Legitimitet åt smutskastningen.
Det här blir en kort kommentar eftersom vi har fullt upp just nu med att göra tidning, men jag vill säga något om anklagelserna mot mig och Johan Lundberg den här veckan. Jag börjar nämligen på allvar tro att världen har blivit galen.
Johan och jag skrev alltså på DN Debatt att Sverigedemokraterna bemöts bäst med intelligenta argument, eftersom de har fel och vi har rätt. Vi pekade på att misslyckandet hittills i debatten har synts i två avseenden: 1. Det har funnits en ovilja att diskutera problemen med invandringen, och resonera kring åtgärder, snarare än säga att allt nog löser sig på sikt. 2. Man har inte lyckats formulera varför invandring är något gott. I stället landar man ofta i plattityder om att det är fantastiskt med kebab, och på det viset vinner man inga debatter.
Detta upprepade jag i P1 och i TV4:s Nyhetsmorgon, där jag också själv fick frågan om invandringens fördelar och pratade om det moraliska ansvaret att ta emot människor på flykt (jag vet en del om det, jag är själv barn till flyktingar till Sverige), att pluralistiska samhällen är bättre att leva i än det linblonda Bullerbysverige som SD vill tillbaka till, etc. (Mer om detta i Neo, förresten!) Sedan kom reaktionerna.
Aftonbladets ledarsida skrev (24/9) att Paulina Neuding låter som Pia Kjaersgaard i radio (ej online). Pia Kjaersgaard alltså, som talar om att invandrare ”förökar sig som kaniner” och borde ”dumpas i Malmö”.
Expressen Kultur har en bild på mitt ansikte över rubriken ”Legitimitet åt rasismen”. (Jag bad Expressens kulturchef Karin Olsson ta in en bild på mig även till min replik, för att det vore det mest hederliga i det läget, men fick inget gehör för det.)
Chefen för den rödgröna kampanjen, Martin Gelin, kallar mig, Johan Lundberg och Timbrochefen Markus Uvell ”blåbruna”. Blå som i borgerliga och bruna som i nazister alltså.
Johannes Forssberg på Expressens ledarsida uttalar sig i senaste Fokus och menar att det handlar om “behov av en hotbild”, en “gemensam ideologisk fiende” i muslimerna.
Ali Esbati (V), ser detta som ytterligare ett uttryck för högerns “förbruning”
Säger detta eventuellt något om hur den här debatten förs i Sverige?
Uppdatering:
Expressens kulturchef Karin Olsson har nu svarat med en liten fundering kring yttrandefrihet. Detta är kulturchefens logik, om jag förstår den rätt: Alla som är varma anhängare av yttrandefrihet måste tycka att samtliga saker som publiceras – exempelvis i Expressen kultur – är rimliga, hederliga och intelligenta.
Jag misstänker att jag måste vara mycket tydlig och pedagogisk i det här meningsutbytet, så for the record: Jag har inget som helst emot att bli kritiserad, men tycker inte att man ska ägna sig åt osakliga anklagelser och smutskastning. Bra princip att hålla sig till för en redaktör, tycker jag.
Vänstern kastar sten som vanligt, bokstavligt och bildligt. Deras reservationslösa kramande av det mångkulturella samhället med sin särlagstiftning och goda intentioner har lagt sig både som en blöt filt över nyanländas drivkrafter och över debatten. När detta nu ifrågasätts av först väljare, och sedan, som en reaktion på missnöjet med rätta även av debatten verkar det vara som om de vettiga argumenten liksom tagit slut och nävarna tar vid……
Nu har det ju vidareutvecklats till att bli en debatt i debatten om debatten. Man måste ju säga att nivån på den intellektuella eliten i Sverige generellt sätt är väldigt låg. Brukar ju sluta med några ändlösa cirkelresonemang och detaljvansinne som ytterst sällan för något framåt i sak. Applåderar dock era ansträngningar att faktiskt föra den här diskussionen framåt även om jag tycker att era ställningstaganden och analyser är fel i sak
Och det är fortfarande i SD:s intresse att få dem att framstå som underdogs för att “vi inte har tagit debatten”. Och du fortsätter att smeka dem medhårs. Och du har fortfarande inte sagt någonting i själva sakfrågan, om du nu nödvändigtvis tycker att det är så intressant.
“att pluralistiska samhällen är bättre att leva i än det linblonda Bullerbysverige som SD vill tillbaka till”
Så det “Ramallmö” som du beskrev i the Weekly Standard är helt plötsligt ett bra samhälle?
Det är nog inte den tolkning som de flesta som läser de fakta som beskrivs där skulle göra.
Synd att du inte kan vara lika uppriktig när du skriver på svenska som när du skriver på engelska.
[...] borgerliga antirasister handlar Sverigedemokraternas intåg i riksdagen om assymetrisk information, eftersom man svårligen kan smälta att den egna politikens praktiska konsekvenser är en [...]
Vilken är debatten som borde föras då menar du? Alla påpekanden utgår från premissen att “problemet” på något sätt ligger hos invandrarna själva. Det är inte en bra utgångspunkt för en bra s.k. debatt. Och vilket är egentligen problemet menar du?
Faktum är att det inte finns någon debatt som tystas ner eller som på något sätt behöver föras. Den s.k. debatten syftar inte till någon lösning på något probelm utan endast till att sätta ickefrågor som sharia och burkor på agendan. Precis som SD vill.
Det är precis därför ingen seriös debatt om invandring och integration kan föras i de svenska medierna då meningsmotståndare direkt klipper till och vrålar rasism, blåbrunt, fiske i grumliga vatten etc. Vetskapen om detta beteende medför att varje politiker med ambitioner om en karriär kniper igen och väljer att se åt ett annat håll. Debatten behövs föras, men väldigt få är villiga att löpa det gatlopp som uppstår om någon dristar sig till att inte bekräfta tesen att kebab är fantastiskt.
Själv har jag svårt att se vad som är så enormt fantastiskt med en rätt som består av någon typ av kött dränkt i stark sås, vitlök som inpackas i ett bröd som garanterat kommer upplösas och ge upphov till seriöst kladd. Dock finns det en liten poäng med liknelsen, då debatten ofta delar samma intelligenta nivå som flertalet konsumenter av kebab efter 03.00.
Väl talat! Häxjakten är igång…
Man ska ha klart för sig, tror jag, att det inom vänstern finns de som INTE vill hitta en lösning på “problemet SD”. Dessa är – i hemlighet – lyckliga över att SD nu finns i riksdagen och därmed är ett mycket synligt och påtagligt monster att använda som slagpåse. Att angripa SD, gärna även överdrivet och osakligt, blir en utmärkt möjlighet för angriparen att framstå som god och moraliskt högre stående. Det finns alltså ingen strävan för dessa vänsterelement (ex. Esbati och Gelin) att resonera sig fram till varken orsaken till SD:s framgångar eller hur SD ska hållas tillbaka. I så fall skulle man ju förlora sin chans att framstå som god. Och de egna moraliska bristerna skulle riskera att uppenbaras i all sin skamlighet. Därför måste man också angripa dem som vill föra en intellektuell och konstruktiv debatt (ex. Neuding och Lundberg).
Det finns ytterligare ett skäl för S och V att högljutt angripa SD och dem som vill föra en konstruktiv debatt: nämligen att SD:s program och tankegångar på många punkter överensstämmer med S:s och V:s. Och detta vill man med alla medel dölja.
Dessutom konkurrerar de alla på den populistiska planhalvan.
Paulina, jag har skrivit till dig personligen om detta, men inte fått svar. Så det får bli kommentarsfält.
Du skriver: “det moraliska ansvaret att ta emot människor på flykt (jag vet en del om det, jag är själv barn till flyktingar till Sverige), att pluralistiska samhällen är bättre att leva i än det linblonda Bullerbysverige som SD vill tillbaka till, etc.”
Varför utvecklade du inte detta i DN i stället för att ställa frågor à la Aftonbladet och SD: “Är det inte ändå så att ‘dom’ är…?”
Tror du inte att andra barn och barnbarn till flyktingar skulle behövt höra inflytelserika publicister ta moralisk ställning för dem just efter att ett parti med ett tillputsat och tidsanpassat etnosocialistiskt program kommit in i Sveriges riksdag? De behöver inte ännu mera av den osäkerhet som Rakel Chukri beskriver så väl och som judar i Malmö en längre tid upplevt.
Läs gärna sydsvenskan idag: rapport från ett möte i kommunalfullmäktige angående en handlingsplan mot diskriminering. Där märks det tydligt att rasismerna politiserats. De rödgröna kunde inte gå med på att nämna antisemitsm som grund för diskriminering. Självklart. Då kan en del av deras medlemmar inte fortsätta med sin antisemitism, sin “Israelkritik”. SD kunde inte kännas vid att det behövs en handlingsplan mot diskriminering över huvud taget. Självklart. Då kan de inte fortsätta med sin allmänna rasism och demokratifientlighet, eller sin “kritik av PK-medier, sjuklövern, islam, judiska och muslimska matvanor och seder, ickesvensk religion, ickesvensk kultur och invandringspolitiken”.
Karin Olssons svar klingar för övrigt ihåligt. Hennes redaktion har kört den oärliga stilen förut. Bilder och redigering är ett par knep, att dra ut på tiden ett annat.
Rakel Chukris utmärkta artikel: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1249234/Mitt-Malmo.html
Rapporten från kommunfullmäktige: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1253887/Antisemitism-stridsfraga-nar-ny-plan-klubbades.html
Vad begär du av Expressen och Aftonbladet egentligen? De är bägge två usla tidningar med usla journalister, blaskor i ordets mest negativa bemärkelse. De ska skriva om Idol och kändisar, inte seriösa saker.
Självklart har du rätt, både om diskussionen, invandringen och att världen har blivit galen. Men vi kan glömma någon som helst diskussion om invandringens problem, SDs inträde i riksdagen har omöjliggjort det för då “går man SDs ärenden”. För att använda en liknelse från Johans blogg här, de etablerade partierna kommer att försöka övertyga varann i allt hårdare ordalag att himlen är rosa och gräset blått bara för att SD säger att himlen är blå och gräset grönt.
Jag tror själv att hade SD behandlats som alla andra partier och fått vara med i debatter mm, hade de aldrig kommit in i riksdagen.
“Etnifiering av samhällsproblem är en intellektuellt undermålig och farlig väg att gå”… skriver Expressens kulturchef Karin Olsson.
Vad fint, då ska vi alltså inte längre prata om att invandrare är diskriminerade på arbetsmarknaden.
Karin Olssons resonemang påminner förresten om hur den förra regeringen gjorde sitt yttersta för att låtsas som att hederskultur inte finns. Det krävdes tre uppmärksammade mord bl.a det på Fadime innan Mona Sahlin överhuvudtaget kunde erkänna att hederskultur existerar. Karin Olsson hade säkert applåderat ett fortsatt blundande för hederskulturen och tyckt att de som drabbats och vågat kritisera denna “kultur” skulle hålla käften för att inte “riskerar att ge legitimitet åt rasistiska strömningar”.
Satt precis och läste BRÅs rapport från 2005 om Brottslighet bland personer födda i Utlandet och Sverige och råkade på följande i inledningen:
“En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av en ny undersökning om brott bland svenskar och invandrare och menar att den är till mer skada än nytta. Det finns en risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera. Brå har dock gjort bedömningen att en kunskaps- baserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en bild som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn under- lättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förut- sättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.”
Ja, man anfäktas av SD-sympatier då stolligheterna når stark kuling. “Ligger det kanske något i vad SD säger?” Inte för vad SD säger, utan för att anti-SD-reflexerna blir alltför galna.
Hej Anna,
Tack för ditt mejl och kommentar här, jag hinner helt enkelt inte gå in i debatter med alla som hör av sig till mig om detta just nu. Jag hoppas att min uppfattning framgår av det jag skrivit i DN, sagt i andra medier och här på bloggen.
Kör på! Du är otroligt vacker och modig! Önskar att det fanns fler som dig inom media. Som vågar tänka mer nyanserat.