Mattias Svensson - 20 april, 2010
Det kommer en rödgrön antologi som trots 21 skribenter vad jag kan bedöma mest inkluderar the usual suspects från ungdoms- och studentförbund: Gustav Fridolin, Kajsa Borgnäs, Daniel Suhonen.
Desto intressantare med den text som ”inte fick plats”, av Aftonbladetskribenten Lisa Magnusson. På sin blogg bjuder hon ett mycket läsvärt utdrag: Internet är vår tids viktigaste miljöfråga. Jo,jag förstår att de gröna kanske inte kände sig helt bekväma inför storstadsattityden att om torsken tar slut kan väl barnen käka lax istället, och att socialdemokraterna inte gör vågen över en plädering för internets frihet. Men det hade kunnat ge tuggmotstånd. Nu vet vi istället att i varje fall redaktör Suhonens gräns för den rödgröna tankefriheten inte medger stycken som detta:
Socialdemokratin är en koloss. Och när det kommer till internetfrågor
identifierar den sig inte med medborgarna utan med staten. Miljöpartiet
och vänstern måste ge Thomas Bodström en knäpp på näsan och hans parti
en uppläxning. Internet är vår tids viktigaste miljöfråga, och om vi
skall kunna rädda det fria nätet undan utrotning så måste de rödgröna
börja ta det på allvar. Det finns bara en hållbar väg att gå för ett
demokratiskt samhälle, och det är att riva upp IPRED-lagen och
FRA-lagen, rösta nej till Datalagringsdirektivet och stoppa varje annan
internetfientlig lag.
Visst är det talande att det är på nätet vi kan ta del av Magnussons tänkvärda analys. Pappersantologin kan tjäna sitt miljösyfte i återvinningen.
Men det finns ingen anledning till skadeglädje i allianslägret.Läs och gråt över den frihetsvurm som inte längre kanaliseras via era partier. Det block som vaknar först vinner.
Johan Ingerö - 13 april, 2010
I lördags beslutade Konsumentföreningens västsvenska distrikt att driva frågan om bojkott av israeliska varor. Men den egna ledningen är kritisk. – Styrelsen var emot detta, säger den nyvalda ordföranden Carina Malmer till Magasinet Neo. Hon menar att det är orättvist att betona en enda konflikt.
Till Konsumentföreningen Västs öppna årsmöte hade totalt 24 motioner inkommit. Tre av dem krävde att distriktet ska driva frågan om bojkott av israeliska varor på nästa riksstämma, för att på så vis kunna få bort alla israeliska varor från de KF-ägda butikerna. Carina Malmer, nyvald ordförande för KF Väst, hade helst sett att motionerna inte gick igenom, och betonar att en enig styrelse ville avslå motionerna.
– Den här frågan hör hemma i riksdagen, i EU och i FN. Den är egentligen för stor för oss, säger hon, men betonar att ledningen är förpliktigad att följa beslutet.
Cirka fyrahundra medlemmar hade kommit till mötet, och beslutet klubbades med ett trettiotal rösters övervikt.
– Vi har några väldigt duktiga och pålästa medlemmar som brinner för sina frågor och som hade lyckats få med sina meningsfränder till mötet, förklarar Malmer.
Det finns ju många militära konflikter, många länder som kränker mänskliga rättigheter och många ockupationer?
– Jo, precis. Jag känner folk som är engagerade i frågan om Västsahara, och som därför inte köper varor från Marocko. Att lyfta just den här konflikten, när det finns så många, det känns lite orättvist, säger Malmer, som inte säger sig känna till några andra exempel på länder som är föremål för bojkottdiskussioner inom KF.
Johan Ingerö - 12 april, 2010
I dag deltog jag i en pressträff på Moderaternas högkvarter i Gamla stan, på inbjudan av partisekreterare Per Schlingmann och finansminister Anders Borg. Ämnet för dagen var den förvalskampanj som partiet nu drar igång och som, enligt planerna, ska löpa fram till den riktiga valkampanjen tar fart i slutet av sommaren.
Kampanjen tycks ännu inte ha nått nätet i någon större omfattning, men ett smakprov kan beskådas här. Igenkänningsfaktorn är hög. Dels påminner de tecknade människorna i materialet om något ur Wallace & Gromit, och dels är bildspråket så likt det vi vant oss vid från Socialdemokraterna att det nästan tangerar gränsen för politisk satir.
Men märkligast av allt: Jag gillar det!
Schlingmann och Borg turades om att förklara temat. Partisekreteraren redogjorde för kampanjens tyngdpunkter: sysselsättning, skatter, vård och vikten av en bra start i livet. Finansminister tog vid med utgångspunkt i det ekonomiska läget. Kriser brukar slå in kilar i samhället, förklarade han. Sverige, med sin unikt starka ekonomi, kan dock fundera över andra saker än krishantering.
Därefter ingav sig Borg på ett faktiskt mycket intressant resonemang om hur omfördelning via transfereringar undergräver sammanhållningen i ett samhälle. Verklig omfördelning kommer, enligt Borg, när vi utjämnar utgångsläget, exempelvis genom att erbjuda arbetarklassens barn en god kunskapsskola.
Det är en intressant tankebana, som går rakt emot traditionell vänsterfilosofi. Från det hållet heter det ju att samhället bäst hålls ihop när staten väver starka beroendetrådar mellan oss. Men en titt på den svenska debatten räcker för att problematisera den uppfattningen. Befordras sammanhållningen av att vi stirrar surt på varandras hus och bilar, alternativt misstänker alla och envar för att vilja komma åt det som är vårt?
Därefter tog pressträffen en intressant vändning, när Borg plötsligt satte in det tunga artilleriet mot Miljöpartiet. Jag och andra har tidigare pekat på hur allianspartierna flirtat vilt med de gröna, förmodligen i syfte att locka över dem i händelse av att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Den strategin tycks ha överprövats på senare tid.
Nu vill Moderaterna i stället använda MP som murbräcka gentemot traditionellt röda glesbygdskommuner, där beroendet av billigt bränsle och basindustri utesluter de gröna som alternativ. ”En liten åkare i egen firma kan få 300 000 kronor i skattepålägg av Miljöpartiet”, dundrade Borg, och varnade för att en återhämtning som bara gynnar storstadens akademiker kommer leda till så kallad jobless growth och slå in just sådana kilar i samhället som han talade om inledningsvis.
På det hela taget är det en intressant kampanj. Moderaterna vänder på traditionellt socialdemokratiska begrepp som rättvisa och sammanhållning, och förenar en dos marknadsliberalism med lite trygg och inarbetad folkhemskonservatism.
Dessutom är det på tiden att någon utmanar Miljöpartiet. De gröna har surfat på räkmackor väldigt länge nu.
