Alla ska med, revisited
I dag deltog jag i en pressträff på Moderaternas högkvarter i Gamla stan, på inbjudan av partisekreterare Per Schlingmann och finansminister Anders Borg. Ämnet för dagen var den förvalskampanj som partiet nu drar igång och som, enligt planerna, ska löpa fram till den riktiga valkampanjen tar fart i slutet av sommaren.
Kampanjen tycks ännu inte ha nått nätet i någon större omfattning, men ett smakprov kan beskådas här. Igenkänningsfaktorn är hög. Dels påminner de tecknade människorna i materialet om något ur Wallace & Gromit, och dels är bildspråket så likt det vi vant oss vid från Socialdemokraterna att det nästan tangerar gränsen för politisk satir.
Men märkligast av allt: Jag gillar det!
Schlingmann och Borg turades om att förklara temat. Partisekreteraren redogjorde för kampanjens tyngdpunkter: sysselsättning, skatter, vård och vikten av en bra start i livet. Finansminister tog vid med utgångspunkt i det ekonomiska läget. Kriser brukar slå in kilar i samhället, förklarade han. Sverige, med sin unikt starka ekonomi, kan dock fundera över andra saker än krishantering.
Därefter ingav sig Borg på ett faktiskt mycket intressant resonemang om hur omfördelning via transfereringar undergräver sammanhållningen i ett samhälle. Verklig omfördelning kommer, enligt Borg, när vi utjämnar utgångsläget, exempelvis genom att erbjuda arbetarklassens barn en god kunskapsskola.
Det är en intressant tankebana, som går rakt emot traditionell vänsterfilosofi. Från det hållet heter det ju att samhället bäst hålls ihop när staten väver starka beroendetrådar mellan oss. Men en titt på den svenska debatten räcker för att problematisera den uppfattningen. Befordras sammanhållningen av att vi stirrar surt på varandras hus och bilar, alternativt misstänker alla och envar för att vilja komma åt det som är vårt?
Därefter tog pressträffen en intressant vändning, när Borg plötsligt satte in det tunga artilleriet mot Miljöpartiet. Jag och andra har tidigare pekat på hur allianspartierna flirtat vilt med de gröna, förmodligen i syfte att locka över dem i händelse av att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Den strategin tycks ha överprövats på senare tid.
Nu vill Moderaterna i stället använda MP som murbräcka gentemot traditionellt röda glesbygdskommuner, där beroendet av billigt bränsle och basindustri utesluter de gröna som alternativ. ”En liten åkare i egen firma kan få 300 000 kronor i skattepålägg av Miljöpartiet”, dundrade Borg, och varnade för att en återhämtning som bara gynnar storstadens akademiker kommer leda till så kallad jobless growth och slå in just sådana kilar i samhället som han talade om inledningsvis.
På det hela taget är det en intressant kampanj. Moderaterna vänder på traditionellt socialdemokratiska begrepp som rättvisa och sammanhållning, och förenar en dos marknadsliberalism med lite trygg och inarbetad folkhemskonservatism.
Dessutom är det på tiden att någon utmanar Miljöpartiet. De gröna har surfat på räkmackor väldigt länge nu.
