Valfläsk från CAP

Så fort någon politiker talar om att avskaffa EU:s jordbrukspolitik
osäkrar jag numera min revolver. Inte för att det är en dålig idé att avskaffa
en kostsam, byråkratisk och orättvis bidrags- och regleringspolitik som kostar
en svensk tvåbarnsfamilj 12 000 kronor om året. Det enda raka vore att
avskaffa hela rasket och ge folk pengarna tillbaka genom sänkta EU-avgifter och
sänkta skatter, med en ordentlig ursäkt för alla år de slösats bort.

Men i praktiken visar det sig alltid att politikerna bluffar
när de pratar om avskaffad jordbrukspolitik. Det finns nämligen en myriad olika
stödformer, och EU-byråkratin är magnifik på att döpa om dem och röra om i
bidragsgrytan med jämna mellanrum. I årets EU-valrörelse talar folkpartiet
kritiskt om jordbruksstöden, men de vill bara avskaffa en stödform, produktionsstöden, som de flesta är
överens om att fasa ut (men som i gengäld dyker upp som gårdsstöd och diverse
”miljöbidrag”). Landsbygdsstöden ska tvärtom öka.

Och glöm att du någonsin får se pengarna. Redan innan
jordbrukspolitiken är avskaffad har folkpartisterna lovat bort pengarna till
andra delar av EU-byråkratin. Ineffektiva och korrupta bidrag till jordbrukare
ska ersättas av dito bidrag till forskare.

Det här bluffen har lanserats många gånger förut. För något
år sedan plockade Eskil Erlandsson pluspoäng med ett utspel om att avskaffa
generella jordbruksstöd. Det visade sig att regeringens linje i själva verket var mindre radikal än
EU-kommissionens genom att inte ens föreslå ett tak för de generande stora bidragsposterna till
brittiska kungahuset och liknande storgods.

CAP har blivit ett politikernas Särimner från vilken man skär generösa bitar valfläsk i vetskap om att den kan slaktas hur många gånger som helst, och ändå bli kvar.