Visst är det lite äckligt med tanter som inte kan låta bli att tafsa?

Fem tanter från olika
partier med folkpartisten Barbro Westerholm i spetsen inledde veckan med att
kräva mer förmynderi mot rökare. Förslag av liknande slag om att reglera varje liten aspekt av tillvaron
sköljer över oss i en sådan mängd att det är svårt att stanna upp och bena ut
innan de mest absurda påståenden godtas av ren vana. Just därför kan det vara
bra att syna exakt hur verklighetsfrämmande antitobaksaktivisterna är.

Notera exempelvis att det
nu inte längre handlar om att vuxna människor ska få välja att göra som de
vill, de som röker lider enligt dessa pensionärspolitiker av ett ”kroniskt
tillstånd” som måste ”behandlas”. Det är ett nyspråk som försöker göra
förmynderi till vård och självvalda vanor till en sjukdom.

Eller titta på förslagen.
”En fortsatt kontinuerlig ökning av tobaksskatten hör till de mest effektiva
komponenterna i åtgärdsstrategin.” Bnöööp. Det har vi redan prövat. Minnet
kanske sviker tanterna, men Thomas Östros som ekonomisk talesman borde tända en
varningslampa. Östros ansvarade som skatteminister för den kanske mest
misslyckande ekonomiska åtgärden på 1990-talet, näst kronkursförsvaret. I två
steg chockhöjdes tobaksskatten, med 26 och 27 procent 1997. Priset för ett
vanligt cigarettpaket upp från 31:50 till 44:50. Staten skulle få intäkter och
folkhälsan bli bättre var tanken. Resultatet blev istället organiserad
brottslighet och lavinartad smuggling. I Helsingborg beslagtog tullen under
första halvåret 1997 1 900 cigaretter. Motsvarande period 1998 beslagtogs 4,7
miljoner cigaretter. Året därpå fick regeringen backa och sänka skatterna, men
vi lever fortfarande med sviterna av de smuggelnätverk som då uppstod. Förra
året bedömdes var sjunde cigarett som såldes i Sverige vara obeskattad,
antingen inköpt på resor eller insmugglad. (Det har naturligtvis inte hjälpt
att även Anders Borg skruvat upp tobaksskatten igen.)

”Man bör också diskutera var
tobaksförsäljning ska få ske. En dödlig produkt som tobak hör verkligen inte
hemma i till exempel livsmedelsaffärer.” Strålande logik! Utöver det syrliga
påpekandet att även många matkomponenter, inte minst socker, salt och fett,
brukar lyftas fram som just ”livsfarliga” (vuxna människor vet naturligtvis att
det är dosen som gör giftet, och precis som det är ofarligt att nyttja tobak då
och då till fest, så är det ofarligt och rentav livsnödvändigt med socker, salt
och fett i rimliga mängder) så påbjuder logiken att alla slags rengöringsmedel
omedelbart avlägsnas från hyllorna. De är ju också livsfarliga att bruka på fel
sätt, betydligt farligare än cigaretter.

Och då har vi inte ens gått in på det rena
glädjedödandet i att påbjuda ”varningsbilder på tobakspaketen” eller att man med förslag om att förbjuda
rökning utomhus lämnat varje ens tveksam och hårddragen koppling till i
forskning bevisad skada. Om de förra åtgärderna kan bero på okunnighet,
exempelvis den bland politiker så vanliga ekonomiska analfabetismen, så kan de
senare inte motiveras med annat än den illvilliga lusten att peta i andras liv.

Vinfriheten fortsatt fredad

En korrigering med
anledning av min kritiska genomgång 
av alkoholutredningen. Det verkar som om det mysiga tilltaget att sälja vin på nätet är fortsatt
fredat, givet att skatter betalas (och som Mark Majzner var snar att påpeka när vi sågs
betalar man relativt lite skatt på dyrare viner. Skatten ligger som en grund
oavsett kvalitet, efter den borgerliga alkoholskattereformen 1991-1994, och ju
mer man betalar för en flaska vin desto mer till egen njutning och desto mindre
till Anders Borg).

Det utredningen ger sig på är:

kommersiell
förmedlingsverksamhet som uppkommit sedan privatinförsel genom ombud
blivit tillåtet. Kommersiell förmedling av försäljning som sker via
privatinförsel föreslås därför, med undantag för transporter, bli
förbjudet.

Men vad vinklubbar m fl
gör kallas distansförsäljning och här konstaterar utredningen:

Det är inte
aktuellt att föreslå någon motsvarighet till att, på sätt som har skett i
Finland och som planeras i Norge, begränsa möjligheten till privatinförsel. Det
kan sålunda inte krävas att transporten av alkoholdrycker ska ske genom ett av
säljaren oberoende företag. Enligt ett klart uttalande i propositionen till
lag-99 är s.k. distanshandel, vilket innebär att säljaren anordnar transporten,
tillåten (prop. 2007/09:119, s. 44). Att införseln ordnas på detta sätt kan för
övrigt vara en fördel från skatteindrivningssynpunkt då säljaren i sådant fall
ska ha en representant som garanterar skatteinbetalningen.

Det finns enligt utredningen inte skäl att införa regler som har till syfte att
försvåra den enskildes numera lagstadgade rätt att föra in alkoholvaror via
mellanhand, förutsatt givetvis att reglerna om skatteinbetalning m.m. följs.

Av skattemaximeringsskäl
införs inte hårdare regleringar här, avslöjande för statens ideologiska
prioriteringar även om man väl på något sätt får vara tacksam för denna lilla frihet.

Kristdemokraterna öppnar svartklubb

Den av regeringens kristdemokrater och restriktionsvänner beställda alkoholutredningen har presterat en utredning som, om förslagen går igenom, innebär både små och stora framsteg för förmynderiet.

Systembolaget fick inte ens prövas. Tvärtom värnas monopolet så till den milda grad att inte ens försäljning från gårdar som tillverkar öl, vin och whisky ska tillåtas. Det föreslås också förbud för företag och vinklubbar som ombesörjer den privatimport som vi blivit lagligen tillåta genom en EU-dom förra året.

Likaså vill utredningen stänga nöjesställen senast klockan tre, och därmed förbjudna den längre öppethållning till kl 5 som finns ibland annat Stockholm. Vi kan alltså se fram mot nya svartklubbar, kanske rentav gamla Tritnaha, vars civila olydnad såg till attförlänga öppettiderna senast det begav sig. Mumma för nyliberala nostalgiker förvisso.

Utredningsförslaget är en paternalistisk krigsförklaring mot rätten att ha roligt, ett militant nagelfarande av varje litet andningshål, från sköna vinklubbar  och gårdsdestillerier  till Stockholms pulserande nöjesliv. Apropå vinklubbar träffade jag den oerhört trevlige Mark Majzner förra veckan över en fantastisk middag med adekvata drycker. På sin blogg Vinfrihet rekommenderar han ett glas vin till min artikel om den svenska alkoholpolitikens historia. Till den aktuella SOU, som riskerar att bli ännu ett kapitel i denna skamliga historia av att peta i andras glädjeämnen, vill det nog till något betydligt starkare.