Paulina Neuding - 21 maj, 2011
I dag skriver jag i Svenska Dagbladet om dödsdömda iranska Sakineh Mohammadi, och vad som står på spel i Nordafrika och Mellanöstern efter revolutionerna. Hela min intervju med Sakinehs advokat Mohammad Mostafei finns i nya numret av Neo, där vi även publicerar en längre essä om shariarätten. Ur dagens kolumn:
Kartan över straffrätt enligt sharia går som ett band över norra Afrika från Mauretanien och Nigeria i väst till Somalia i öst, över den arabiska halvön genom Iran, Afghanistan och Pakistan, via Bangladesh till Malaysia och delar av Indonesien. De spöstraff som delas ut i indonesiska Aceh och de hängningar och amputationer som verkställs i Iran och Somalia sker alla med hänvisning till samma religiösa källor, om än utifrån något olika rättsliga skolor och därmed med vissa små nyansskillnader. Inte sällan – som i Sudan och Iran – har sharia införts efter revolutioner som till en början såg ut att bära på ett frö till demokratisering.
Brutaliteten i rättstillämpningen är ingen slump, inget tillfälligt utslag av enskilda domares sadism. Här finns präster, domare och akademiker som sysselsätter sig med tolkning och tillämpning av ett juridiskt system som ovanpå lagren av korruption motsvarar vårt i ett grundläggande avseende: Det finns ett ideal om legalitet, om att dom och påföljd måste ha stöd i lagar vars närmare innebörd mejslas fram genom praxis och rättsvetenskap.
Läs hela!
Paulina Neuding - 5 mars, 2011
David Cameron, Nicolas Sarkozy och Angela Merkel har rätt i att multikulturalism är en dålig grund att bygga pluralistiska samhällen på. Det liberala Sverige, där extremismen växer sig allt starkare, är ett belysande exempel.
Det var budskapet i denna text om Lars Vilks, Sverigedemokraterna och islamism som jag skrev för amerikanska Project Syndicate i februari. Jag är rätt överväldigad över den respons jag fått och det intresse som verkar finnas för Sverige och svensk integrationsdebatt. Hittills har artikeln publicerats i bland annat tyska die Welt, Mirador Nacional (Argentina och Uruguay), The Japan Times och The New Dawn (Liberia).
It is not just official multiculturalism that has failed in Europe, however; so has the multiculturalism endorsed by large parts of European civil society. Sweden, one of the most liberal countries in the world, but also one that has recently seen a surge in extremism, is a case in point.
Sweden has long been known for its lifestyle liberalism. Swedes are overwhelmingly secular and indifferent toward the Swedish church. Homosexuals have been able to register civil partnerships since 1995 and marry since 2009, and the country is one of the most radical in its understanding of women’s rights – as WikiLeaks founder Julian Assange can attest. Moreover, Sweden’s far-reaching freedom of expression is one reason why Assange located WikiLeaks’ servers in the country.
But Sweden’s freedom of expression was also one of the motives behind a grisly suicide attack in Stockholm in December of last year. According to a last testament left behind by the attacker, a Swedish citizen named Taimour Abdulwahab, Christmas shoppers in downtown Stockholm had to die in retaliation for “the Swedes’ support” for Lars Vilks, an artist who stirred outrage in the country with drawings of the Prophet Muhammad as a dog. Vilks argued that his work was a provocation aimed at revealing the selective liberalism within the Swedish intellectual establishment – its multiculturalism, one could say.
Läs hela!
Paulina Neuding - 15 januari, 2011
I dag debuterar jag som kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida, vilket är fantastiskt hedrande och roligt. Jag skriver om den uppmärksammade sexköpsdom som Svea hovrätt meddelade i måndags, ffa känd för rättens resonemang om hur man känner igen en prostituerad kvinna på utseende och brytning. Domstolen gör ingen fullständig prövning av den dömdes uppsåt:
För fem år sedan plågades tioårige Bobby till döds av sin mamma och styvpappa. Trots att Bobby hade utsatts för utdragen tortyr dömdes föräldrarna för grov misshandel och grovt vållande till annans död, istället för mord. Rätten slog fast att de förvisso hade insett risken för att Bobby skulle dö, men att det inte var bevisat att de var likgiltiga inför huruvida han levde eller dog. Uppsåt kunde inte bevisas. Och det är allvarligare att agera med ett skyldigt sinne, än utan.
Denna tanke frångår Svea hovrätt nu i ett fall som rör det ringa brottet sexköp.
Läs hela!
