Tycker kvinnor att det är okej med tvångsaborter och systematiskt dödande av flickebarn?

– Ettbarnspolitiken orsakar mer våld mot kvinnor och flickor
än någon annan politik på jorden, säger Reggie Littlejohn, expert i
ettbarnspolitik och ordförande för den nyligen grundade Women’s Rights Without
Frontiers  

Jag vet inte vilka källan Epoch Times är, men Utrikespolitiska institutet och Svenska Dagbladet
rapporterar om samma saker. Kinas ettbarnspolitik innebär systematiska
tvångsaborter och ett bortrensande av flickor i massiv skala. Detta är en ordning
som klimatalarmisten Diane Francis
vill införa världen över.

Hur ettbarnspolitiken fungerar har förra månaden dokumenterats av ovan nämnda kvinnorättsorganisation med 14 faktiska fall, nedan är ett av
dem:

”Fall 12” väckte särskild sympati vid utfrågningen
eftersom en bild på en förtvivlad kvinna med ett dött foster bredvid sig i
sängen visades. Wang Liping, en 23-årig kvinna från en by i Henanprovinsen,
blev gravid utan att ha gift sig, eftersom hon och hennes pojkvän var så
fattiga. Hennes familj var mycket glada över att hon skulle få ett barn. I mars
2008 kom befolkningskontrollpolisen och förde bort henne. Hon gjorde motstånd
och misshandlades. Utan någon undersökning satte de artificiellt igång värkar
på henne och dödade ett ”nästan fullgånget barn”, som föddes levande
och skrek i ett par minuter innan det dog. Hon svimmade och när hon vaknade bad
en läkare henne om pengar för att ”göra sig av med fostrets kropp”.
Hon sade att hon inte hade några pengar, så de lindade in barnet i en plastpåse
och lade det bredvid henne, vilket man såg på bilden som visades vid
utfrågningen. Sjukhuset skickade henne senare ytterligare en räkning.

Tycker kvinnor i Sverige att sådana systematiska övergrepp
främst riktade mot kvinnor och flickor är okej?

Ni får ursäkta att jag ställer en så osmaklig fråga, men det finns ett skäl. Det är så gott som uteslutande män som reagerat mot förslaget om ettbarnspolitik i klimatets namn. När jag tittar på
knuff vilka
bloggar som kommenterat min replik på Francis
i Expressen idag, så är femton av sjutton poster författade av män. Sak samma
på Facebook där jag fått respons från dryga tiotalet män, en kvinna. Såvitt jag
kunnat utröna finns bara en kvinna bland tiotalet kommentarer på Diane Francis
artikel.

Detta förbryllar mig. Varför är renhållningsarbetet mot
klimatalarmisternas ytterlighetsförslag och diktaturkramande ett manligt
reservat? Varför är det så till och med när förslagen handlar om att släppa lös
repressionen och kontrollapparaten mot kvinnors kroppar? Var är ni alla
feminister som kan uppröras över hemmafruar eller ojämlikt sammansatta
företagsstyrelser, när ett system som innebär massdödande och systematiska övergrepp mot kvinnor propageras? Jag kan
bara inte tro att ni är likgiltiga.

Läs Ronald Bailey istället

Idag skriver jag i Expressen om hur klimatalarmister nu ogenerat förespråkar diktatur och dess repressiva metoder. I Neo skriver istället vetenskapsjournalisten Ronald Bailey om hur allt fler forskare nu vänder blickarna mot mer konstruktiva och vetenskapliga lösningar på klimatproblemen. Vi bjuder på hans artikel Rikedom räddar klimatet.

Redlös kritik får sakligt bemötande

Jag hälsade på Katerina Janouch som hastigast på Bokmässan,
eller rättare sagt i baren på Park Avenue. Ingen av oss hade vad jag kunde
bedöma spottat i glaset men ingen var heller annat än glad och trevlig, ungefär
som man är när man dricker och pratar med andra intressanta vuxna människor.
Ingen av oss, måhända någon enstaka av de andra i det illustra litterära
sällskapet, var heller i närheten av den bild hon väljer att illustrera ett
inlägg på Ameliabloggen där hon förärar mig ”gårdagens dumstrut” för min medverkan i TV 4:s Kvällsöppet:

Mattias Svensson slängde sig med så många klichéer,
felaktigheter, egna ”sanningar” och rena fantasier att det var
fantastiskt. Att barn skulle tycka det var ”mysigt” med packade
vuxna? Nja du Mattias, vilka barn har du intervjuat för att få fram dessa insikter?
Dina egna? Och vad är det som säger att dina barn vågar vara ärliga mot dig, om
det nu är så att du lallar runt på fyllan hemma titt som tätt?

Det är alltid fascinerade när vuxna människor  anstränger sig för att vantolka vad andra
säger. Tycker man som jag att glögg, julöl och snaps passar fint till julbordet
– när man ändå äter så kopiösa mängder kan man ta en del utan att ens
berusa sig – ja då heter det att man ”lallar runt på fyllan”. Och så kommer
fantasier och grava anklagelser om saker Katerina Janouch definitivt inte har
en aning om, nämligen hur jag är som pappa till mina älskade barn. Med förlov sagt
är det rätt smaklöst.

Vad är det då som gör Katerina Janouch så arg att hon vräker
ur sig påhitt och personangrepp?

Jag har aldrig hävdat mig tala för alla, men jag har bara
trevliga och roliga minnen (några hysteriskt roliga) av mina föräldrars fester
och alkoholkonsumtion. Tassade man ner efter läggdags en vardag sade de oftast ”gå
och lägg dig”, men var det en helg efter några glas vin kunde man få titta på
TV, mysa och smaka godis. Var det fest var det hög stämning för både barn och
vuxna med lek och stim till sent. Jag vet att jag inte är ensam om sådana
minnen, och att döma av även nykteristernas siffror är en obekymrad inställning
hos barnen till föräldrarnas drickande det normala. Det speglar också
samhällets dryckesmönster, där alkohol för de allra flesta är ett trevligt
inslag till måltider, helger och fest. Så lever jag själv också, även om det
knappast blir fester och socialt umgänge med vänner ofta nog.

Detta gäller såklart inte alla, och jag kan förstå hur svårt
det kan vara för den som vuxit upp med motsatta erfarenheter av gräl, raglande,
skrik, bråk eller rentav våld att ta till sig att det kan vara annorlunda. De
har hört och sett igenom eufemismerna om att koppla av och ”ta ett glas”, och
tror därför att alla ljuger när de säger så. Många föräldrar och närstående har
all anledning att hålla sig nyktra i jul, inte tu tal om den saken. Men inte heller denna erfarenhet låter sig generaliseras till att gälla alla. Även om det är alltför vanligt, så hör en sådan uppväxt till undantagen.

Alkohol har kort och gott en uppsida och en nedsida, precis
som vilken annan företeelse som helst i samhället. De flesta av oss känner
båda, men många vill bara diskutera en i det offentliga. Jag har naturligtvis dåliga erfarenheter av alkohol (de flesta förhoppningsvis preskriberade), som dock inte involverat barn.

Det jag velat påpeka med min kritik mot
helnykterhetskampanjen ”Vit jul” är i hur stor utsträckning denna kampanj
riktar sig mot uppsidan: mot socialt drickande, skämt, kramar och närhet. Så
blir det nämligen i händerna på fanatiker som menar att alkoholen är ett gift
som alltid är fel och aldrig trevligt. Alltså skuldbeläggs föräldrar för att alls dricka i barns
närhet, trots att inga seriösa studier påvisat någon fara av detta. Vaga mått
som att i en internetenkät från en intresseorganisation någon gång ha ”känt obehag” görs auktoritativa. Men
om barns obehag blir måttet på vad en vuxen får tillåta sig är nog
dagisstressen på morgonen – för att inte tala om tanken på att föräldrarna har
sex – betydligt värre. (När detta skrivs kommer en liten knappt fyraåring in
och känner obehag… över drakar under sängen. Det går över efter en stund i
pappas knä med napp och snuttefilt.)

De allra flesta barn känner som sagt inget obehag av vuxnas
alkoholförtäring ens med en så vid och vag definition. Ändå är det sådana vuxna som ska fås att känna dåligt samvete
(eller aggressivt anklagas för att ”lalla runt på fyllan hemma titt som tätt”)
om de unnar sig några glas till helg och festliga tillfällen. Det tycker jag är klandervärt och skamligt av IOGT-NTO och dess nyttiga idioter. Både mot skötsamma föräldrar och mot de barn som skamlöst utnyttjas i en nolltoleranskampanj mot alla som dricker.

Inte för att det på något sätt ursäktar föräldrarnas supande
och negligerande av sina barn, men även Folkhälsoinstitutet
konstaterar faktiskt att inte ens allvarligt
alkoholmissbruk behöver skada barnen när de växer upp: ”Resultaten talar
för att allvariga alkoholproblem i familjen medför hälsorisker för barnen men
att risken, alkoholproblem undantaget, inte behöver bestå i vuxen ålder.” Så ser fakta ut.

 

Jag bjuder gärna Katerina Janouch på mer faktaunderlag, med
källor:

• Min kritik av kampanjen Vit jul Nykterister till storms mot
  alkohol, glädje och humor

• Förra årets kritik En god jul, inte en vit 

• En genomgång av hur myter skapas kring
  föräldrar och alkohol Att moralisera med en siffra

• Min kulturartikel Dricka i DDR-Sverige, om svensk alkoholpolitik.

 

Inslaget från gårdagens debatt i Kvällsöppet på TV 4 hittar ni här.

 

(Uppdatering: Medan jag varit hemma och nattat barn och filat på blogginlägg, annonserar Katerina Janouch med en Idol-bild på sin blogg att hon ägnar kvällen åt barhäng. Det är henne säkert väl förunt att få koppla av lite.)