Mattias Svensson - 15 maj, 2013

Ett tillkortakommande

ayn-rand-box

En i över ett halvt sekel bästsäljande författare och filosof, inspiratör till många av de liberala förändringar vi sett på senare tid och till ett antal politiska rörelser och personer (för det förra se exempelvis Edward Younkins ed Ayn Rand’s Atlas Shrugged och för det senare Anne C Hellers Ayn Rand and the world she made). En kvinna som flydde undan en av 1900-talets grymmaste diktaturer, som tidigare och mer insiktsfullt än många andra kritiserade totalitära samhällen och var lika kritisk mot socialismens ideal som mot dess praktik (se exempelvis Chris Sciabarra Ayn Rand: The Russian Radical om att denna bakgrund gav henne ett antal egna infallsvinklar). Som sedermera kom att bygga sin egen framgång i det Amerika hon beundrade och vars ideal som självständighet, frihet, entreprenörskap och kapitalism hon kom att bidra till att återupptäcka och förtydliga (se exempelvis Jennifer Burns Goddess of the market – Ayn Rand and the American right).

Någon vars magnum opus Atlas Shrugged (Och världen skälvde) rymmer teorier om betydelsen av pengar för frivilligt utbyte av människors bästa insatser och om sex som något av den högsta och renaste njutning människan är förunnad här i världen. Som tar några av de mest bespottade och förhånade minoriteterna i försvar: De kreativa genierna, människorna som satsar sitt omdöme på att gå sin egen väg och förändrar världen till allmänhetens fromma på vägen, människor vars styrka förstås är av ett helt annat slag än den styrka som bygger på hot och våld, vilket så många kritiker tycker om att förbise. Och vars insiktsfulla (och komiska) skildring av myglandet i kampen om politiskt inflytande och de verkliga avsikterna och konsekvenserna bakom allt för mycket fagert tal om ”uppoffringar” och ”socialt samvete” spelats upp i verkligheten gång på gång, inte minst under finanskrisen.

Någon som redan i och med The Fountainhead (Urkällan) formulerat ett unikt etiskt ideal i en produktiv, kreativ och oberoende person som varken söker makt över andra eller söker underordna sig andra, en universell och rationell egoism som också berikar andra. (En bok som inte alls är lika enformig i persongalleriet. Den som prompt vill ha även fula hjältar, fagra skurkar, goda människor av begränsad förmåga eller som lägger mer än de har råd med på att hjälpa andra eller sympati med människor som har något gott i sig men som ändå brutits ner av omständigheterna kan med fördel läsa den mer individinriktade The Fountainhead.)

Som sedan efter dessa och två andra romaner kom att utveckla sina tankar om etik, politik, konst och filosofi vilket finns samlat i unikt urval på svenska i Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (för en filosofisk systematisering se Leonard Peikoffs Objectivism: The philosophy of Ayn Rand) Som bland annat härleder en radikal kapitalism ur en ny filosofisk grund, Aristotelisk dygdetik och rationalitet snarare än brittisk skeptisk utilitarism. Som i praktisk politik kom att försvara kvinnans rätt till abort och att bestämma över sin kropp, och rikta svidande kritik mot påvliga encyklikor om sex och fördelningspolitik. Ja, där man lätt hittar minst tio saker värda att slå upp och få ett tankeväckande perspektiv på metafysik, utilitarism, John Rawls, p-piller eller när man bör hjälpa andra, vare sig man håller med eller inte.

Det stannar förstås inte där. Har man läst Ayn Rand hittar man paralleller att reflektera över nästan varje dag. Som idag den här listan där folk på sin dödsbädd ångrar att de inte stod upp för sina egna värden i livet, precis det Rand menar är vägen att förverkliga det bästa inom oss (men som är allt annat än enkelt). Eller när Leif Zern kräver tragiska slut i konsten, filosofer vill undervisa om sex som självuppoffring, Moder Theresas lidande hyllas som ädelmod, välvilja förväxlas med välfärdsstaten,  psykologen Barry Schwartz inte får någon rätsida på varför människor som bryr sig mer om egen prestation och mindre om att mäta sig med andra är lyckligare, psykologer och ekonomer enas om betydelsen av arbete och kreativitet eller … ja ni fattar.

Servera allt detta och förstås betydligt mer därtill i en snygg låda till en kulturellt och politiskt bevandrad recensent, som svarar med ”jag struntar i det. Det hade varit väldigt förutsägbart att skriva om böckerna. Mina slutsatser hade om möjligt varit ännu mer förutsägbara. Ungefär 107 på en skala mellan 0 och 100.”

Jag vet inte hur man tydligare deklarerar en intellektuell walk over.


Lämna en kommentar


41 kommentarer

  1. Sac Main Longchamp Grossiste says: 20 september, 2015 kl. 21:39

    Thanks pertaining to taking turns the following excellent subject matter on your website. I came across it on the internet. I will check to come back when you publish much more aricles.

    Svara
  2. erik andersson says: 23 maj, 2013 kl. 00:05

    ”Jag vet inte hur man tydligare deklarerar en intellektuell walk over.”

    Butthurt much?

    Svara
    • Mattias Svensson says: 23 maj, 2013 kl. 16:02

      Tack för din synpunkt. Alla deltar i debatten på sin egen intellektuella nivå.

      Svara
  3. P says: 17 maj, 2013 kl. 13:48

    Ni som är intresserade av Rand kan ju kolla på den här, förresten, och gissa vilka citat som påhittade och vilka som är äkta.

    http://ayndie.wordpress.com/

    Svara
  4. P says: 17 maj, 2013 kl. 13:34

    Menar du förresten att liberalismen före Rand skulle varit grundad i ”brittisk skeptisk utilitarism”? LIberalismen är ju tudelad, och var redan på 1700-talet, mellan rättighetsfilosofi och utilitarism.

    (Och alltså, för ditt eget anseendes skull, länka inte till Peitkoff, han är en fullständig galning.)

    Svara
    • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 13:48

      1. Man kan förstås dela upp den mellan Lockes rättighetsliberalism och Smiths ekonomiska ansats eller far och son Mill m fl, men liberalismen är samtidigt en just brittisk skapelse (fransmännens försök till implementering vid franska revolutionen gick ju som den gick) och präglad av detta. Rötter som blir tydliga när någon härleder liberalismen utifrån mera av en centraleuropeisk grund. Gäller även Mises deduktiva nationalekonomi, trots hans utilitaristiska grund.
      2. Peikoff har skrivit en rätt bra bok som jag länkar till. Hans galenskaper länkar jag inte till.
      3. Jobbar du aldrig?

      Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 15:27

        Jo, man kan hävda att liberalismen är en brittisk skapelse, men redan p Rands tid så var den ju delad i två (numera tre, eller fyra (Danson etc, partikularismen) grunder. Rättighetsfilosofin och utilitarismen är helt oförenliga.

        Peikoff (Sorry att jag stavade hans namn fel tidigare, men han förtjänar inte bättre) är en komlett galning, och man borde inte länka till honom alls.

        3. Du har inte att göra med vilka tider jag jobbar på eller inte jobbar på. Typiskt randianer att hänga upp sig på sånt. Typ ”titta här är någon som inte jobbar mitt på dagen, han är säkert en parasit, let’s get him!” Kollektivist.

        Svara
        • P says: 17 maj, 2013 kl. 15:41

          Och att skriva en kommentar här tar typ 30 sekunder.

          Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 17:16

        ”Jobbar du aldrig?”

        Alltså, hur många texter skriver du i veckan? tre fyra? Alltså trekvarts till en timmes arbete i veckan. Och du redaktörar litet också? Lägg på en timme. (Men så noggranna är ni ju inte, om man ska gå efter antalet språk- och faktafel. Så: en halvtimme till.) Well, well. Frågan är väl snarare vad du gör på dagarna.

        Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 17:16

        Alltså, hur många texter skriver du i veckan? tre fyra? Alltså trekvarts till en timmes arbete i veckan. Och du redaktörar litet också? Lägg på en timme. (Men så noggranna är ni ju inte, om man ska gå efter antalet språk- och faktafel. Så: en halvtimme till.) Well, well. Frågan är väl snarare vad du gör på dagarna.

        Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 17:23

        ”Jobbar du aldrig?”

        Hur många texter skriver du i veckan? Två, tre? Alltså typ en timmes jobb i veckan, Men sen redaktörar du litet ockå va? (Inte så noggrant, om man ska gå efter antalet språk- och faktafel i tidskriften). Well. Gott kaffe har ni säkert.

        Svara
        • P says: 17 maj, 2013 kl. 17:26

          /(Tar inte på mig ansvaret för trippelpostning där — fucking kommentarsverktyg att fallera.)

          Svara
  5. P says: 17 maj, 2013 kl. 10:46

    Å vad gulligt att se ngon försvara sin ungdoms kärlek. Men du glömde några saker. Rand spydde hat över homosexuella (en förtryckt minoritet?), hon kallade homosexualitet ”evil”; hon spydde hat över feminister, eftersom kvinnans uppgift var att dyrka mannen; hon spydde hat över miljömedvetna människor (you should bow down to the grimiest, dirtiest smokestack you can find etc); hon spydde hat över forskare som sa att cigarrettrökning kan ge cancer, vilket hon betecknade som kommunistpropaganda, hon förkastade modern logik (”manipulations of symbols”), modern fysik, trodde inte på relativitetsteorin (den var inte ”objektiv”) eller kvantfysik (av samma skäl), hon begrep ingenting överhuvudtaget av Aristoteles’ dygdetik, hon trodde att hon motbevisade Humes giljotin genom att praktiskt taget skriva på ett papper ”Humes giljotin är fel” etc etc etc Peitkoff (det är ju lustigt att du drar upp en människa som om möjligt är ännu tokigare än Rand för att försvara Rand) håller fortfarande föreläsningar där han förklarar att det krökta rummet, Schrödingers katt och relativitet är lögner, spridda av suspekta, icke objektiva element (när han inte är med i teve och förklarar att man måste atombomba Iran genast (hur man nu göra atombomber utan modern fysik — genom objektivitet antar jag) Hon är helt och hållet ignorerad av fackfilosofin (t o m Nozick, som jag antar att du gillar, förkastade hennes ”filosofi”. Som sagt, den enda hänvisning jag sett i akademin är i en doktorsavhandling om egoistisk filosofi frn de gamla grekerna till nutid, där hennes dravel avfärdas i en bisats som ”a hotchpotch of confused ideas and bad reasoning”. Well, well. Gammal kärlek rostar aldrig antar jag.

    Svara
    • P says: 17 maj, 2013 kl. 11:00

      Nu väntar jag bara på att någon Neomedarbetare ska skriva en hyllningsartikel om L Ron Hubbard — också en bästsäljande filosof med stor anhängarskara.

      Svara
      • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 11:29

        Tråkigt för dina fördomar då att han tvärtom utsätts för kritik:
        http://magasinetneo.se/artiklar/adhd-kan-lindras-och-brottslighet-minskas/

        Svara
        • P says: 17 maj, 2013 kl. 11:47

          Men det var ju ett skämt. Jag tror inte att ni är scientologer på Neo. Men vad jag menar är att L Ron Hubbard och Ayn Rand tas på lika stort allvar i bildade kretsar.

          Svara
          • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 11:53

            Ska du inte dra det där lustiga citatet som jämför med Tolkien också, när vi är inne på temat ”Ha du hört den förut?” 😉


        • P says: 17 maj, 2013 kl. 11:52

          Herregud! Tror du att jag tror att ni är scientologer? Häglunds artikel var mycket bra, ett förstklassigt journalistiskt arbete. Synd bara att du inte kan se på galningen Rand med samma klara blick.

          Svara
          • P says: 17 maj, 2013 kl. 11:54

            Och jag förstår att nån som älskar Rand inte kan ha någon känsla för humor, men du kan väl låtsas.


    • P says: 17 maj, 2013 kl. 11:13

      Men jag håller med om att recensionen var usel. (Men det är de ju för det mesta.) De skulle gett uppdraget till mig i stället.

      Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 13:18

        (Har förresten ingen aning om vad Tolkien-citatet angende Rand är för någonting.)

        Svara
        • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 13:26

          Åh, det är faktiskt riktigt fyndigt:
          ”There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs”.[Rogers]
          http://impartialism.blogspot.se/2010/04/quote-of-day-tolkien-versus-rand.html

          Svara
          • P says: 17 maj, 2013 kl. 13:40

            🙂 Men titta, det fanns ju en vilsekommen molekyl av humor i dig ändå. Jag litar på att objektivismen tar den ur dig. Humor är subjektivt! Som space and time etc Einstein homosex heroworship static electricity trains etc etc


    • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 11:27

      Alltid sött att se Randkritiker tappa fattning och proportioner. Men låt mig ändå ta tillfället i akt att nyansera eftersom invändningen är rätt såtillvida att det ovanstående är positiva selling points.
      Man kan med behållning läsa Rands verk utan att hitta kritik mot homosexuella (även om det framkommit att hon var fördomsfull privat och i något olyckligt frågesvar på ålderns höst). Till behållningen i några essäer hör både kritiken mot feminism och miljörörelse, där Rand även kritiserar staten för att inte upprätthålla de miljölagar som finns, bland annat mot att förorena floder och vattendrag. Men det finns förstås kritik att framföra. Dels mot hennes famösa men rätt perifera och märkliga text om att en kvinna inte skulle vilja vara president/commander in chief, dock inte för att kvinnor skulle vara sämre kvalificerade eller lämpade och dels mot hennes personliga uppskattning av traditionella könsroller, som dock inte hindrar en frimodig syn på sex eller kvinnans rättigheter. Dels mot att hon väsentligen undflyr att skissa på lösningar på verkliga miljöproblem, som exempelvis global uppvärmning (där data var osäkra på Rands tid, hon dog 1982).
      Rörande Hume tror jag att denne läsvärde skeptiker hade fasat över vilken dogm (”Humes lag”!) hans distinktion mellan fakta och värdeomdömen stelnat till. Rand löser denna elegant genom att påpeka att OM du vill leva och är människa så följer redan av detta rätt många handlingar som är att föredra framför andra. Enkelt när det väl formulerats, som så mycket i filosofin. Steg två är att systematisera detta i generella dygder, breda principer applicerbara på en stor mängd handlingar och sätt att leva. Jag tycker att Rand liksom efterföljare som Douglas den Uyl/Douglas Rasmussen lyckats rätt väl i detta värv, men det finns förstås andra sätt att förstå och applicera Aristoteles idag, det är inte så konstigt och lite av varför filosofi är ett fackämne. Sedan kan man ju träta om alla stora tänkare med nödvändighet är akademiker och tycka att en journal of Ayn Rand studies och något tiotal verk, inte minst Chris Sciabarras Ayn Rand: The russian radical, är mycket eller lite, men det tycker jag är en mindre intressant diskussion än själva filosofin att åberopa auktoriteter eller kvantifiera avtryck. Rörande fysiken passar jag helt med mina blott 30 90-talspoäng i teoretisk filosofi. Noterar dock att även statsvetenskap och praktisk filosofi på detta 90-tal var full av rätt sökta metaforer från kvantfysiken och dem kan man ju kritisera utan att ifrågasätta grunderna.

      Vänlig hälsning

      Mattias

      Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 12:13

        Håhåjaja, ”Tappa fattning och proportioner” från någon som hyllar en författare som kallar fattiga för löss och parasiter. Och ditt ”jag har inte läst fysik” — vad är det för dravel? Det begriper du väl att om man håller föreläsningar under rubriken ”objektivism” där man, enligt order från sin sektledare, förnekar relativitetsteorin och kvantfysiken, så är det litet tokerier på gång? Eller?

        In 1971, Rand published The New Left, a collection of essays that attacked feminism and the sexual liberation movements, including the gay rights movement. Rand called them ”hideous” for their demand for what she considered ”special privileges” from the government. She addressed homosexuality in the course of an attack on feminism, stating that ”[T]o proclaim spiritual sisterhood with lesbians… is so repulsive a set of premises from so loathsome a sense of life that an accurate commentary would require the kind of language I do not like to see in print.”[1]

        Vad du inte riktigt begriper, Mattias, är att alltsammans, relativitetsteoriförnekande, antifeminism, homohat etc — enligt Rand själv är oskiljaktiga delar av hennes objektiva filosofi. Du kan inte ta bort någon del. Alltsammans hänger, som ärketokstollen Peitkoff visat i sitt ”systematiserande”, samman.

        Jag undrar bara en sak, faktiskt. Varför läser du inte vuxenböcker i stället? Nozick, t ex?

        Svara
        • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 12:25

          Jag har för min del aldrig läst Rand eller för den delen Nozick, Hayek, Mises, Postrel eller Rasmussen/den Uyl som ofelbara gudomar vars teorier jag måste dela och omfatta fullt ut. Det referat du citerar är mycket riktigt en kritik mot att vissa rörelser ska få legala privilegier, alltså särbehandas framför andra. Det finns en utbredd kritik mot sådana lagar (exempelvis hetslagarna) just för deras särbehandling, låt vara i goda syften. Att misstänkliggöra den typen av kritik som kvinnohat är rätt låg nivå, men visst skiner fördomarna mot homosexuella igenom där i en bisats. Rand som lade så mycket energi på att hylla sexualitetens roll borde definitivt ha fattat bättre än att fördöma homosexualitet.

          Svara
      • P says: 17 maj, 2013 kl. 12:24

        ”Rand löser denna elegant genom att påpeka att OM du vill leva och är människa så följer redan av detta rätt många handlingar som är att föredra framför andra. Enkelt när det väl formulerats, som så mycket i filosofin. Steg två är att systematisera detta i generella dygder, breda principer applicerbara på en stor mängd handlingar och sätt att leva.”

        Detta är ju komplett nonsens. Hur kan du inte begripa det? Är du ens bekant med grunderna i logik?

        Svara
        • P says: 17 maj, 2013 kl. 12:29

          Jag bär just nu en måttsydd, dyr kostym. OM jag vill ha en sådan kostym så bör jag KÖPA en sådan, OM jag har medel. Alltså har Hume fel.

          Alltså jag förstår verkligen inte din (och dina gelikars) aversion mot filosofi. Bibliotek finns. Bara att låna böcker.

          Svara
        • Mattias Svensson says: 17 maj, 2013 kl. 12:29

          Jag förstår inte ens vad det är du har svårt att förstå.

          Svara
          • P says: 17 maj, 2013 kl. 12:33

            Ja, hon motbevisar inte på något sätt Humes giljotin. Hon säger: ”Humes giljotin är fel”. Det är allt.


          • P says: 17 maj, 2013 kl. 12:41

            Men jag behöver inte upprepa vad andra sagt — läs Nozicks refuterande av Rands motbevis mot Humes giljotin. Men kanske före det — läs litet logik i stället för sagoböcker. det är rätt intressant. Bättre än sagoböcker för unga vuxna.


  6. En inställd recension är också en recension | Skumrask says: 17 maj, 2013 kl. 09:30

    […] Läs för allt i välden detta också […]

    Svara
  7. Jon says: 16 maj, 2013 kl. 12:52

    Menar ni verkligen att ”kreativa genier” skulle vara en av de ”mest bespottade och förhånade minoriteterna”?

    …Nu har jag suttit i fem minuter och försökt hålla mig från att skriva något sarkastiskt om att ”kreativt geni” kanske är ett kodord för ”amfetaminmissbrukare” men det hade väl varit precis sådär förutsägbart som Fredrik Edin ville undvika att vara?

    Svara
    • Mattias Svensson says: 16 maj, 2013 kl. 14:12

      Hej Jon,

      ”Vi” menar ingenting, jag är bara en person. Det går bra att säga ”du”. Helt rätt att hålla igen på sarkasmerna och fråga istället. Ett exempel är att grupper av relativt lika och välutbildade varit föremål för många av historiens värsta massmord, vilket du kan läsa mer om här http://metrobloggen.se/mattiassvensson/gamla-artiklar-doda-de-rika/. Eller gå till en vanlig skolgård och se efter om intellektuell begåvning eller avvikande sätt att tänka hos personer är särskilt uppskattat och värderat alla gånger.

      Vänlig hälsning

      Mattias

      Svara
  8. Maj Vallen says: 16 maj, 2013 kl. 10:55

    Hej. Nu är jag kanske lite trist i min kritik, men en text som uteslutande innehåller meningar på 6-10 rader vardera är inte bra.

    Svara
    • Mattias Svensson says: 16 maj, 2013 kl. 11:07

      Hej Maj,

      Det har du förstås rätt i. Kräver en del av sin läsare. Dock motsatsen till innehållslöst och inget att kommentera, vilket var lite av poängen.

      Mattias

      Svara
  9. Vita kränkta män i söndrad nation | Svensson says: 16 maj, 2013 kl. 07:23

    […] (och globala) konservatismens viktigaste ideologiska inspiratörer är den bortgångne nyliberala extremisten Ayn Rand. Med sitt övermänniskoideal hyllade hon kapitalismens ojämlikhet och den ohöljda […]

    Svara
  10. Ricardo says: 15 maj, 2013 kl. 22:19

    Hur är det intellektuell walkover att inte vilja recensera uråldriga böcker som redan recenserats (och analyserats) tusenfaldigt?

    Vilken ny information eller insikt kunde Fredrik Edin möjligtvis bidra med som inte redan yttrats av antingen oss som hyllar eller de som kritiserar Ayn Rand?

    Både vi och Fredrik själv vet var han står och hur det åsiktsspektrumet ställer sig till Ayn Rand. Att verken ges ut med nytt snyggt omslag är ju ingenting som gör innehållet nytt.

    Jag håller för ovanlighetens skull med Fredrik Edin; hans analys skulle varit både förutsägbar och inte bidragit med något användbart eller insiktsfullt.

    Svara
    • Mattias Svensson says: 16 maj, 2013 kl. 06:52

      Nej vad har döda tänkare någonsin haft att säga om vår samtid som inte redan sagts.

      Svara
      • Divra says: 16 maj, 2013 kl. 09:00

        Men Mattias, läs igen: ”Vilken ny information eller insikt kunde Fredrik Edin möjligtvis bidra med som inte redan yttrats av antingen oss som hyllar eller de som kritiserar Ayn Rand?”

        Besvara frågan eller acceptera att det inte finns någon poäng för honom att utveckla sin recension mer än att antyda att han inte alls håller med denna bidragstagande dinosaurie-liberal?

        Svara
        • Mattias Svensson says: 16 maj, 2013 kl. 09:11

          Du läste inte själva texten, förmodar jag? Orkar tyvärr inte för tillfället bidra med fler pärlor än så.

          Svara