Snälla, låt oss slippa retorikexperterna

Att låta politiker tugga floskler i tv är illa nog. Att låta en så kallad retorikexpert idissla om dem ytterligare en gång borde vara åtalbart. Det tillför absolut ingenting.

I SvD finns ett illustrativt exempel apropå gårdagens ekonomidebatt. Vi får läsa att: ”Retorikexperten Katti Sandberg följde debatten och noterade att Thomas Östros valde att spela på orättvisor han anser regeringen har skulden till. När Anders Borg spelade mer på att alliansen är ansvarstagande för Sverige.” Jo, jag tror inte att någon kunde undgå att notera det, och då försökte jag ändå läsa en bok samtidigt. För att vara ärlig tror jag inte att de som missade debatten undgått att ”notera” det heller. Mer perceptivt än så var det alltså inte.

Och så fortsätter det: ”Östros sa till exempel att Alliansen har sänkt skatten för de 10 procenten som är rikast. Det är väldigt tydligt vad han egentligen tycker då.” Jo, det var väl därför han sade det. Sandberg gav sig också in på en fundering kring vilka som kunde beröras av att Anders Borg konstaterar att det blir dyrare att köra bil om man höjer bensinskatten: ”Det är ett elegant sätt att direkt involvera hela väljarkåren, i alla fall de som har bil.” Nähä!? Och så får vi veta att ”Borg gav Östros en match i dag, helt klart.” vilket antas vara så fångande att det blev rubrik. Tänk, jag trodde att det var vad alla valdebatter gick ut på.

Katti Sandberg har säkert sina förtjänster och insikter, det är inte det. Jag tror inte att någon människa skulle kunna säga något intelligent givet formatet att man ska prata om andras prat. Omtugg blir sällan näringsrikt, och man matar ingen utom bebisar på det sättet. För vuxna nyhetsläsare är det bara förnedrande att serveras sådant.

Lite småkul blir dock de eufemistiska aktionsbeskrivningarna, också av barnvänligt slag. Om folkpartiets Carl B Hamilton säger Sandberg: ”Han var lite avslappnad och agerade lite som vid en middagsbjudning.” Det var ett snällt och överslätande sätt att säga att Hamilton gav ett salongsberusat intryck. Särskilt när han vacklade över i Thomas Östros talarstol bredvid för att ännu en gång upprepa att Alliansen minsann tänker på att statens intäkter måste tas någonstans. De andra tittade bort eller skrattade lite överseende och generat, ungefär som på en finare familjemiddag.

Är det här vi är?

Thomas Bodström, varm anhängare av frivilliga drogtester, avböjde alltså att göra ett sådant när han fick frågan av Sveriges Radio. Det var lite dråpligt också – först sade han ja, sedan drog han sig ur när han fick veta vilka substanser han skulle testas för och skyllde på att han var så oerhört svettig. Det bevisar att han är en hycklare, men det jag verkligen tappar hakan över i den här historien är att DN kort konstaterar att ”Justitieminister Beatrice Ask (M) lät sig däremot drogtestas av sjuksköterskan på en av Rosenbads toaletter.”

Jag ringde upp SR:s företagssjuksköterska som erbjöd sig att drogtesta Bodström och sedan drogtestade Ask, för att fråga hur ett sådant test går till rent praktiskt. Hon förklarade att på SR har de en toalett med ett litet fönster för att kunna övervaka att ingen gör en Katrin Krabbe och byter ut urinet, men att hon i det här fallet följde med ministern in på toaletten för att kunna se att allt gick rätt till.

Thomas Bodström hävdade alltså sin rätt att säga nej, men Sveriges justitieminister gick lydigt in på toaletten och kissade inför ögonen på en kontrollant. För att det liksom gäller att vara redig och konsekvent, och för att det är något man finner sig i om man har rent mjöl i påsen. Medan alla skrattar åt Bodström i dag verkar Beatrice Ask ha lyckats hävda sin politiska trovärdighet inne på den där toaletten på Rosenbad. Det är det riktigt bedrövliga med den här historien.

One flew over the cuckoo’s election

Redan innan vi gick upp i morse var denna valrörelse en av de mest bisarra i svensk politisk historia. Vi har sett utspel om butlers i tunnelbanan och krav på könsneutrala toaletter från S, medan M har utmärkt sig med det trädpolitiska utspel som Mattias Svensson bloggar om.

Dagens mest beramade händelse är naturligtvis Thomas Bodström, som först gärna ville ställa upp på ett drogtest, men backade ur när han fick klart för sig vilka droger testet skulle upptäcka. Nästan lika galet är det faktum att rivalen Beatrice Ask lydigt valde att kissa på kommando.

Men detta är alltså inte det enda som förevarit under de gångna tio timmarna. Den gröna riksdagsledamoten Esabelle Dingizian har föreslagit att clowner ska anställas på landets äldreboenden. Jag har jobbat inom äldrevården, och jag kan lova alla miljöpartister att bristen på clowner inte hör till sektorns mer akuta problem. Dessutom tror jag inte att det går att locka clowner till vården. Riksdagslönen är ju så mycket högre.

En annan av dagens höjdpunkter är den debattartikel som sex socialdemokratiska kommunpolitiker i Stockholms län har lyckats få in på Svenska Dagbladets Brännpunkt. De sex föreslår en deal med sina borgerliga motsvarigheter i ett antal andra kommuner: Om de borgerliga bygger hyresrätter så ska vänstern bygga villaområden.

Någonstans här inser man att väldigt många politiker inte tar valet, väljarna eller ens sig själva på allvar. För dem är politiken en tramsig lek, något som ska kryddas med lustiga utspel utan sakligt innehåll. Hur ska man annars förklara att en person som letar villa i Botkyrka ska vara beroende av huruvida det byggs hyresrätter i Danderyd, och vice versa?

Om valdeltagandet inte sjunker rejält i år så vet jag uppriktigt sagt inte vad det beror på.