Kommunala såpor

Kommuner kan spara pengar skriver Thomas Idergard på DN Debatt  idag. Det vet naturligtvis alla som följt kommunala beslut, eller Neoläsare som följt vår serie Sagolika Sverige.

Den okrönte mästaren i att sniffa upp fåniga bidragsprojekt är min företrädare Peter Wennblad som numera gör det i Expressen. En av de visdomar han lämnade efter sig var den närmast njutningslystna upplevelsen av att få dissekera kommunal mötesprosa och ansökningsekvilibristik. Sjukt, jag vet, men man fastnar.

Så blev det i alla fall att följa Bengt, Lena, Ylva och de andra familjära förnamnen i protokollen från Hållbar medborgardialog i Uddevalla som jag skrev om i senaste Neo. De käcka föresatserna i Power pointpresentationen, reserapporten från ett vattenreningsverk i Arizona, de goda föresatserna vid det första styrgruppsmötet som sedan ska leda till besvikelsen över det misslyckade mötet med själva medborgarna och bråket om midsommarfirande och försöken att sminka upp det hela till ett lyckat projekt i slutrapporten till EU. Har ni börjat titta är det svårt att sluta, och det är garanterat de enda valuta du får för de skattepengarna.

Fast det är klart, så länge bidragskranen rinner från EU och staten anses den här typen av projekt vara plusaffärer för kommunerna.