Även vänstern borde vara emot EU-kvotering

Även vänstern borde vara skeptisk till EU-kommissionären Viviane Redings förslag om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Om detta skriver jag i Svenska Dagbladet i dag. Oavsett hur man ser på kvotering som sådan, är detta en fråga om en ytterligare utvidgning av EU:s makt på medlemsstaternas bekostnad. Det handlar om respekten för principen om rule of law, och om utsikterna för EU-medborgare att påverka politiska beslut. EU-kommissionären Viviane Reding talar om kvoteringsfrågan som unikt angelägen, men det går att finna en rad områden där underrepresentationen av vissa grupper är extrem: romers underrepresentation i den högre utbildningen, till exempel, eller invandrares underrepresentation i börsbolagsstyrelser. Var drar vi gränsen för EU:s makt?

Är det så jävla viktigt?

Ska det vara någon slags mänsklig rättighet att få dricka starköl på sjön? Är det verkligen så viktigt att kunna få amningsersättning om man inte kan/vill amma? Och klarar du verkligen inte amningsperioden utan att behöva hälla i dig vin? Är det verkligen det vi har yttrandefriheten till, att få runka till bilder av knytnävar i underliv? Eller samla på konstiga japanska seriemagasin? Och varför måste man prompt röka i sitt eget hem? Eller när man går ut på krogen? Ska vi behöva tolerera det här att folk dansar omkring på stan i fjädrar och läderbyxor? Eller dansar hela natten till konstig musik? Eller utan tillstånd? Och är det verkligen frihet att klä sig eller klä av sig hur man vill bland andra människor? Det kan vi väl ändå klara oss utan, alla skötsamma prydliga människor. Låt nu debatten handla om något viktigt.

Två typiska förmyndarattityder

Helsingborgs Dagblad polemiserar idag på ledarplats mot min och Maria Abrahamssons DN debatt om förmynderi och förbud. Ledaren illustrerar två typiska resonemang från förmyndarhåll. 1. "Ja, gränsdragningarna är svåra. Men samtidigt är sjöfylleri ett problem, inte enbart för den som dricker för mycket. Liksom fetma och alltför mycket stillasittande." Förmyndare tror ofta att bara för att man konstaterat ett problem så har man motiverat alla slags politiska åtgärder och restriktioner. De tror också att de som inte instämmer förnekar att det finns problem. Inget av detta är sant. Vad vi konstaterat i artikeln är att den nya lagens låga promillegräns till sjöss inte är motiverad då den inte har någon bäring på säkerheten till sjöss, utan bara skapar en massa poliskontroller. Sjöfylleri och vansinnesfärder var förbjudna redan tidigare, och ska så vara. 2. "Att det ännu inte är förbjudet att köra bil och tala i mobiltelefon är till exempel fortfarande en gåta." Nej, det är ingen gåta. Lagstiftningen har prövats och vad vi vet är att det saknas belägg för att trafiksäkerheten skulle ha ökat, det finns snarare en risk för falsk trygghet när några distraherande saker tillåts och andra inte. Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, avråder därför från lagstiftning. Återigen, lagstiftning är något annat än att alla beter sig på önskvärt sätt. Och har andra konsekvenser. Vi vet exempelvis att bilbälte skyddar vid olyckor, men när länder lagstiftade om bilbälte minskade olyckor och skador mer i länder utan lagstiftning. Två enkla förhållningsregler till förmyndare: 1. Även de som är mot lagar och förbud ser problemen med risker och ohälsa. 2. Politiska restriktioner har vanligtvis helt andra konsekvenser än att minska dessa problem, och det är ofta tveksamt om problemen alls minskar.