Min EU-röst 2014 går till …

Miljöpartiet! Nä, jag skojar. Tyvärr. Det blir ingen upprepning av 2010 års riksdagsröst. Ett EU-kritiskt, grönt och livsstilsliberalt parti hade varit lockande, men dagens Miljöparti är tyvärr inte riktigt där. De är dock bra i frågor som asyl och migration, liksom i fråga om upphovsrätt och övervakning (dock inte förstanamnet Isabella Lövin) och har två i mitt tycke bra kandidater i Max Andersson och Jakop Dalunde. Men det räcker inte riktigt när de gröna är smått fnoskiga i ekonomiska frågor. De är inte bara emot frihandelsavtal med USA utan hävdar att låga tullar låg bakom finanskrisen! Mitt val är ändå gjort med gott humör. Detta eftersom jag främst ser det som ett personval, av två skäl. Dels spelar kryssen roll för vem som kommer in, dels är de som kommer in lite friare att driva sina frågor på lagom avstånd från partiledningar hemma i Sverige. Bra kandidater med en i viktiga delar liberal agenda finns i många partier. Utöver Miljöpartiet har jag övervägt fyra andra partier för en röst. För EU-kritiska Junilistan kandiderar både Philip Lerulf och Camilla Lindberg. Lindberg är folkpartisten som röstade emot FRA-lagen 2008, och Lerulf har engagerat sig mycket för människors sparande och mot slöseri, och skulle passa utmärkt i en organisation som lägger det mesta av sina resurser på en direkt destruktiv jordbruks- och regionalpolitik. Jag har dock inte riktigt tilltalats av Junilistans övergripande agenda, med profilfrågor som egentligen är riksdagsfrågor. För min del har också EU-kritik blivit något mindre viktigt. Dels eftersom det finns andra och bättre kritiker mot de områden där ny makt riskerar att flyttas till Bryssel, främst bankunionen (som väl bara Folkpartiet gillar) och övervakningen (där Piratpartiet skött kritiken bra). Dels eftersom jag sätter allt större värde på de fyra friheter som EU ändå hjälpligt etablerat, inklusive den fria rörligheten. Här har den tidigare brittiska kritiken mot Brysselbyråkrati och centralism på senare år kantrat mot kritik av fri rörlighet för människor och stundtals direkt främlingsfientlighet, vilket jag beklagar djupt och dubbelt. Junilistan har ingen sådan agenda, men är inte heller klockrena på att utveckla och värna de fyra friheterna och de fördelar de gett Sverige (bland annat en mycket lyckad liberalisering av alkoholen). Kvar finns så kandidater från tre partier som jag mer entydigt tror skulle driva på för en mer liberal agenda i Bryssel. Oavsett vilka man väljer skulle jag säga att det är en riktigt bra röst. Jag är mycket imponerad av hur Piratpartiet har förvaltat sina mandat under de fem år de suttit i parlamentet. Både Christian Engström och Amelia Andersdotter är pålästa och drivande för en upphovsrätt som inte kriminaliserar vanlig kopiering och ensidigt gynnar branschintressen och markerar mot en statlig övervakning som i sanning är en av vår tids stora utmaningar att begränsa. De må vara ett enfrågeparti, men det är ingen liten fråga och den har bäring på många samhällsområden. Jag är också övertygad om att fick de chansen skulle både Hanna Wagenius och Fredrick Federley i Centern driva en god liberal politik, bland annat mot statlig övervakning men också till värn för de fyra friheter – fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital – som den goda europatanken bygger på. En för mig viktig reservation är dock jordbrukspolitiken. EU:s största budgetområde och en skam för Europa så länge en enda subvention och ett enda handelshinder mot omvärlden finns kvar. Jordbrukspolitiken är skadlig för miljön, den är skadlig för fattiga länders ekonomi och den kostar vanliga familjer tusentals kronor om året. Tyvärr är och förblir Centern ett intresseparti som motsätter sig de mest försiktiga reformer när det kommer till kritan, och även Fredrick Federley gjorde det senast en minskning av stöden var möjlig (bluffargumentet att Sverige ”förlorar inflytande” genom att driva liberalisering bemöts här). Det hindrar mig från en Centerröst i just detta val, även om jag gärna röstat på både Wagenius och Federley. Återstår så Moderaterna, med tre goda liberala kandidater. Gunnar Hökmark är en god marknadsliberal med hjärta och engagemang för människor i världen som lider under tyranni, diktatur och krigshot. En sådan kompass är aldrig fel. Lite väl devot när det kommer till EU-projektet (och euron), men samtidigt entusiastiskt drivande för att göra det så frihetligt som möjligt. Ett särskilt plus för att vilja avskaffa Systembolagets monopol (vilket retat gallfeber på IOGT-NTO, och det är ju kul). En lite mer kritisk linje drivs av Moderaternas fjärdenamn Carl-Oskar Bohlin som förhoppningsvis får ett mandat. Min röst går dock, precis som för fem år sedan, till Christofer Fjellner. Inte för att han alltid röstar som jag tycker att han borde, men för att han har sunda ingångsvärden och rätt profilfrågor. Fjellner är den politiker som tydligast arbetar inte bara för att få sätta sitt namn på nya lagar och reformer, utan även gör det otacksamma jobbet att rulla tillbaka skadlig politisk makt och stoppa förslag om regleringar, skatter och handelshinder. Han har också en god känsla för att även små friheter kan vara viktiga, och räds inte att både driva på för en bättre miljö och rätten att snusa. Till detta kommer att Fjellners profilfrågor matchar mina egna: Miljö, frihandel och antiförmynderi. Särskilt hans engagemang i miljöfrågor förtjänar en eloge, och kan med fördel jämföras med Miljöpartiets profilnamn Isabella Lövin. 1. Fjellner vill minska koldioxidutsläppen så billigt som möjligt, medan Lövin vill göra det dyrare och krångligare. Det är vad konflikten kring om EU ska ha ett eller tre mål för klimatpolitiken kokar ner till. (Utvecklat här och här) 2. Både Fjellner och Lövin drev igenom viktiga begränsningar av överfiskningen i EU, men bara Fjellner driver det som verkligen fungerat för att minska överfiskningen, säljbara fiskekvoter. (Också utvecklat här och här, och här) 3. Fjellner är för tillstånd för genetiskt modifierade grödor (GMO) som minskar behovet av bekämpningsmedel och ökar skördarna så inte mer mark behöver röjas och tas i anspråk. Lövin och Miljöpartiet är emot. Det ska nämnas att Centern gjort ett riktigt bra klimatutspel för att få EU:s utsläppshandel att fungera bättre, men en röst på Fjellner är en bättre miljöröst än en röst på Miljöpartiet. Och sammantaget sannolikt den bästa. Plus frihandel, minus förmynderi. Där sätter jag mitt kryss på söndag.