Nuri Kino intervjuar ISIS: ”Vi kommer erövra ert Rom, om Allah vill”

Journalisten Nuri Kino har tidigare skrivit här i Magasinet Neo om situationen för minoriteterna i Irak (13 augusti). Här fortsätter han sin undersökning av Islamiska staten. Texten har tidigare publicerats på engelska i Sabotage Times (7/10).

Jag har inte pratat med Abu Adil, min kontakt i Islamiska staten, på mer än en månad. Jag skickade honom ett sms häromdagen, inget svar. Jag mejlade honom, inget svar. Det kan bero på naturliga orsaker, att han var i en del av Syrien utan nätuppkoppling eller mobiltäckning. Eller så var han inte nöjd med min senaste artikel där jag citerade honom (SvD 24/8). Kanske var han skadad eller... Under den månad som har gått har tillståndet ändrats dramatiskt i Irak och Syrien, och faktiskt i hela Mellanöstern. N u har stater som Saudiarabien, Turkiet och andra som brukade stödja Islamiska staten vänt sig mot dem. Att muslimska länder har anslutit sig till USA har gjort IS rasande. Därför hotar inte IS ”endast” dessa länder utan även Frankrike, Australien, Storbritannien och andra som gått samman i kampen mot IS. Under tiden säljs kvinnor som sexslavar, barn förs bort, nya halshuggningar av de som inte är sunnimuslimer verkställs i både Irak och Syrien, ett flertal städer har antingen omringats eller invaderats av IS, och vissa fall har radikala muslimer i från IS eller Nusrafronten kastats ut. Jag gav inte upp försöken att få tag på Abu Adil; jag hade så många frågor som jag behövde svar på. Innan min konversation med honom försökte jag greppa den sorgliga och skrämmande situationen. Jag lyssnade på Abu Muhammed Al-Adnani, talesperson för IS, som i en video nyligen sade:

”Vi kommer erövra ert Rom, bryta sönder era kors, och tillfångata era kvinnor, om Allah vill.”

Och fler hot:

”Om inte vi åstadkommer detta, så kommer våra söner och sonsöner att göra det, och de kommer att sälja era söner i slaveri.”

Al-Adnani säger också att vi alla är hotade eftersom USA började med sina flygattacker mot IS – vi har oss själva att skylla.

”Det var ni som attackerade oss först, och skulden ligger hos den som började.”

Och han gör uttalanden som inte kan tolkas som något annat än ett religiöst krig.

”Muslimska liv och muslimsk egendomar är okränkbara, medan det är tillåtet för muslimer att ta otrognas egendom. Dödandet av otrogna är tillåtet. Som dödandet av en hund så medför det ingen synd. Slå in hans huvud med en sten, skär av hans hals med en kniv, kör över honom med din bil, kasta honom till döden från en hög höjd, stryp honom eller förgifta honom. Om du inte kan göra det, bränn ned hans hus, hans bil eller hans affär, eller förstör hans grödor. Om du inte ens kan göra det – spotta honom i alla fall i hans ansikte.”

I ett tal han höll på Harvard torsdagen den andra oktober namngav den amerikanska vicepresidenten Joe Biden staterna Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar som stater som försett IS och andra extremistgruppen i Syrien med vapen och kapital. Biden anklagade även Turkiet för att tillåta utländska soldater att ta sig över gränsen till Syrien för att ansluta sig till IS. Så nu håller USA sina allierade ansvariga för röran som de själva varit delaktiga i att skapa. Inte ett ord om USA:s egna misstag. Vilken röra, och vi vet alla att det handlar om pengar. Men vad har personen som vill att jag kallar honom Abu Adil - ”de rättfärdigas fader” på arabiska – att säga om allt det här? ––– Söndagen den femte oktober, klockan är tjugo över sex, börjar min mobiltelefon ringa. Jag var på väg att ge upp hoppet om att få kontakt med honom men det var ett syriskt telefonnummer, så det kunde vara någon av mina släktingar eller vänner. Jag svarar. Det är han, Abu Adil. Linjen är dålig; jag kan knappt höra honom. Den senaste gången vi pratade skulle han just äta middag och var mycket avslappnad. Det är annorlunda nu – han sitter i en bil och ger väganvisningar till en man som kör den. Han låter frustrerad och upprörd. Jag frågar hur mycket tid vi har. Han svarar med en fråga: ”Bara Allah vet hur mycket tid vi har eller vilka våra öden är. Låt oss prata tills jag måste lägga på.” Min första fråga är om Ninveslätten i norra Irak. IS omhändertog alla id-handlingar från assyrier och andra som blev etniskt rensade från sina förfäders land. Jag frågar honom varför.

”Vi tog dem därför att de städerna och byarna är en del av Islamiska staten nu. Pass och id-handlingar från Irak är inte värda någonting längre. Och allt måste byggas upp från grunden, även nya medborgarskap. Som jag har sagt till dig förut är de välkomna att återvända när de är redo att konvertera till islam.”

För ett par agar sedan sade en irakisk föredetta arméofficer att IS medlemmar kan komma att använda de stulna id-handlingarna för att resa till Europa med. Jag frågar Abu Adil om det ligger någon sanning i det. Han höjer rösten.

”Du och dina konspirationsteorier! Om och hur vi kommer resa till världen av helvete och synder, till delen av världen som styrs av otrogna, det kommer du bli medveten om snart.”

Och sedan fortsatte han i en mycket arg ton. [caption id="attachment_6789" align="alignleft" width="452"] Amerikanska flygplanet F-16. Bild: U.S. Air Force.[/caption]

”Att attackera oss från luften som ynkryggar! Kom ned på marken som män och möt oss. Varenda land som deltar i attackera mot det mäktiga IS kommer att få känns på Allahs vrede. Obama, en djävul som styr ett land som är byggt på synd kommer att få erfara hur det känns att bli attackerad, när man minst anar det. Vi kommer snart att regera Rom, Paris och London också. Det är inte en fråga om varför längre, utan en fråga om när.”

Jag försöker lugna ned honom, men mannen bakom ratten, som jag också kan höra, lägger sig. De hetsar upp varandra. De reciterar ur Koranen, hotar varenda moderat muslim och varenda icke-muslim i världen. De är under attack och de kommer att rena världen från otrognas blod. Jag känner mig förolämpad och vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag är en journalist och min uppgift är att ställa frågor men jag är också vad de kallar för otrogen. Jag lugnar ned mig själv, det tjänar inget till att bli upprörd, jag behöver fortsätta vara professionell. Men innan jag får chansen att ställa en fråga till så bryts samtalet. Jag försöker ringa upp samma nummer men kommer inte fram. Kanske är det bäst så.