För några dagar sedan skrev jag om hur tanken bakom begreppet “relativ fattigdom” för eller senare måste innebära att även lyxkonsumtion hamnar i den politiska rättighetskatalogen. Jag exemplifierade med utlandssemestrar. Frågans politiska utveckling har se ut ungefär som följer.
Fas 1: Endast ett litet fåtal har råd att resa utomlands. Lösning: Konstruera förmögenhetsskatter och annat för att stävja denna uppenbart onödiga lyxkonsumtion.
Fas 2: En stor del har råd att resa utomlands. Lösning: politiken står och väger eftersom utlandsresenärerna blivit så många att politikerna inte vill reta dem i onödan.
Fas 3: En majoritet har råd att resa utomlands. Lösning: eftersom den minoritet som inte har råd med utlandresor inte ska behöva känna sig som en minoritet utlovar politikerna skattefinansierade semesterresor utomlands.
Min satiriska bloggpost syftade till att illustrera det absurda i fas 3. Jag valde valåret 2022, för att kravet på offentligt finansierade semesterresor trots allt kändes så vanvettigt att det inte kan bli aktuellt än på några mandatperioder.
Men jag hade tydligen fel. Inte i tecknandet av detta scenario, utan i tidsberäkningen. I dag läser jag följande hos den intellektuella cutting edge-bloggaren Monica Green:
“Förhoppningsvis kan alla barn njuta av sol, bad och värme nu på sommaren. Att få vara ledig och ta sig till en badsjö, strand eller bassäng tillsammans med kompisar eller föräldrar borde få var en rättighet.”
Därifrån är steget till ett förverkligande av min satiriska text inte alls långt. Frågan är inte längre om detta krav kommer att resas, utan enbart när.
Detta är väl bara ett exempel på att fullständig utjämning efersträvas. Det en har ska alla ha. Paradis eller Helvete, det är bara att välja.
Nästan ännu bättre är ju kollegan Veronica Palm som länkar till sitt eget inlägg i kommentarsfältet till geniet Green. Nu är det sommarglass till både mamma och barn som definierar orättvisa och fattigdom.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/07/15/regeringen-v-rnar-inte-de-fattiga-barnen
Hur hon konkret skall åstadkomma gratis glass är förstås bara inlindat i “visioner” ala Mona.
Diskriminerande med “sol, bad och värme”. Hon osynliggör de ungdomar som vill resa till globala megastäder som New York, Tokyo och Seoul. Shoppa i London och Shanghai. Eller bara klättra i Mount Everest. Vart tog deras rättigheter vägen? Är de mindre värda?
Lugn! SAP bygger snart en egen glassfabrik för gratisglass. Simbaden har de ju redan hunnit bygga till trefaldiga kostnaden mot budgeterat (alla har ju sommarstugor inom strandskyddszon som också skall förses med en lyxfolkpool). Partikamrater blir Arenadirektörer och jobbet som GD för glassfabriken är säkert vikt för Mona om nu väljarna gör sin plikt rätt den nittonde. Sen faller snö på taken, varpå taken störtar in för det gick ju så mycket av konstruktionsmaterialet till de “egna” byggena). Nog kan vi lära riktiga bananrepubliker en del!
Det är anmärkningsvärt att inte de borgerliga bättre uppmärksammar tankefostren hos sådana som Monica Green, Veronica Palm och Carin Jämtin under pågående valrörelse.
Nog borde väl den genomsnittlige väljaren undvika att rösta på S sig om han/hon får vetskap om de tankegrodor som ovannämnda politiker undslippit sig.
/BR
Haha,det är ett nöje att följa Monkan. Ropen skalla semesterresa utomlands till alla
Johan, nästa gång du får för dig att skriva satir. Låt bli. Ser du inte vad du ställer till med?
Fast….
Sådana här “uj, uj, uj. Alla har inte råd att åka på semester”-historier brukar komma varje sommar. Ofta ihop med någon snyftig LO-rapport om att just LO-medlemmar är hårdast drabbade och borde få löneförhöjning.
Lika säkert som det kommer en historia om hur mycket som slängs någonstans, i år var det hos livsmedelsbutikerna. Och lika säkert kommer det historier om att det regnar för mycket….eller för lite. Eller både och….
Green och Palm – finns det några roligare lustigkurrar i den svenska sossemyllan?
Hahaha! Green är ju bara bäst. Hon och Veronica Palm borde slå sina påsar ihop (en gren och palm torde ju vara ganska närbesläktade i den politiska floran) och starta en socialdemokratisk online-tankesmedja som lobbar för skattefinansierade solsemestrar med glass für alle.
Monica Green illustrerar tydligt min tes om den s k marginalriksdagsledamoten. På samma sätt som det finns marginalväljare som ska vinnas över från block till block med riktat valfläsk som maxtaxa på dagis eller dylik vårdskolaomsorg-fråga, finns i varje parti en marginalriksdagsledamot. Det är riksdagsmannen som precis kom in. För (S) del är det Green. (C):s marginalriksdagsledamot torde vara Annika Qarlsson. Hos de övriga borgerliga partierna har jag inte hittat marginalriksdagsledamoten än, och hos (MP) och (V) finns det så många tomtar på loftet att letandet blir mycket svårt…
[...] Fattig är inte samma sak som ont om pengar Posted on augusti 6, 2010 by andreasgetzman Relativ fattigdom är det begrepp vi i Sverige och flera andra västländer använder för att beskriva hur rika eller mindre rika invånarna i våra länder är. Hur debatten i andra länder gestaltar sig vet jag inte. Men i ett land som Sverige med en djupt förankrad jantelag kan relativ fattigdom ställa till det rejält. Särskillt ett valår. Johan Ingerö har skrivit bra om det här och här. [...]
Av en typisk rött tegel georgiansk stil, med ett klocktorn, utstrålar de byggnadshistoria av varje kvartal. Samlingssal, den viktigaste av alla avdelningar här, där George Washington var uttalas som chef för Continental armén.