Dansa för friheten

– Man skulle kunna säga att återföreningen skedde på dansgolvet. När muren föll fick man plötsligt tillgång till en massa tomma fabrikslokaler och annat på östsidan där man kunde ha rejv och fester. Framför allt de östtyska ungdomarna upptäckte sin nya frihet med technomusiken. Det var nytt för dem att kunna dansa till vad som helst utan att det censurerades.

Så säger projektledaren Mareike Roper som på torsdag ordnar technofest på Färgfabriken i Stockholm för att fira Berlinmurens fall. I nästa nummer av Neo, som kommer i mitten av september, skriver Martin Kristenson om en del av denna censurapparat på dansgolvet; öststaternas mindre lyckade försök att introducera partitrogna danser som lipsi och progulka.

När du slösurfar på jobbet stöder du i alla fall demokratin

 

Han är inte så söt själv, Ethan Zuckerman, men hans föredrag om internetcensur från Princeton förra året om söta katter och dess betydelse för sociala medier är definitivt värt att lyssna på (han kompletterar med bilder här). Det är en uppdatering i kampen mellan censur och fiffiga vägar omkring den, men också en modern variant av osynliga handen-förklaringar till hur onyttigt slösurfande kan fylla en funktion i frihetskampen genom att skapa breda, användargenererade, lättillgängliga och svårkontrollerade mötesplatser som är svåra att stänga utan att stöta sig med långt fler än de som är intresserade av politik. Tillhör du själv den kategorin kan du alltså med gott samvete kolla in Rico Rönnbäck och Christna Schollin i Varuhuset istället.

 

Hmmm, jag tror till och med att Fredrik Westerlunds twittrande om kattsand kan räknas till det demokratibefrämjande samtalet. Sug på det, Bo Rothstein

.

Politisk makt utan principer, så funkar den

And on exactly what
question of principle was Labour brought so low?

If you can’t answer that
question, you are in good company. The main if not the sole “issue” appears to
be the self-love and the self-pity of a prime minister—Gordon Brown—who has
never won a general election or even a contested leadership election within his
own party. He is in power only in order to be in power. He is in power only
because he believes he has long had a natural right to be prime minister. For
many years he waited as a resentful dauphin, swallowing his envy and bile. And
then, like the fruit of the medlar tree, he went rotten before he was ripe.

Politiker utan ideologiska principer har efterlysts på sina håll,
politik är ju bara ett hantverk och en fråga om erfarenhet har det hetat.
Christopher Hitchens skriver fantastiskt i Vanity Fair om Gordon Brown, vilket samtidigt illustrerar hur den tanken
funkar i praktiken.