Leve vitlökssmugglarna – död åt tullvampyrerna!

Passa också på att njuta av färsk vitlök. Bästa säsongen är just på våren, precis efter skörden. Färsk vitlök är saftig, har tjock, grön stjälk och är mildare i smaken än den torkade. Den går däremot inte att dela upp i klyftor, eftersom den inte hunnit bilda några skal. Är dock perfekt att grilla, antingen på utomhusgrillen eller i ugnen.
Den färska vitlöken importeras från Egypten i januari, från Spanien i april och från Frankrike i maj. En helt ny sorts vitlök är Super Solo eller kinesisk vitlök. Det är en hel lök utan klyftor som smakar som vanlig vitlök.

Så tipsar sajten Primavi om hur vi ska njuta av vitlöken. I juni i år, lagom till grillsäsongen, anlände också en välgörare som skulle förse svenska marknader med billig färsk vitlök från Kina. Ett grovt brott, enligt EU:s tullbyråkrati och mannen har nu dömts till fängelse. EU:s vitlöksodlare åtnjuter nämligen ”beskydd” från handels- och jordbruksbyråkratin i form av höga skyddstullar mot alltför billiga konkurrenter, företrädesvis kinesiska sådana.

För att maximera arbetet för byråkratin tas en hel del kinesisk vitlök, runt 20 000 ton årligen, in via billiga importkvoter som byråkratin delar ut till vissa företag. Samtidigt har kontrollen av ursprungsmärkning etc gjorts ännu krångligare och import utöver kvoterna är väldigt dyr. Inte nog med det. Sedan 2006 har EU:s myndighet OLAF (en europeisk myndighet som egentligen skulle hålla efter korruption, fast de istället är kända för att skicka polisen på journalister som avslöjar korruption) satt in särskilda övervakningsåtgärder.

Vad det kostat sedan dess i byråkratiska handelsrestriktioner som sedan övervakats av ännu en myndighet allt i syfte att hålla priserna på vitlök uppe för oss konsumenter vet vi naturligtvis inte. Men att det med råge överstiger den halva miljon i uteblivna tullintäkter från ett beslag på 28 ton (den totala marknaden i EU är på över 300 000 ton) som det talas om från åklagarhåll i rättegången mot lastbilschauffören kan vi vara rätt säkra på. (Den halva miljonen är dessutom fiktiva pengar eftersom tullarna är så höga att de avskräcker från vit handel enligt reglementet, lite som när upphovsrättsindustrin uppger förlorade värden av nedladdning i termer av vad fullprishandel skulle ha kostat). Särskilt som OLAF säger sig ha varit inblandat i tillslaget, en koordinerad europeisk övervakningsinsats för att stoppa vitlök!

Historien är inte nådig mot byråkrati och polis i den här typen av mål. Smugglarna har blivit folkhjältar, som Algoth Niska och andra som försåg törstiga svenskar och finnar med sprit under förbudstiden. Poliser och byråkrater ses med löje, som svenska tullinsatser mot spritsmugglingen, eller avsky, som den förindustriella franska statens avrättningar av folk som smugglade in tyg och kläder. Till smugglingens hjältar och martyrer ska en dag adderas en lastbilschaufför som dömts för brottet att förse svenskarna med billig vitlök. Må många andra vitlökssmugglare lyckas bättre med sina värv, och jaga EU:s tullvampyrer på flykten.

Kreativ förstörelse

För något år sedan utgick diktat från Statens folkhälsoinstitut om att champagnesprut på krogar skulle förbjudas. På vilket sätt det skulle gynna hälsan att förbjuda folk att hälla ut spriten (snarare än att hälla den i sig) framgick aldrig. Man får anta att det i likhet med förbud mot att dansa med bar överkropp och andra detaljregleringar slå när på allehanda uttryck för att folk blir allt för glada och uppsluppna av vad de dricker (annars lite av poängen med att dricka sig berusad). Folk skulle helt enkelt dirigeras att skärpa sig och bete sig bättre.

Men gissa vad? Det blev precis tvärtom. Nu har den lilla klick snorungar med för mycket och lättförtjänta pengar på fickan hittat nya uttryck för att visa detta. De låter helt enkelt personalen hälla ut champagnen i vasken (sk vaskning). Alternativt köper de 50 hamburgare, äter en och slänger resten, rapporterar Aftonbladet. Kan det illustreras tydligare att det inte går att med lagar och direktiv förbjuda människor från att bete sig fånigt, om det är vad de vill?

En gammal diktator har ordet

Det är tydligen skillnad på diktatorer och diktatorer i svenska medier. För det finns väl ingen som kan tänka sig att exempelvis Chiles tidigare diktator Pinochet fått bre ut sig på svensk debattplats för att på en bemärkelsedag framhäva att allt blivit bra om han fått fortsätta vid makten? Nu finns det förvisso skillnader mellan Pinochet och Gorbatjov, den förre lyckades trots allt både med ekonomiska reformer och med att lämna över till ett demokratiskt styrelseskick, medan Gorbatjov kraschade ekonomin och vägrade lämna sin diktatorspost frivilligt. I båda fallen torde det dock vara underordnat det faktum att de var just diktatorer för varsitt brutalt styre och bör minnas som sådana för eftervärlden.

Och för den som läser Gorbatjovs artikel idag är det en obehaglig påminnelse om att den gamle Sovjetreliken ingenting lärt:

Kuppförsöket visade sig också ha ödesdigra följder för vår union av sexton republiker, vilken vi ville reformera och decentralisera, men ändå behålla om än i förnyat skick, för befolkningens skull och för att fortsätta den demokratiska utvecklingen över hela Sovjetunionen.

Den gamle diktatorn beklagar alltså även i efterhand att de baltiska staterna och exempelvis Georgien fick sin frihet och oberoende. De skulle även i framtiden ytterst styras från Moskva och av den ryska majoritet som förtryckt dem, även om det idag heter att Sovjetunionen skulle ”demokratiseras”. Det är riktigt obehaglig läsning.