Politiskt revirpinkande är inte att markera mot homofobi

Claes Arvidsson på SvD
är i hetluften efter att ha ifrågasatt om det var rätt tillfälle att vid
20-årsdagen av Berlinmurens fall diskutera homorättigheter i Litauen. Expressens
Johannes Forssberg blev arg, och på twitter
blev Andreas Henriksson fullständigt
rasande: ”Unken homofobi!” och ”Sveriges i särklass
sämsta ledarstick under 2009”
blev det kanske inte helt nyanserade omdömet.

Är det verkligen en så förgriplig
åsikt att tycka att ett högtidlighållande av murens och kommunismens fall
främst bör handla om detta? Jo, jag vet att konservativa alltid sopat frågor om
sexuell frihet under mattan som ”oviktiga”, och att detta ofta varit ett
fikonlöv för att de egentligen är emot i sak, men det innebär inte att det
alltid är rätt att sätta just dessa frågor i första rummet.

Eller tycker Arvidssons kritiker
att exempelvis bemärkelsedagar kring andra världskrigets slut ska ha fokus på
att de allierade vinnarländerna ännu inte tillåter homoäktenskap?

P.S. På Neo tycker vi att hbt-rättigheter
är viktigt och självklart. I kommande numret handlar exempelvis en av punkterna
i ”Det blir bättre” om de framsteg som skett i frågan bara på 2000-talet. D.S.