Nykterhet och puritanism
IOGT:s kommunikationschef Sofia Karlsson har haft svettiga dagar. Hon har dragit igång en kampanj där seriestrippar i syftet att få kvinnor att inte dricka alkohol spelar på klassiska varningar för att alkohol kan göra kvinnor sexuellt aktiva och gränsöverskridande (vilket av kontexten ska förstås som både opassande och oönskat).
Kritiken har inte varit nådig, och formuleras väl av bland andra Gustav Almestad och Fanny Åström.
Det hade varit en sak om det här var en enstaka förlöpning. Men tyvärr. Den här kommunikationen löper som en röd tråd genom Förmyndarsverige i modern tid. För några år sedan var temat i Systembolagets kampanjfilm ”Flirten” att varna föräldrar för att deras tonårsdotter skulle vilja ligga om hon dricker, en varning som i lokala kampanjer togs till det rent hederskulturella (bilden ovan). Historiskt fanns förstås en rent institutionaliserad diskriminering mellan kvinnor och män genom motbokens olika ransoner, och diskrimineringstänkandet lever kvar i exempelvis den nästan helt kvinnofokuserade diskussionen om lådviner.
Den här synen har dessutom resonansbotten i alkoholpolitiska propositioner under senare decennier. Maria Abrahamsson och Karin Heimdahl har gått igenom dessa dokument mellan 1965 och 2011 i kapitlet Kvinnor dricker för att de mår dåligt – män dricker för att de är män i SoRADs antologi Samhället, alkoholen och drogerna (Storbjörk red, 2012).
Slutsatsen är att svensk alkoholpolitik lägger större omsorg på att kontrollera kvinnor än män. ”Trots att män står för merparten av alkoholkonsumtionen och står för merparten av alkoholskadorna ses kvinnans drickande som det problematiska.” Mannen är ”en aktiv aktör som använder alkohol för att förbättra sitt liv”, medan kvinnan i tilltagande grad beskrivs som ”en problemfylld osjälvständig person som använder alkohol för att undfly problem och för att stärka sin självkänsla”(s 104).
Vår genomgång av de statliga utredningarna och de nationella alkoholpolitiska handlingsplanerna visar att politikens val varit den enklare vägen: att problematisera kvinnors alkoholkonsumtion med referens till deras sexualitet, psykiska ohälsa och reproduktiva roll. (s 127)
Detta har tilltagit sedan början av 1990-talet. Här finns en tydlig problematisering av flickors (men inte pojkars) sexualitet. ”För att få kontakt, värme och relation använder [otrygga och osjälvständiga flickor] medlen alkohol i kombination med sexuell aktivitet.” (SOU 1994:28, s 44) Abrahamsson/Heimdahl konstaterar att bilden sätts av kvinnor som ”utlämnade och beroende” och ”[s]exualitet antas inte i sig fylla någon positiv funktion” (s 113).
I senare nationella handlingsplaner finns ”samma problematiserande koppling mellan flickor, alkohol och sexualitet”. Eller som det konstateras i SOU 2011:35, s 685 om det särskilda ansvaret för Ungdomsmottagningar i kontakter med unga kvinnor: ”Många dricker som mest i yngre åldrar och det finns tydliga kopplingar mellan alkohol och sexuell aktivitet.” Skriver Abrahamsson/Heimdahl:
Utredningen nämner inte hur det tydliga sambandet ser ut för unga kvinnor. Att sambandet innebär ett problem är underförstått, liksom att detta problem inte gäller för unga män.(s 123)
Även sexuella övergrepp beskrivs utan att nämna någon (manlig) förövare: ”Alkoholkonsumtion, kanske med berusning, innebär också en större risk för flickor att bli utnyttjade sexuellt och utsättas för övergrepp.” (SOU 1994:28, s 44) ”Logiken blir att sexuella övergrepp kan undvikas om flickor håller sig nyktra, medan pojkars och mäns alkoholkonsumtion förblir osynlig och oproblematiserad i sammanhanget”(s 113), skriver Abrahamsson/Heimdahl. (Missa apropå detta ämne inte Hanna-Karin Grensmans föredömliga genomgång Så undviker du våldtäkt i sommar.)
Sammanfattningen om kopplingen mellan kvinnor, alkohol och sex i svenska alkoholpolitiska propositioner 1994 och 2005 är som följer:
Flickors sexualitet har i båda dokumenten en framträdande plats. Sexualiteten har en negativ laddning oavsett om den sätts i samband med alkohol eller inte och den beskrivs på samma sätt som alkoholen, som ett destruktivt uttrycksmedel för den utsatta situation flickor förväntas befinna sig i. (s 124)
Man kan säga mycket om IOGT:s kampanj, men att sexualmoralismen de ger uttryck för i sina föraktfulla seriestrippar skulle vara något enstaka och oavsiktligt olycksfall i arbetet? Glöm det! Så här ser alkoholförmyndarnas föreställningsvärld ut. Om inte annat så helgar ändamålet – att få andra människor att dricka mindre och helst aldrig – alla medel, inklusive rena påhitt, tvingande lagstiftning eller förstärkande av inskränkande fördomar.
P.S. Internationellt finns exempel på kampanjer som även problematiserar alkoholens betydelse för mäns önskan att ha sex. Det blir inte bättre så. D.S.
