Årets aktivist, kommer som planerat att tala om utmaningen mot nätets frihet. Även samtalet kring beröringspunkterna mellan de båda pristagarna blir av som tidigare meddelat.
Prisutdelningen sker i Stockholm tisdagen den 3 februari på Ersta Konferens & Hotell kl 18.30-21.00. Anmälan görs till event@magasinetneo.se
Mattias Svensson - 31 januari, 2009
Det våras för politiskt vrakgods
i finanskrisens spår. Efter bailouts, industripolitik, krav på förstatligade
företag och uppmaningar att ”handla svenskt” växer nu en annan klassiker från
historiens skräphög: EU:s smörberg. EU pumpar nu in subventioner till
jordbruksindustrin för att kompensera för sjunkande efterfrågan och hålla
priserna höga. International Herald Tribune rapporterar att 30 000 ton smör har inhandlats för skattebetalarnas pengar för att göra mjölk och smör dyrare i
våra matbutiker. Dubbel idioti.
Nyss var det kris för att
matpriserna är unikt höga. De har förvisso minskat något sedan den absoluta toppen men är fortfarande
höga. Men jordbruket vore inte ett privilegierat särintresse om de inte som
finanssektorn och bilindustrin före dem krävt att staten ska kompensera med
utgångspunkt i den unika högprissituation som rådde fram till i somras, vilket
i sin tur föder ännu fler sådana kompensationskrav.
Så här ser politikens
hantering av kriser ut i praktiken. Storskalig idioti som gynnar de få på
flertalets bekostnad, det bestående på dynamikens bekostnad och inskränkt
detaljstyre på det globala handelsutbytets bekostnad. Frågan är bara hur dyra
lärpengarna ska bli den här gången, innan insikten når fram.
Mattias Svensson - 30 januari, 2009
World Economic Forum pågår i Davos. En sammankomst som inte sällan utmålas som en del i en liberal världsordning. I wish.
Igår uppmärksammades Bill Clinton när han applåderade en återgång till nationell jordbrukspolitik och ett stopp för frihandelsavtal! och talade om behovet av mer statlig inblandning i ekonomin och trodde på en ”explosion av jobb” som följd av statliga energisatsningar. Den förre presidenten applåderade också Det är den typen av agenda som de avdankade höjdarna nu sitter och diskuterar.
Frågan är dock hur orolig man ska vara. När WEF listar sina framgångar under trettio år är förmodligen det enda lyckade ekonomiska projektet en påstådd delaktighet i att öppna och inleda reformeringen av Kinas ekonomi. Det var 1979. Sedan är det biståndsprojekt, och snabbt havererade handelsinitiativ samt diverse märkligheter som att bjuda in Péle och andra gamla sportprofiler för att enas om att sport är viktigt. Ja, lite fina fredsmöten förvisso, men för att vara ett ekonomiskt forum är organisationens track-record direkt generande. Så även i år.
