Kommunala såpor

Kommuner kan spara pengar skriver Thomas Idergard på DN Debatt  idag. Det vet naturligtvis alla som följt kommunala beslut, eller Neoläsare som följt vår serie Sagolika Sverige.

Den okrönte mästaren i att sniffa upp fåniga bidragsprojekt är min företrädare Peter Wennblad som numera gör det i Expressen. En av de visdomar han lämnade efter sig var den närmast njutningslystna upplevelsen av att få dissekera kommunal mötesprosa och ansökningsekvilibristik. Sjukt, jag vet, men man fastnar.

Så blev det i alla fall att följa Bengt, Lena, Ylva och de andra familjära förnamnen i protokollen från Hållbar medborgardialog i Uddevalla som jag skrev om i senaste Neo. De käcka föresatserna i Power pointpresentationen, reserapporten från ett vattenreningsverk i Arizona, de goda föresatserna vid det första styrgruppsmötet som sedan ska leda till besvikelsen över det misslyckade mötet med själva medborgarna och bråket om midsommarfirande och försöken att sminka upp det hela till ett lyckat projekt i slutrapporten till EU. Har ni börjat titta är det svårt att sluta, och det är garanterat de enda valuta du får för de skattepengarna.

Fast det är klart, så länge bidragskranen rinner från EU och staten anses den här typen av projekt vara plusaffärer för kommunerna.

Om gränskontroller alltid såg ut så här kunde man ju leva med dem

Vi diskuterade militariseringen av gränskontroller på redaktionen, och med PJ O’Rourkes beskrivning av jakten på illegala immigranter från 1980-talet i bakhuvudet (Holidays in Hell, läs på googlebooks) sade jag att det var som jakterna i Benny Hill. Och när jag slår upp Benny Hill-temat på youtube hittade jag belägg för att fler tänkt den tanken.

Juni 1987

Alltid kul att titta i gamla tidningar. I mitten av juni
1987 hade Margaret Thatcher just vunnit sitt tredje val i Storbritannien,
vilket några svenska ledarsidor noterade på sitt kommenterande neutrala vis med
något beklagande om att mittenalliansen av socialdemokrater och socialliberaler
inte hade lyft.

Centern valde en ny ordförande, Olof Johansson, som ägnade en
tredjedel av sitt installationstal åt miljöfrågorna; försurningen skulle bekämpas
och kärnkraften avskaffas (idag är kärnkraften lösningen på vårt stora
miljöproblem, och försurningen? Tja, skogarna dog inte av ”en långsam atombomb”
som befarat) Johansson krävde även etisk lagstiftning för börsen och kritiserade
folkpartiet för att vilja sänka de högsta marginalskatterna (en högre
tjänsteman betalade då 75 procent i marginalskatt, förvisso ner från 87 procent i början av 1980-talet). Det varnas för pirater i
Aftonbladet, märkespirater som tillverkar falska Lacoste-tröjor. Sydsvenskan
varnar i rubriken ”18 miljoner utan hem 2000” om hemlösheten i USA (det blev
skattningsvis
mellan 4 och 13,5 miljoner).

IFK Norrköping ledde fotbollsallsvenskan och Karlskrona AIF hade fortfarande ett ganska slagkraftigt lag i näst högsta divisionen. Eurythmics hade precis spelat i Sverige och ”alla var där”, några hade även flockats i Hunnebostrand där Samantha Fox mimat till två av sina låtar, vilket publiken var högljutt missnöjd med. En annan folkstorm syns i
Aftonbladet, en telefonsluss den 16 juni där människor får klaga på
Televerket, apropå att en person nyligen avkrävts 45 000 kronor i
installationsavgift. Rubriken ”Avskaffa televerkets monopol”.

Det hände en del annat också, som bland annat kommer att
genera en pompös ledarsida, vilket är ämnet för min artikel i nästa Neo.