Årets förändrare: Piraten mötte staten

Det var en uppsluppen och talrik skara på närmare hundra personer som slutit upp för att fira Neos årligen återkommande utmärkelser Årets förändrare och Årets aktivist, som i år gick till åklagaren Barbro Jönsson och skribenten Oscar Swartz (de intervjuas av Sofia Nerbrand i Neo 1-2009  som precis kommit ut).  Jönsson kunde tragiskt nog inte delta efter den ändrade säkerhetssituationen, men kriminalinspektören Mikael Hiljegren från personskyddet i Stockholm, som även blivit vän med Barbro Jönsson, tog emot priset i hennes ställe med budskapet att hon var glad över utmärkelsen och önskat att hon kunnat vara på plats.

Det blev en intressant korsbefruktning mellan de båda pristagarna. Oscar Swartz som fick priset för sin medborgaraktivism mot FRA-lagen höll en föreläsning till bildspel med utgångspunkt i människors rädsla att utsättas för brott. Polisen prioriterar fel och det är en fråga som måste göras politisk var budskapet, som illustrerades med hur polisen med stora insatser slagit till mot Pirate Bay, där folk fredligt byter länkar eller reggaefestivalen i Uppsala, där folk röker på istället för att supa, vilket motiverar en sju gånger större polisinsats än normalt. Detta är nog inte denna brottslighet som vanligt folk är rädda för och som gör att åklagare inte kan ta emot pris, ändå prioriteras den av polis och på politiska initiativ. Därpå följde en uppmaning att rösta på Piratpartiet i EU-valet, som de enda att ha förstått de här frågorna. Inte alla i den breda publiken med många från de borgerliga partierna höll med.

Oscar Swartz tar emot en staty i silver och ett diplom av juryns ordförande Sofia Nerbrand.

Det var å andra sidan kriminalinspektören Mikael Hiljegren som kom att stå för den mest uppseendeväckande anekdoten kring hur långt övervakningen av nätet redan gått. Hans tonårige son hade ihop med några kamrater i 16-17-årsåldern varit uppe på natten och spelat spel online i par med två franska killar i samma ålder. Framåt morgonen uppstod en konflikt kring vapenköp i spelet varpå en av de svenska kompisarna hade skrivit någon kommentar om att han skulle ta livet av sig med de vapen han hade. Två timmar senare knackar Södertörnpolisen på dörren, två bilar hade kommenderats ut för att undersöka situationen. ”Ganska imponerande” tyckte Hiljegren, medan Swartz och de flesta i publiken var mer förfasade över att övervakningen redan gått så långt.

(Det är naturligtvis inte staten som övervakar onlinespelen (ännu), utan de som tillhandahåller spelet som är vaksamma mot vissa kommentarer, men det är intressant att de kan kommendera fram en sådan utryckningsapparat.)

I övrigt förde Swartz resonemang om hur kommunikation förändrats från uppifrån och ner till passiva mottagare, till en sammankopplad värld där fler deltar. Han illustrerade med artisten Prince som både fått motreaktioner när han försökte jaga sina egna fans för nedladdning av bilder och hittat nya affärsmöjligheter som att gratisdistribuera en cd via dagstidningen the Mail samtidigt som han sålde ut konserter i London.

Mikael Hiljegren berättade om situationen för myndighetspersoner och hur hot blir alltmer subtila, man får ett brev med bilder på sina barn till exempel. Samtidigt ville han mana till motstånd, för något alternativ till att stå upp för det goda finns egentligen inte. Han varnade framför allt för rädslan. Risken för en vanlig medborgare att utsättas för hot från den organiserade brottligheten är trots allt minimalt liten, påpekade han, det är självcensuren som är det överlägset största problemet.

Kvällen bjöd alltså på en pirat som talade brottsbekämpning och en polis som i det privata fått ta del av övervakningssamhället. Publiken bjöds intellektuellt tuggmotstånd och provocerande slutsatser över vin och snacks. Kul att så många ville komma, vi ses snart igen.

Det var många som ville hylla Årets förändrare och Årets aktivist.

Mikael Hiljegren med Barbro Jönssons pris och diplom.

Gunilla Kinn som skrivit om Gömda-historien i senaste Neo och höll i Neos välbesökta seminarium om Mediemakt samtalar med Neos chefredaktör Sofia Nerbrand. Mellan dem, Joakim Nilsson.

Neos redaktör Mattias Svensson i samtal med Jonas Sigedal, en av de två författarna till den liberala romanen Germania, och Robin Dangoor, chefredaktör på nystartade Juridisk publikation.

Joakim, en av Neos studentambassadörer, i diskussion.

Även Neodor och Erik Åslin var nöjda med programmet.

Den som vill se hela föreställningen kan titta här, vi kommer även att så småningom lägga upp en film med bättre kvalitet.

Neo nr 1 2009 ute nu

Hösten 2008 pekade alla finger åt marknaden. I årets första Neo har Mattias Svensson istället skärskådat politikens bristande förmåga att hantera kriser. Ronald Fagerfjäll och Anders Johnson påminner om 1970-talets bankrutt för regleringsekonomi och industriakut. Johan Norberg, Mats Qviberg och Cecilia Skingsley drar lärdomar från höstens finanskris och samtalar om morgondagens kapitalism.

I två bastanta intervjuer möter du Sveriges modigaste jurist och fågelskådaren som fick FRA-debatten att lyfta, Årets förändrare, åklagaren Barbro Jönsson och Årets aktivist, IT-profilen Oscar Swartz. Maria Eriksson ställer diagnos på svenska vårdköer och gräddfiler och Mårten Schultz uppmärksammar halvmesyren som gav svensken medborgerliga rättigheter.

Vi bjuder i vanlig ordning på lite läsgodis här på webben:

Mattias Svensson – Hausse för politiken

Mårten Schultz – Juristernas tysta revolution

Ulla Karin Nordänger och Per Lindqvist – Trygghet bakom staket

Numret finns från och med idag att köpa i butik. Hela innehållsförteckningen finns här, och om du inte redan prenumererar på Neo ordnar du det här.

Skål för den spontana ordningen!

Det är krångligt att få tillstånd för att servera alkohol. Det ska kontrolleras att gästerna inte röker, inte tar av sig på överkroppen, inte dansar om tillstånd för detta saknas och så får de gubevars inte heller bli berusade av vad de dricker och sedan ska det stängas på bestämda tider. Att få tillstånd till servering vid kulturevenemang är också meckigt, vilket bl a Stina Oscarsson skrivit om  (restriktiviteten hindrar dock inte att gästerna fyller på innan och somnar på scenen).

Nu har kulturnämnden i Malmö tagit ett utmärkt initiativ. En utredning ska försöka hjälpa kulturverksamhet i miljöer där alkohol serveras så att det sker utan att det blir polissak på grund av de strikta reglerna. Bäst vore naturligtvis att rensa i regelfloran, men det här är ingen dum lösning. Och den bygger på ett sympatiskt synsätt att människor ska kunna komma samman, umgås och skapa samtidigt som de kan tömma en bägare eller två.

Jag ser att SvD  reflexmässigt klagar på lagtrots, trots att det i de flesta fall är lagarna som är problemet. Kulturbidrag är naturligtvis alltid problematiska, men att hjälpa kulturskapare genom en snårig tillståndsdjungel kan mycket väl vara den bästa användningen av kommunala kulturbudgetmedel sedan Der Schlangemann.