Festa hela natten, eller ordningsfråga

P3 dokumentär
har seglat upp bland de omistliga inslagen i mitt liv. Intressanta genomgångar
av svensk nutidshistoria som borde få något slags folkbildarpris.

Särskilt kul var programmet om Docklands för några veckor sedan, en berättelse med avstamp i Frihetsfronten och liberal
frihetskamp för rätten att ha roligt (min egen artikel här). Idag tycks alla ense om att det var moralpanik och brutala övergrepp från
polisens sida att stänga Docklands, något som tycks mest motiverat med motvilja
mot arrangörernas åsikter (men vad jag minns kostade bästa delen av
Nackapolisens övertidsbudget).

Programmet täcker både stämningar och tankar. Polisen som säger att ungdomar borde vara hemma
och sova och Kristina Axén Ohlin som gör bort sig som kulturpolis gör en
fortfarande förbannad. Mest förvånande bonusinformation var att DN Kulturs Ulrika Kärnborg då var ledarskribent på Expressen och en av få röster som försvarade Docklands och rätten att dansa. Men glädjen i upproret förmedlas väl, här gjorde man
något kul för att det var ens rättighet.

Jämför med reportaget från den sunkiga kårhusockupationen
som i vanvördig ton tas ner i mindre mytisk proportion än när det skildras på
kultursidorna. Jag vet vilken revolution jag föredrar.