Och vad tycks om moralisterna som skryter med sin dygd, och själva lägger sej för ställning och manér?

De kan i alla fall beskådas via EU:s satsning på ”hälsosamt leverne”. På en särskild sajt och i en kampanj  bjuder EU in ungdomar med de rätta åsikterna om vad som är hälsofarligt att sprida sina åsikter för skattepengar. De kan vinna priser, få en plattform och åka på konferens.

Här uppmuntras ungdomar (personer upp till 25 år) ”vittna” om saker som att helnykterhet är det enda hälsosamma (vilket naturligtvis inte är sant):

Alcohol is dangerous – from the first drop. For the individual. It is a drug, a cell toxic.

But alcohol is never consumed in a social vaccuum (sic!). Therefor it is dangerous – from the first drop. For the world around the consumer. There is no such thing as responsible drug consumption.

Och på redaktionsbloggen påpekas att till och med ipoden och elektromagnetisk strålning är hälsorisker om du inte ser upp. Risker är liksom alkohol inte något man ska lära sig leva med, utan något som ska undvikas enligt dessa miltanta puritaner. Allt för dina och mina skattepengar.

Ungdomsvåldet förklarat

Så här såg kvällstidningslogiken ut då, 1980, i svallvågorna
efter att statstelevisionens Studio S larmat om videovåldet. Hur ser den ut idag? Det diskuteras i min Timbrorapport Medierna, Medierådet
och moralpaniken
om en vecka.

(Löpsedeln framgrävd och fotograferad av eminente Kapten Stofil-skribenten
Martin Kristenson,
som även Neoläsare kan stifta bekantskap med i nästa nummer, då han skriver om nöjesskatten.)

Valfläsk från CAP

Så fort någon politiker talar om att avskaffa EU:s jordbrukspolitik
osäkrar jag numera min revolver. Inte för att det är en dålig idé att avskaffa
en kostsam, byråkratisk och orättvis bidrags- och regleringspolitik som kostar
en svensk tvåbarnsfamilj 12 000 kronor om året. Det enda raka vore att
avskaffa hela rasket och ge folk pengarna tillbaka genom sänkta EU-avgifter och
sänkta skatter, med en ordentlig ursäkt för alla år de slösats bort.

Men i praktiken visar det sig alltid att politikerna bluffar
när de pratar om avskaffad jordbrukspolitik. Det finns nämligen en myriad olika
stödformer, och EU-byråkratin är magnifik på att döpa om dem och röra om i
bidragsgrytan med jämna mellanrum. I årets EU-valrörelse talar folkpartiet
kritiskt om jordbruksstöden, men de vill bara avskaffa en stödform, produktionsstöden, som de flesta är
överens om att fasa ut (men som i gengäld dyker upp som gårdsstöd och diverse
”miljöbidrag”). Landsbygdsstöden ska tvärtom öka.

Och glöm att du någonsin får se pengarna. Redan innan
jordbrukspolitiken är avskaffad har folkpartisterna lovat bort pengarna till
andra delar av EU-byråkratin. Ineffektiva och korrupta bidrag till jordbrukare
ska ersättas av dito bidrag till forskare.

Det här bluffen har lanserats många gånger förut. För något
år sedan plockade Eskil Erlandsson pluspoäng med ett utspel om att avskaffa
generella jordbruksstöd. Det visade sig att regeringens linje i själva verket var mindre radikal än
EU-kommissionens genom att inte ens föreslå ett tak för de generande stora bidragsposterna till
brittiska kungahuset och liknande storgods.

CAP har blivit ett politikernas Särimner från vilken man skär generösa bitar valfläsk i vetskap om att den kan slaktas hur många gånger som helst, och ändå bli kvar.